Anders Engman hör till svensk bildjournalistiks verkliga hjältar. Hans bilder har en alldeles egen ”engmansk lyskraft” som inte mattats med åren, tvärtom: stöveln i Budapest 1956, dansen på fotbolls-VM 1958, det gråtande barnet i Kongo 1961, den avbrutna måltiden i Vietnam 1967 och Moder Theresa i Calcutta… De är alla ikoniska tidsbilder, fyllda med sann humanism och stor berättarglädje.

Med sin kamera besökte Anders nära hundra länder på uppdrag för bildtidningarna Se och Vecko-Journalen, tillsammans med reskamrater som världsreportern Ulf Nilson, poeten Lars Forssell och Anders absoluta favorit, signaturen ”Bang” (Barbro Alving).

Anders första möte med tidningsvärlden var i unga år på Aftonbladets vaktmästeri. Där fick han ”trycksvärtan i blodet” och redan då visste han vad han ville bli: ”Fotograferna verkade ha läget under kontroll och spelade kort i väntan på nästa fotouppdrag…” Siktet var tidigt inställt på det stora förlagets bildbyrå Kamerabild. Men Anders var ett barn av sin tid, lyssnade på sina föräldrar och utbildade sig i fyra år till kemigraf varefter han fick jobb som fotograf på Aftonbladets Reportagebild.

Anders Engman/Moderna Museet

Efter några år i dagstidningssvängen gick veckotidningsdrömmen i uppfyllelse – och Anders blev en förebild för många av oss. När vi sprang baklänges framför fötterna på Carl XVI Gustaf på Eriksgatan i Skaraborg 1975 gick Anders lugnt vid sidan av med sin halvhöga trappstege som han då och då ställde sig på för att överblicka det kungliga ståhejet och det omgivande landskapet – och sammanfatta allt i en bild.

Anders Engman var en bildmänniska som hade ordet i sin makt. När han ”pratade bilder” lyssnade vi och det han hade att säga var aldrig några tomma ord. Han föreläste på Strömholms fotoskola och skrev krönikor i trettio år, först i Foto, sen i Journalisten. Han reste land och rike runt och besökte landsortstidningar och fotoklubbar, han var bildchef, först på Aftonbladet så på Dagens Nyheter, och gästspelade också i våra nordiska grannländer. Och det är som missionär för den goda bildjournalistiken som jag vill skriva in Anders Engman i vår svenska fotohistoria.

Några år efter sin 80-årsdag satte Anders kameran på hyllan där några av hans tidigare trotjänare redan stod uppradade och konstaterade att han skulle titta på dem när han drack sitt förmiddagskaffe och tänka på allt som de hade varit med om. Mycket av det finns sammanfattat med Anders egna ord och bilder i boken ”Blänk av verkligheten” (2018). Ett fint bokslut med oväntade ögonblick, som när han blev förföljd av James Bond i Oslo…

Anders Engman sörjs närmast av hustrun Inga-Britt Liljeroth och barnen i ett tidigare äktenskap Mats och Sofie med familjer samt många vänner och kolleger.