”Mitt i livet står jag här på stranden, en vild och stenig mark, vänd mot Östersjön. Karg och vindpinad vegetation som växer nära rötterna. Själv söker jag fortfarande efter mina.”

Så skriver Florence Montmare om sin bildserie Scenes from an Island, som först blev en utställning och nu har blivit en bok med texter av Ingmar Bergman Jr., de amerikanska konstskribenterna och kuratorerna Nancy Hall-Duncan och Natasha Chuk samt poetiska texter av Florence själv.
– Min pappa var från Kreta, en annan karg ö. När jag stod på en strand på Fårö och såg ut över havet, förstod jag plötsligt att jag hörde hemma här. Det var som om två landskap förenades i ett, säger hon.

Foto: Florence Montmare

I sitt konstnärskap återkommer hon ständigt till teman som tid, förgänglighet och identitet. Utgångspunkten är ofta en plats, där hon iscensätter fragment av berättelser som betraktaren får spinna vidare på i sin egen fantasi. Det finns en mystisk känsla i bilderna, som ofta är mångtydiga som drömmar.

De flesta av Florence Montmares verk är processbaserade och bryter upp gränserna mellan olika uttryck och konstformer – fotografi, film, performance och installation – och korsbefruktar dem. Genom att arbeta parallellt med digitalt och analogt skapar hon nya hybridformer.
– Oljemåleriet, som jag inledde min konstnärliga bana med, har influerat mina fotografiska bilder, då jag arbetar med många olika lager. Jag kan börja skissa digitalt och sedan fotografera analogt. Jag försöker slå sönder bilderna på olika sätt, berättar hon och tillägger:
– Jag gillar inte den perfekta ytan. Den skarpa, överdigitaliserade bilden är jag helt ointresserad av.

Scenes from an Island visades första gången som pop-up-utställning på Bergmancenter sommaren 2019 och sedan på Fotografiska New York och i utomhusmiljö under Helsinki Photo Festival under pandemisommaren 2020.
– Jag ville erbjuda någon form av andrum med mina bilder och gjorde ett urval med öppna drömska landskap; hav och vallmofält.

Foto: Florence Montmare

Första fröet till projektet såddes för elva år sedan då hon var på semester på Gotland tillsammans med sin man Ambrose Martos, som är skådespelare och clown och figurerar på flera av hennes bilder. Hennes mormors familj kom från Gotland och Florence har tillbringat tid på ön som barn.
– Jag vet inte vad det var, men jag var väldigt bestämd på att vi skulle resa just till Fårö. Det var som en fix idé. Vi körde runt på ön och hamnade till slut på Bergmancenter. Där fick jag tips om att söka konstnärsresidens på Bergmangårdarna och det var då som bilderna började växa fram, säger hon.

Det som främst inspirerar henne med Ingmar Bergmans filmkonst, utöver det visuella uttrycket, är stämningen, miljöerna, dialogerna och de inre rum han skapar. Under åren när hon arbetade med Scenes from an Island, parallellt med andra projekt och uppdrag, reste hon fram och tillbaka mellan Fårö och hemstaden New York.
– Jag var golvad av platsen, det var som om en osynlig hand drog mig till sig. Samtidigt var det också ett sökande efter en sorts viloplats, bort från storstadsbrus och stress.

Till en början ville hon skala bort allt i bilderna förutom de grundläggande elementen och linjerna där vatten möter land. Därefter föreställde hon sig olika scener som skulle kunna äga rum här.
– Hela Fårös landskap är som en scenografi med ett mycket speciellt ljus. Det är som en enda stor softbox, menar hon.

Florence fick låna kostymer från Dramatens förråd och hittade dansare och skådespelare på Gotland som hon samarbetade med i både rörlig film och stillbilder, som ett slags tableau vivant i gränslandet mellan fotografi, film, måleri och performance.
– Karaktärer började komma in i bilderna och efter hand fyllde vi landskapet med små ritualer. Aktörerna poserar, men jag avposerar dem för att nå fram till något naturligt och hitta en balans.

Foto: Florence Montmare

I meditationsrummet på Bergmangårdarna satt hon dagligen och blickade ut mot stenstranden och havet. Under en meditation strömmar tankarna fram innan du når stillhet, tomhet och tystnad. Processen med bilderna var ungefär som när man mediterar, fast tvärtom, förklarar hon.
– Meditationen har förändrat hela mitt arbetssätt kring fotografi, där bilderna blir en sorts fortsättning på det inre seendet.

Scenes from an Island är Florence Montmares andra fotobok. Den första, America Series, var en fotografisk roadtrip genom ett föränderligt USA, där hon slumpmässigt porträtterade människor på sin väg.
– Jag ville komma ut ur min bubbla efter pandemins isolering och träffa människor, ansikte mot ansikte, och skapa unika möten. Jag filmade och gjorde intervjuer om deras drömmar och förhoppningar. Det blev samtidigt en personlig inre resa för mig: Vilken var min väg till att bli konstnär och fotograf?

Florence föddes i Wien och växte upp i Stockholm. Intresset för fotografi väcktes tidigt. Redan som barn tog hon bilder, ofta av naturen, som hon klistrade in i anteckningsböcker och skrev små dikter till.
– En av dessa böcker handlade om tid, flyktighet och drömmar, teman som jag fortfarande återkommer till.

Efter en examen i innovation och design på Linnéuniversitetet packade hon en resväska och satte sig på ett plan till New York. 
– Jag stack dit på vinst och förlust med bara ett par hundra dollar på fickan. Det skulle vara ett äventyr. När man känner att någonting är rätt så måste man lyssna på det. Jag tror på instinkt, konstaterar hon.

Foto: Florence Montmare

Först fick hon jobb på en tidning och en webbyrå medan hon läste kurser i fotografi och design på School of Visual Arts i New York. En dag bokade hon en biljett till Sydamerika, tog med sig sin kamera och en ryggsäck fylld med filmrullar och en dagbok. Under resan som varade i flera månader fotograferade hon naturen och människor hon mötte. När hon återvände till New York kom hon in på International Center of Photography med bilder från resan i sin portfolio.

En av Florence Montmares mentorer var konstnären Sam Samore, som hon har arbetat tillsammans med och assisterat i hans studio i New York och Paris. Även fotografen Deborah Turbeville har varit en mentor och inspiratör för henne.
– Vi hade te-dejter då vi satt och drack rökigt te i hennes lägenhet i mytomspunna Ansonia building. Hon hade gjort några bilder med titeln ”Block Island” och en av mina bilder i Scenes from an Island, ”Persona Shore”, är inspirerad av känslan i dem. Det är svunnen tid, men samtidigt tidlöst. Det kan vara ett minne av en sommardag, kanske i barndomen.

Andra inspiratörer är Cindy Sherman och Diane Arbus, vars dotter Amy Arbus hon hade som lärare.
– Diane Arbus har det här lite absurda, komiska och samtidigt djupt medmänskliga sättet att berätta på och att möta sina subjekt på, framhåller hon. 

Processen med Scenes from an Island fortsätter nu med att hon tar in ett annat medium. Under hösten tillbringar Florence ett par veckor på Visby Internationella tonsättarcentrum för att arbeta med att även få in ljud i verket. I november öppnar en separatutställning på Gotlands museum med en installation som rymmer fotografi, film, text och ljud på temat synkronicitet.

Under en av sina vistelser på Gotland upptäckte Florence av en slump att hon är släkt med fotografen Marta Berglund, som var verksam i Visby för ett sekel sedan. Nu har hon gjort en film om en fotografs sökande efter sin yrkessyster, som ska visas på K special på SVT nästa år, och som även kommer att bli en långfilm.
– Marta och jag har samma typ av seende då vi fotar landskap och porträtt. Jag känner igen mig i hennes konstnärliga uttryck och blick, till exempel att hon liksom jag är väldigt specifik med ljuset. Med sin närvaro tar hon fram styrkan hos sina subjekt, som framför allt är kvinnor, säger hon.