Redaktionellt | 20 Mars 2024 | Magnus Bons

”Jag har samma tonläge oavsett vad jag gör”

I Case Closed låter Thomas Wågström sina fotografier mötas på nya sätt. Han ser boken som en berättelse om människans belägenhet på jorden. Text: Magnus Bons

”Jag har samma tonläge oavsett vad jag gör”

Foto: Per Englund

Vilken utsikt! Medan Thomas Wågström gör kaffe passar jag på att ta in den imponerade vyn från etagelägenheten på trettonde våningen. Gröndal, Reimersholme och vattnet däremellan ligger för mina fötter. Perspektivet är ett helt annat än nere på gatan, staden både öppnar sig och blir mer förtätad. Jag inser att många av fotografierna i boken Case closed är tagna härifrån. Med kameran riktad ut från fönstret, upp mot himlen och ner mot marken.

Foto: Lars Dareberg

– Vi tar sportfrågorna först! säger han skämtsamt när han kommer med fikat.
Så jag undrar hur det känns att bli nominerad.

– Stort! Framför allt med den här boken som sammanfattar hela mitt konstnärskap. Den innehåller minst ett par fotografier från alla mina tio böcker och flera helt opublicerade bilder. En nominering har betydelse för alla fotoförfattare för det finns bara det här priset och Svensk Bokkonst.

Thomas Wågström har nominerats ett par gånger tidigare, och har i kontrastrika svartvita fotografier skildrat kustjägare och boxare, men även gläntat på tingens gåtfulla existens. Flera av hans böcker är publicerade på etablerade förlag, men Case closed är egenutgiven.

– Jag kände att den här måste jag göra själv, för att inte behöva ångra något när den var klar. Ambitionen har varit att bygga en sammanhållen bildserie, ett flöde utan kapitelindelning som blandar bilder från olika projekt, säger han.

– Det har varit ett väldigt pusslande som man inte kan kräva av en formgivare. Jag har suttit med den här boken i två år. Gjort otaliga dummies, ändrat bildordningen för att ändå upptäcka att det skaver någon annanstans. Bilder har åkt ut och sedan in igen på ett annat ställe. Det har också varit viktigt att få med några jag aldrig visat tidigare.

Hur tänkte du när du började? Fanns det ett specifikt fotografi som allt utgick från?

Case closed har vuxit fram i en lång process, och egentligen får man backa till 2015 när jag hade utställning på Fotografiska. Det var första gången jag blandade olika projekt, och märkte att det till och med blev bättre att göra så. Det var tre olika serier med tre olika visuella perspektiv. Nerifrån och upp – molnformationerna; uppifrån och ner – platserna på marken nedanför lägenheten; och bakifrån – nackarna.

– I grund och botten handlar det om att jag har samma tonläge oavsett vad jag gör. Att det finns ett kitt mellan alla mina arbeten. En underliggande berättelse om människans belägenhet, vårt predikament på jorden. Det låter väldigt stort och kanske lite högtravande, men det är enda sättet jag kan förklara det på. Och det var det jag tog fasta på.

Det är ju du på omslaget, och inne i boken återkommer du i en annan skuggbild. Kan man se boken som ett slags självporträtt?

– Det är den ju, på sätt och vis. Det handlar om mitt sätt att se på världen, mina grubblerier över det märkliga som kallas för livet. Om du tar boxarna så handlar ju inte de bilderna om boxning, utan mer om ett inåtvänt tillstånd. En kamp som försiggår lika mycket på insidan. Jag har alltid varit intresserad av det där bortvända.

Hur hör motiven av moln och utsikter med ganska extrema avstånd ihop med närbilderna av nackar?

– Att ta porträtt bakifrån är också rätt extremt. Nacken är ju en väldigt skör plats, hela livet rinner genom den.

Han tystnar. Och fortsätter:

– Det blev jag påmind om 2009 när min vän fotografen Kenneth Gustavsson bröt nacken och dog till följd av det. Han låg totalförlamad i ett halvår, och då hade jag redan länge tänkt att jag skulle fota nackar.

Niclas Östlind skriver i boken att titeln är som ett farväl till fotografin. Men inte har du väl slutat ta bilder?

– Det är mer ett avslut för att kunna börja något nytt. Titeln hänger också ihop med bilderna som spår eller indicier.

– Nu är jag mitt uppe i ett nytt bokprojekt, fast med snarlika bilder. Det finns absolut en förskjutning i dem, men jag tror ändå att stämningen känns igen. Idén är att göra alla de fyra elementen, och luft har jag ju redan gjort. Nu fotar jag havet, som alltid fascinerat mig. Både min morfar, mormor och mamma är födda på öar i skärgården, så kopplingen fanns redan.


Thomas Wågström – Case Closed
Förlag: 
wagstrombooks
Formgivare: Thomas Wågström.
Textförfattare: Karl Ove Knausgård, Niclas Östlind.

Finns att köpa här

Nya numret av Fotografisk Tidskrift

Vi intervjuar samtliga nominerade i Svenska Fotobokspriset 2024. Dessutom skriver vi om samtida egyptisk fotografi, om när allt går åt helvete, om AI och upphovsrätt, om den stolta lokalfotografen, om Årets Rookie och vinnarna i Årets Bild med mera. Läs mer

Omslag: Göran Strand

Här tecknar du en prenumeration. Läs mer