Publicerad i Fotografisk Tidskrift nr 6, 2014
– Jag avskyr roliga bilder. Jag blir nästan förbannad på att någon berättar för mig hur jag ska tolka bilden, alltså som rolig. Då finns det ingen plats över till andra tolkningar. Då är bilden helt död.
Orden är Johan Rheborgs, komiker, humorist och skådespelare, och efter fotoboken ”Backstage” kan han numera också titulera sig fotograf.

Johan Rheborg har inga som helst problem att skriva en sketch eller gå upp på en scen och dra ett skämt för att locka fram skratt. Men när det gäller foto blir det precis tvärt om.
– När man gör stand up skapar man ett rum och ingår en överenskommelse med publiken om att här ska det skrattas. När det gäller foto skymmer ett gapskratt hela bilden. Då finns inget annat kvar. Att le eller fnissa lite räcker gott och väl när det gäller foto. Gapskratta kan man göra när man går på stand up.
På Johans väggar hemma hänger följaktligen inga uppenbart roliga bilder.
– Nej, det blir ju bara som ett jobbigt skämt som hänger på väggen. Och man tröttnar på skämt.

Däremot tycker han att han kan hitta en underliggande humor i sina favoritbilder. Han lyfter bland annat fram Terry O’Neils bild på Frank Sinatra från Miami Beach 1968, där sångaren promenerar med sina livvakter.
– Det finns så mycket att se i den bilden. Blickarna. Det är en scen som inte går att beskriva i ord. Men om den är rolig? Jag vet faktiskt inte.
Ett annat exempel är Diane Arbus Identical Twins från 1967.
– Den är inte gapskratt-rolig. Men det finns något komiskt i deras likadana klänningar och deras uttryck. Men det finns också en svärta i botten. Man garvar inte. Och det behöver man inte alltid.

Johan Rheborgs teori om att humor skymmer andra tolkningar av bilden får dock mothugg av Henrik Halvarsson, som bland annat plåtat reklam för H&M, Levis och Volvo och redaktionellt och mode för tidningar som Vogue, Elle och Vanity Fair.

– En vacker bild är ju också bara en vacker bild. Och en sexig bild är ju också bara en sexig bild. Så det är inget specifikt för humorn, att den ställer sig i vägen för andra tolkningar.

Henrik Halvarssons bilder upplevs ofta som roliga och han får ofta själv höra att han har just humor i sitt fotograferande. Han upplever själv att han ofta blivit anlitad just för att uppdragsgivaren vill ha ”något roligt”.

– Jag tänker nästan aldrig att jag ska ta skojiga bilder. Men omedvetet kanske jag får in lite humor ändå. Humor är världens fegaste grej att gömma sig bakom när man inte har något att säga. Om man har svårt att få till en bra, seriös bild kan man ju alltid sätta en mjukglass på huvudet på den man ska fotografera för att få fram en reaktion. Men det betyder ju inte per automatik att det blir en bra bild.

För Henrik Halvarsson handlar humor inte så mycket om ansiktsuttryck och dråpliga situationer, utan mer om färg och tid. Och framför allt hur tiden gör att vi ser olika på färger. Som exempel nämner han Guy Bourdins modebilder från 70- och 80-talen.
– 1975 kanske de inte upplevdes som humorbilder, men idag blir 70-talsestetiken humoristisk. För min generation, jag är född 1969, är brunt kul. För att det påminner om vår barndom.
Henrik Halvarsson menar också att färgelement i bilder gör att vi tolkar dem annorlunda. En svartvit bild upplevs ofta annorlunda än en i färg.

– Ta Lars Tunbjörk. Han hittar fula, deppiga miljöer och egentligen är hans bilder inte roliga. Men de upplevs så. Om han fotograferat en person som står utanför ICA i en mindre stad och gjort bilden hård, kontrastrik och svartvit hade den upplevts helt annorlunda. Som socialrealism utan humor. Jag tycker att han är grym, och han tar fram det roliga i deppigheten.

Foto: Henrik Halvarsson

Henrik Halvarsson har plåtat mycket mode, och sitter bland annat i juryn i modelljaktsprogrammet ”She’s got the look” i TV4. Han upplever att det finns minimalt med utrymme för humor just i modefoto.
– Modebranschen är komplett humorbefriad. Den är skitnödig och ängslig. Jag antar att det beror på att mode till stor del bygger på sex. Och sex och humor är en besvärlig kombination.

Han får medhåll av Björn Terring, som bland annat plåtat mycket mode och mat, både redaktionellt och i reklam.
– Det finns ingen humor i mode. På 90-talet kunde ju Ellen von Umwerth vara knasig, rolig och galen i sina modebilder, men nu finns det inget utrymme. Modebranschen har blivit så mycket business och den tar sig själv på väldigt stort allvar, så jag tror att man är rädd för att skoja bort sin egen betydelse.

Till skillnad från Henrik Halvarsson använder sig Björn Terring medvetet av humor i sitt arbete.
– Jag tycker att igenkänningskomik fungerar bra i bild. Alltså vardagshändelser som blir roliga eller dråpliga. Men att skapa humor är svårt. De bästa humorbilderna uppstår när det händer något man inte kunnat tänka ut innan.

När det gäller den verklighetsbaserade humorn, som uppstår i ögonblicket, brukar britten Martin Parr   lyftas fram som en föregångare.
– Martin Parr har absolut humor. En väldigt brittisk sådan. Överlag tycker jag att gatufotografi, som man väl kan räkna Martin Parr till, fungerar väldigt bra med humor. Där behövs humorn för att tragik och deppighet inte ska ta över. Även Bruce Gilden är ett exempel på gatufotografi där det händer något extra, där det läggs till ett lager av humor.

Foto: Björn Terring

När man läser fotografpresentationer i böcker eller till utställningar har uttrycket ”skildrar med en lågmäld humor” nästan blivit en klyscha. Testa att googla termen själva. Däremot stöter man sällan på en fotograf som beskrivs som skrattframkallande eller hysteriskt kul. Humorn är alltid lågmäld. Vilket i många fall innebär att den inte är särskilt rolig alls…

– Humor i bild är svårt. Det känns lätt pajigt. Det är svårt att få fram nyanser i en stillbild, så det kanske ligger i mediets natur att fotografisk humor är just lågmäld, säger Björn Terring.

En humor-snackis som dykt upp i olika forum den senaste tiden är finska fotografen Iiu Susirajas självporträtt som parodierar selfie-kulturen. Men är bilderna egentligen roliga?

– Visst, de är ganska kul. Men det är ingen stor konst. Nu bygger humorn helt på hur hon ser ut. Om hon sett ut som vem som helst hade bilderna inte varit ett dugg kul, säger Henrik Halvarsson.

Att diskutera humor i fotografi kompliceras av att det inte finns fastslagen definition av humor. Vad som uppfattas som humor varierar över tid och platser. Men det finns ändå de som försöker sig på att definiera humor.

”Humor består av tre komponenter: Kvickhet, glädje och skratt. Kvickhet är den kognitiva förståelsen, glädje är känsloupplevelsen och skratt det fysiska resultatet. Men i övrigt finns ingen vedertagen humorteori”, menar Chaya Ostrower, humorforskare vid universitetet i Tel-Aviv.

Om man överför humor till fotografi finns det egentligen två huvudtyper. Den ena utgår från att fotografen besitter en kvickhet och att hen uppfattar saker och skeenden i omvärlden som hen uppfattar som roliga och hoppas på att andra ska uppfatta på samma sätt. Och följaktligen fotograferar detta.

Den andra vägen är att man i förväg tänker ut en rolig situation och skapar denna för ett fotografi. På så sätt behåller man som fotograf kontrollen över vad som är roligt.
– I förmiddags gick jag förbi en gammal Saab som hade registreringsskylten ”TUT 124”. Jag tyckte det var kul och tog en bild. Det blir ju en humorbild. Och det är ofta så humor fungerar, säger fotografen Klara G, som under åren fotograferat främst stilleben, mode och porträtt.

Klaras bild på registreringsskylten må vara kul, men det är inget fotografi som egentligen kräver en yrkesskicklig fotograf, utom i det att se det roliga i vardagen. Det vi uppfattar som roligt och skrattar åt är gärna usla familjeporträtt, tråkiga vykort, dåliga retuscheringar eller helt enkelt misstag. Det är bara att googla ”funny photo” så radas hockeyfrillor och armar som ser ut som penisar upp.

– Det är ju oftast dåligheten vi skrattar åt. Men egentligen är det ju den som sammanställt sajten med knasiga familjeporträtt eller den som satt ihop boken med tråkiga vykort som skapat humorn. Själva bilderna är inte roliga utan sitt sammanhang. Jag tycker att ett bra humoristiskt fotografi måste ha samma höga tekniska kvalitet som vilken annan bra bild som helst.

Foto: Klara G för Falkenbergs museum.

Klara G tycker själv att hon använder mycket humor i sina bilder, ”allt från dratta på arslet-humor till mer subtila saker som att använda färgskalor som skär sig”, och känner att hon relativt ofta får vissa uppdrag just för att hon kan skapa roliga bilder.

– Bra humor behövs absolut, särskilt om man tittar på porträtt i tidningar och magasin. Men jag själv försöker ta en liten paus från det roliga nu. Det är ju kul när folk skrattar, men jag vill inte bara vara den man vänder sig till när man vill ha något knasigt. Att vara rolig på beställning är aldrig enkelt, och det är inte direkt enklare inom foto.

För att skapa, förstå och tolka humor använder vi oss ofta av en kombination av flera olika sinnen, egenskaper och uttryck, som ljud, syn, lukt, smak, rörelser och beröring. Men inom fotografi finns inte den möjligheten. Här är fotografen begränsad till att arbeta endast med synintryck.

– Det är klart att det är svårare att vara rolig i bild när man inte kan ta hjälp av allt det andra. Men i grund och botten bygger fotohumor på samma sak som alla annan humor: En bra och tydlig idé, säger Klara G.

Men det finns så klart också fotografer som helt fjärmar sig från bildhumor. Saga Berlin, som bland annat plåtar artistporträtt och gör musikvideos under namnet Niceguzz, känner sig inte bekväm när det prompt ska vara roligt.

– Humor är bara ett tråkigt knep för att få något som egentligen inte är intressant att verka intressant. Jag hatar 90-talsfoto när allt skulle vara crazy. Visst kan det uppstå humor ibland när jag plåtar, men det är aldrig medvetet. Jag finner inte relevansen i att arbeta med humor. Jag är helt enkelt inte humoristisk i min kreativitet.

Framför allt är det uppdrag där saga blir ombedd att ta ”roliga” bilder hon vänder sig mot. Hon skrattar ofta och gärna åt andras bilder, om det finns en mening med humorn, men vill inte vara den som själv tvingas locka fram lustigheter.

– När jag porträtterar någon vill jag inte pracka på personer egenskaper den inte har. Är det inte en person som jobbar med humor som verktyg känns det ofta bara fånigt. Att medvetet försöka skoja till något känns bara tråkigt. Mitt skräckscenario är när en ad säger ”du kan väl ta en rolig bild”. Då tänker jag bara på roliga timman i skolan.

Det finns forskning som entydigt säger att humor är viktigt. Att vi klarar stress och motgångar bättre med hjälp av lite skratt. Ja, till och med att vi faktiskt lever längre när vi får skratta. Men kanske är det inte yrkesfotografernas uppgift att skapa och förmedla. Kanske är amatörerna med sina roliga klipp och dråpliga situationer bättre lämpade att få oss att skratta. Kanske är Instagram ett bättre forum för humor än tidningar, reklam och fotokonst.

Text: Oskar Hammarkrantz

Publicerad i Fotografisk Tidskrift nr 6, 2014.