Redaktionellt | 5 Juni 2019 | Therese Eriksson

Vad säger Tinderbilderna om oss?

Therese Eriksson fascineras över hur människor framställer sig själva i dejtingappen.

Vad säger Tinderbilderna om oss?

Samtliga bilder är privata och skickade till redaktören med medgivande om publicering.

Är ett fiskespö alltid ett fiskespö? Kan ett motorfordon vara laddat med en viss betydelse i ena stunden, och med en helt annan i nästa? Och vad ska egentligen en sprakande eld symbolisera?

En helg i februari öppnar jag mitt Tinderkonto också för personer av det motsatta könet. Nu är det för att den här texten ska kunna skrivas, men det är inte första gången det händer. Jag har gjort det förut, av nyfikenhet och allmän leda, är man sugen på att svepa en stund är det rentav nödvändigt: kvinnorna som söker kvinnor tar snabbt slut i norra Västerbotten. Det blir inte mycket roligare för att människorna blir fler, tyvärr, men det blir fler roliga bilder att titta på.

Tinder är på det stora hela en själsdödande plats att vistas på, men dejtingappen har också gett mig oförglömliga historier att dra på fester, vänner för livet och en ständigt pågående fotoutställning över samtida idéer om hur man bäst lockar till sig en partner. Vad är det vi nutidsmänniskor tänker oss ska attrahera den vi vill attrahera?

En enkel googling på »tinder picture tips«, ger orimligt många träffar; det är uppenbart att folk behöver hjälp. Och att de skapar sina dejtingprofiler med stor – åtminstone inbillad – medvetenhet om vad som anses gångbart på marknaden. Men också sådant som tipsare bestämt avråder ifrån, som bara manliga överkroppar till exempel, fortsätter att ha sin självklara plats i flödet. När tidningen Café listar de 5 typer av bilder alla måste sluta använda på Tinder, skrattar jag rakt ut. Bilder med djur, bilder utan kläder, animerade bilder och bilder med barn samt snygging, bannlyses i dessa råd från 2016. Samtliga bildtyper lever och har hälsan i mitt flöde 2019. Och Tinderbilden kommer med nödvändighet att vara ett, något putsat, mänskligt genomsnitt. »Alla« är här, oavsett ålder, kön, klass, etnicitet och sexualitet; ett enda stort hungrande tvärsnitt av befolkningen.

Friluftsliv, gym och djur. När jag sveper och skärmdumpar, skärmdumpar och sveper vidare, utkristalliserar sig snart ett tydligt mönster: fysisk aktivitet och omsorg om levande varelser dominerar bildmaterialet fullständigt. Fjällvandring, klättring och extremsport. Gull med hund, katt och häst. Eller varför inte en kombination? Hunden ivrigt skuttande på kalfjället. Ja, det finns ljusskygga och blåhåriga undantag, givetvis, men ändå: på Tinder är inget osexigare än en soffpotatis.

Det som fascinerar, och förvånar, mig är att likheterna mellan hur män och kvinnor väljer att framställa sig är fler än jag först trott. Några definitiva slutsatser kan förstås inte dras utifrån några hundra människor i Skellefteå med 15 mils omnejd, och därtill är ju urvalet begränsat till män och kvinnor från 29 år och uppåt, som söker kvinnor det åldersspann jag tillhör. Men ändå. Den som poserar lagom nonchalant framför en gymspegel kan vara kvinna eller man, den som borrar ner näsan i kattpäls har vilka könsdelar som helst och inget är mer könlöst än en muskulös rygg som hänger på en bouldervägg. Ja, det skulle vara kaffepannan som hänger över den öppna elden då.

Men, varför är killen med fisken han fångat så mycket löjligare än tjejen som står med flugspöet i sommarnatten? Det uppenbara svaret är att jag är målgrupp för den senare men inte den förra, men det handlar också om något annat: klichéer. De bilder som tydligt och distanslöst reproducerar könsstereotyper är också förhållandevis få; det anses nog allmänt vedertaget att det är mer intressant att bryta med det förväntade. Tjejen på motorcykel symboliserar något annat än killen med skallen i motorhuven. Dessutom ska vi inte glömma bort geografiska skillnader; »urban living« tycks inte vara särskilt gångbart där jag befinner mig. Och den skoterfärd som blir äventyrlig semesterbild på ett Stockholmsbaserat Tinderkonto, är bara en vanlig helg med grabbarna i norra Norrland. Skotrarna är inte alltid vad de ser ut att vara, men de är många.

Lite för många, nu med mitt liberalt öppna konto, ärligt talat. Efter ett dygn stänger jag min profil för män igen. Nya kvinnor dyker det upp några stycken i veckan. Inte precis hektiskt. Jag har tid att titta på mina egna profilbilder: häst, segelbåt och tre foton i fjällmiljö. Ridå.

Therese Eriksson, litteraturkritiker och kulturskribent.