Kvinnliga fotografer har funnits lika länge som fotografin – och länge var de många.
I flera svenska städer kring sekelskiftet 1900 var de fler än de manliga. Sedan hände något. Under 1900-talets första hälft minskade antalet kraftigt och yrket kom att domineras av män. Myten om den manliga fotografen växte och kvinnornas del i historien förblev oskriven – fram till nu. I utställningen Kvinnor bakom kameran, 1848–1968 som öppnar den 23 maj på Hasselblad Center presenteras deras bilder och berättelser, många för första gången. Ett mycket passande sätt att fira fotografins 200-årsjubileum. Utställningen Kvinnor bakom kameran, 1848–1968 baseras på boken med samma namn, som är den första större kartläggningen av kvinnliga yrkesfotografer i Sverige.
Boken börjar 1848 med Amalie Motander, den första kända kvinnliga fotografen i Sverige och slutar 1968 – ett år präglat av global och kulturell omvälvning, då kvinnlig frigörelse fick ökad kraft och synlighet. Däremellan tar vi del av en kronologisk översikt av sociala, kulturella och tekniska förändringar som format förutsättningarna för kvinnliga fotografer.
I utställningen presenteras 24 fotografer – allt från hovfotografen Bertha Valerius (1824–1895) till reportagefotografen Anna Riwkin-Brick (1908–1970). Dessutom görs tematiska nedslag i genrer som självporträtt, landskap, reportage, mode och reklam, där fler kvinnliga fotografer ingår. Urvalet speglar både geografisk spridning – från norra till södra Sverige – och bredden i fotografernas verksamheter. Här finns porträttfotografer och entreprenörer som drev framgångsrika ateljéer, några av Sveriges första pressfotografer och konstnärer som experimenterade med fotografiska tekniker.
Kvinnor bakom kameran, 1848–1968 visas 23 maj – 27 september på Hasselblad Center, Göteborgs Konstmuseum.
