Reserapport Kavalla | 4 Sept 2019 | SFF

Reserapport från Kavalla: Caroline Jensen april 2019

Att vistas i Kavallahuset, gästhem för forskare och kulturarbetare, under två veckor var som en dröm. Som att få en present av livet.

Reserapport från Kavalla: Caroline Jensen april 2019

Foto: Caroline Jensen. Kavallastipendiat 2019

När jag kom till Kavallahuset möttes jag av sång ur högtalarna från den närliggande kyrkan. Det var grekisk påsk. Att komma in i detta fantastiska funkishus från 1936, till toner av grekisk sång och kyrkklockors klang kändes magiskt. Kvällen efter gick jag tillsammans med några av husets gäster och husets intendent Elisabeth i en ljusprocession. Människor på alla balkonger med tända ljus.

Att vistas i Kavallahuset, gästhem för forskare och kulturarbetare, under två veckor var som en dröm. Som att få en present av livet. Rummen med vackra möbler i art deco, flera bibliotek och massor av konst. Huset har altaner med utsikt över Egeiska havet och staden. I trädgården finns en hängmatta mellan två olivträd och en sköldpadda som vankar omkring. Örtagården framför skulptörens plats är perfekt skött och där kan man hämta mynta till sitt te. Första dagen ägnade jag mig helt åt att känna in de olika platser i huset och trädgården, som skulle passa för fokuserat arbete olika tider på dygnet.

Altanen högst upp var min absoluta favorit,, att börja dagen där med frukost. I närvaro av Kavalla och huset bleknade min vanligen fyllda vardag för en tid. Det gav möjlighet att gå rakt in i mitt graffitiprojekt. Målet är en bok om graffiti, Why do you write? I en solstol lyssnade jag sedan på olika graffitipoddar om målare som beskrev hur graffiti påverkat deras liv. Efter det några timmar av skrivande i mitt rum, med öppet fönster och utsikt över havet. Att arbeta ostört med ett projekt dag efter dag var nytt för mig. Det brukar annars klämmas in i vardagen som nödvändig näring. Huset som andades värdighet och allvar bidrog till möjligheten att fokusera. Även om jag hade tät kontakt med vardagen hemma, och arbete per telefon, kunde jag snabbt ställa om och komma in i mitt flow igen. Helt underbart!

Första veckan stannade jag mest i huset och arbetande. Var på restaurang på stan med andra gäster och hade trevlig kväll. Det blev några fina stunder under veckan med andra gästers berättelser om spännande projekt. De trevliga husmödrarna och trädgårdsmästaren skapade trivsel, färska blommor i vaser och pyssel i omgivningen.

Andra veckan kom min goda vän Ingrid Unsöld. Hon formger boken och vi jobbade ostört tillsammans dag efter dag. Att få tid tillsammans, äta på altanerna, klättra uppför berget för att se utsikten över staden, besöka lördagsmarknaden var lyx. Vi hittade en favoritrestaurang vid viadukten i staden där vi tillbringade några kvällar. Men den absoluta höjdpunkten var en utflykt med medlemmar från Kavallas fotoklubb. Ett besök på ett nedlagt sjukhus och en gammal restaurang som var full med graffiti. De bara väntade på att bli förevigade och fotograferade.

En av de sista kvällarna höll vi ett föredrag för Kavallas fotoklubb och husets gäster om Room for Therapy, en bok Ingrid och jag gjort tillsammans. Elisabeth hade ordnat fint med dryck och tilltugg och intervjuade oss om boken. Hennes omsorg om oss och huset genomsyrade även denna kväll.

Hoppas återkomma till detta hus inom en snar framtid och arbeta ostört i denna kreativa miljö.

Caroline Jensen, fotograf och leg. psykoterapeut