Per Ströhms bilder rör sig i gränslandet mellan dokumentation och dröm. De medvetet oskarpa, nästan upplösta motiven har fångats i ögonblick av rörelse. Kontrasten mellan ljuset och mörkret skapar en känsla av ensamhet, närvaro och försvinnande på en och samma gång. Oskärpan ett språk i sig. Det här är inga porträtt utan snarare symboler för det flyktiga urbana livet – vi passerar varandra utan att riktigt mötas. Kornigheten och den analoga känslan förstärker intrycket av något tidlöst och emotionellt snarare än dokumentärt. Per Ströhms arbete kretsar kring minne, rörelse och anonymitet i det offentliga rummet med ett bildspråk som träffar oss känslomässigt och intuitivt. I bilderna är staden mer ett sinnestillstånd än en plats. Betraktaren bjuds in att sakta ner och stanna kvar i det otydliga — känslan får vara viktigare än det exakta motivet. Text skriven av Riccardo Palombo.