Det är festligt, glasen klirrar. Våren står för dörren och ett sirligt ljus tränger in genom lokalen. Svenska Fotografers Förbunds årsstämma är just avslutad men medlemmarna är fortsatt samlade för att umgås, utbyta erfarenheter och ta emot diplom. Året är 2012. Jag är en av de utvalda, jag ska få mitt första stipendium. Det känns högtidligt. Och ovant, efter alla år då mejlboxen fyllts med ”ej beviljad” från diverse stipendiefonder. Till sist blev jag sur, men förvandlade bitterheten till handling. Började skriva på ett manus om alla mina vidlyftiga projekt som ratats ett efter ett. Mycket humor, på gränsen till pekoral. En tanke föddes. Tänk om jag skulle ansöka om finansiering för att skriva klart boken om avslag. Det gick hem. Och där satt jag. Stolt som en tupp. Tills efter stunden då en av jurymedlemmarna som presenterat årets stipendiater äntrat podiet och yttrat orden: ”Det är väldigt lätt att få stipendium till Kavalla. Det var bara tolv som ansökte i år. Chansen att få är stor. Så sök!”

Detta sades i bästa välmening. Men jag sjönk ner under golvplankorna. Kippade efter luft. Försökte gömma mig i det kompakta mörkret som intagit mitt inre, allt för att slippa gå upp och ta emot diplomet. Kände hur kinderna blossade och tänkte att min pinsamma ansökan motvilligt beviljats på grund av det snåla utbudet. Resten är historia. Det blev ingen bok den gången. Det blev många fler avslag. På sikt även många stipendier som gjort det ekonomiskt möjligt att verkställa mina fotografiska projekt och böcker. Trägen vinner. Att skriva ansökningar tar tid. Det är ett hårt arbete och konkurrensen är enorm. Men om man är envis, brinner för den visuella bilden och fortsätter att ansöka, vidgas nålsögat till sist. Passagen blir mindre trång. Möjligheterna att bekosta de konstnärliga projekten blir fler. Om man infriar förväntningarna i det som utlovats i ansökningarna.

Tre stipendierävar, en stipendieledamot, tillika fotografer, berättar här om sina bästa tips för att kvala in bland de utvalda. De har några saker gemensamt: De är drivna, andas fotografi. Har imponerande cv:n med långa listor på förvärvade stipendier och priser. Men det som få vet om är att även deras mejlboxar har fyllts med avslag. Det finns ingen enkel väg. Men det är väl värt mödan. Den dagen då du får pengar och kan grotta ner dig i ditt arbete kommer du att tacka dig själv för att du aldrig gav upp.

Men vilka är det då som sitter där på andra sidan och evaluerar ansökningarna; ja eller nej. Bock eller kryss. Länge trodde jag att det var en grupp ryggdunkande konstnärer som gav varandra pengar och skålade i champagne när fonderna delats ut. Ingenting kunde vara mer fel.

Foto: Marie Lundquist

Jag möter upp fotografen Thomas Wågström i Vinterviken. I sex år var han med i Konstnärsnämndens urvalskommitté där han bedömde ansökningar från i första hand fotografer.

    Han är noga med att poängtera att de har en strikt hållning vad gäller jäv. (Jäv är en beslutsposition där en person kan tänkas vara partisk till exempel för att man är vän med den som söker. Reds anmärkning.)

 – De som sitter i nämnden anmäler hellre jäv en gång för mycket än en gång för lite. Det är viktigt att känna till.

Han berättar vidare om de huvudkriterier som premieras i urvalet.  

– Egenart och verkshöjd är två bärande punkter som vägs in i genomgången av ansökningarna. Det är viktigt att ha en pågående konstnärlig verksamhet som man utförligt beskriver. Det är en fördel att ha en röd tråd i verksamhetsberättelsen, ett spår som går igen. Det ger trovärdighet. Huvuddelen av arbetsproverna ska vara från de senaste tre åren.

    Man måste inte lämna in arbetsprover för det projekt som man söker för men det är bra om man kan ge exempel.

Det finns en del teman som kan vara extra känsliga att söka finansiering för. Ett exempel kan vara om en etnisk svensk vill skildra förtrycket av samer. Då kan det uppstå diskussioner om tolkningsföreträde, vem som representerar vem. Tolkningsföreträde innebär att samerna själva bör definiera hur förtrycket ser ut, även om det kan te sig olika inom gruppen. Man tittar extra på trovärdighet, etik och hur det är tänkt att genomföras.

    Det finns också trender som skiftar från år till år.

    – På senare år har det varit fler och fler klimatrelaterade projekt. Då är det viktigt att den som söker har ett unikt sätt att ta sig an ämnet. Temat är ju självklart inte oviktigt, men har enligt mitt sätt att se det ändå en underordnad betydelse. Det är hur man tänkt sig gestaltningen av temat som är det som avgör om man får stipendium eller inte. Och om man i ansökningsbilderna och i tidigare projekt ser att den sökande har potential att genomföra den tänkta gestaltningen, säger Thomas Wågström.

Det är också viktigt att noga läsa kriterierna för respektive stipendium.

– Många har inte koll på om man är behörig att söka. Från Konstnärsnämnden går det till exempel inte att få bidrag för tryckkostnader och formgivning.

 Ledamöterna delas in i första, andra och tredje läsare inom sitt specialistområde. I varje grupp väljs cirka tolv till femton ansökningar ut av omkring 125 totalt. Bland dessa väljer man tillsammans ut de som ska få stipendier.

 – Om det väger mellan två ansökningar tittar man på vem som har störst ekonomiskt behov.

Konstnärsnämndens arbets- och projektstipendium har olika kriterier. Det förstnämnda är tänkt att gå till fortsatt konstnärlig verksamhet. Det sistnämnda är avsett för ett specifikt projekt.

 – Det bör vara utvecklande för konstnären. Gärna så experimentellt att andra konstnärer kan inspireras. Det är oerhört viktigt att redovisa arbetet i efterhand.

 Det kan ibland vara svårt att veta exakt på förhand var en idé kommer att landa. Man kanske har en vag tanke om någonting. I ansökan är det ändå viktigt att uttrycka sig så tydligt som möjligt. Kortfattat och okonstlat. Hur man ska gestalta en viss företeelse, hur det ska visas och varför det är angeläget.

– Det viktiga är inte att man gör exakt det som man sökt för, men man måste göra någonting bra av pengarna, leva upp till de förväntningar som man har skapat.

Det är fruktansvärt hård konkurrens till Konstnärsnämndens stipendier. Man kan ha varit väldigt nära att få flera år i rad, men det får man aldrig veta. Ge inte upp, säger Thomas Wågström.

Självporträtt

Simon Mlangeni-Berg är fotograf och lärare på Gamleby folkhögskola i Småland. Simon Berg tar sitt konstnärskap på allvar och har förvärvat många stipendier genom åren. Han är pragmatisk. Erkänner att han får i snitt 95 procent nej. Att man inte ska förvänta sig något annat.

– Det är viktigt att skriva tydligt och konkret och att snabbt fånga läsarens intresse. Se det som ett jobb. Sök en gång i veckan. För det mesta får man nej. Men man kan inte strunta i att göra något för att man inte får pengar. Att vara fotograf är att likna vid ett självskadebeteende. Det är som en sårskorpa, en härlig sårskorpa som inte riktigt lossnar. Om den lossnar är man klar.

Foto: Simon Blanck

Lotta Törnroth har en masterexamen i fotografi från Aalto-universitetet i Helsingfors. Hon arbetar som fotokonstnär och fotolärare och har tilldelats många stipendier och vistelser på konstnärsresidens.

– Med åren har jag lärt mig att välja mina stipendier och ägna tid till de som passar. Jag skriver tydligt och kortfattat och hoppar över alla ord som indikerar osäkerhet. Det är också viktigt att ha bra arbetsprover.

Hon har fått många nej på vägen men har lärt sig att inte vara missunnsam.

– Det är så otroligt många duktiga som söker. Det är inte kul att bli nekad men man söker inte för att det är roligt utan för att kunna arbeta med sina projekt.

Självporträtt

Jerker Andersson är fotograf, föreläsare och handledare i fotografi. Han har gett ut ett flertal fotoböcker och haft en mängd separat- och grupputställningar runt om i landet. Stipendier har periodvis varit helt avgörande för överlevnaden och den fortsatta verksamheten. Han har många tips till den som vill finansiera sina arbeten.

– Förankra din idé i dina egna intressen. Skriv vad som är syftet, vad du vill åstadkomma och varför. Se dig som en forskare som söker anslag. Formulera vad du har för drivkraft med arbetet, särskilt om det du gör är processinriktat och undersökande. Tänk att du ska övertyga och förklara varför just ditt arbete är viktigt och kan göra skillnad även för andra och inte bara dig själv. 

  Har du några peppande ord till de som söker stipendier men sällan eller aldrig får och är nära att ge upp?

– Ge upp? Finns inte på kartan, om man vill ha en chans att få stipendier. Det är bara att söka igen och igen, tills man dör. Att ge upp ska inte ens vara ett alternativ.

 Text: Martina Holmberg

Den 27 september anordnar vi en digital frukostföreläsning med Martina Holmberg om vad man ska tänka på när man söker stipendier. Vill du vara med anmäler du dig här

Här kan du hitta stipendier att söka. Läs mer