Onsdagen den 19 mars höll Lawen Redar (ledamot för S i Kulturutskottet) i invigningstalet på Fotoboksgalan 2025. Lawen pratade passionerat om fotografins betydelse i vår samtid, och hur viktigt det är att politiker ska förstå dess viktiga roll. Talet finns att läsa i sin helhet nedan.

Fotografi betyder ”att skriva med ljus”. Julian Slagman, Eija Hetekivi, Maja Daniels, ELA Pol-kowska och Kent Klich besitter alla förmågan att just skriva sina berättelser med ljus. Ni är årets nominerade att vinna Fotobokspriset 2025.

Under lång tid var litteraturen och fotografiet två helt separata konstformer. Men sakta började de leta sig in i varandra och luckra upp gränserna. Fotoboken blev ett nytt uttryck för mänskligt skapande. Den har vitaliserat litteraturen och tvingat fram ett nytt språk att skildra verkligheten på.

Fotoboken är direkt, den är kraftfull och ständigt i dialog med tidens utveckling. Från det analoga till det digitala. Och runt hörnet väntar nu nästa stora teknikskifte. Fotobokens utveckling, kan vi bara föreställa oss, vad den kommer att bli. 

Fotografen – den är ögonblickets mästare och tålamodets bästa vän. Med alla sinnen närvarande finner fotografen ärligheten i det länge inväntade blickfånget. Att skriva med ljus kräver ett noggrant valt narrativ, kamera och hantverksskicklighet, men framförallt handlar det om den konstnärliga iakttagelsen av en enskild händelse eller ett långvarigt förtryck, en relation eller ett uppbrott, överflöd eller nöd, kamp eller fred, födelse eller åldrande, eftertänksamhet eller de där galna våghalsarna.

Ja, ni sätter ljus på livet. Med allt vad det innebär.   

Vi som läser fotoboken är betraktare av era verk.

• Vi lär oss om hur det är att leva i samhällets utkant i ett hus som borde ha ramlat ihop för länge sedan. Ela Polkowska låter oss komma obekvämt nära lukterna, intimiteten och oordningens oroligheter.

• Vi lär oss om Mats och Jonah, de två yngre brödernas barndom, tonår och vuxenliv. Julian Slagman riktar ljus på syskonskapets påtvingade relation och storslagna tillvaro av avhängighet, lekfullhet och tillhörighet.  
• Vi lär oss om det som döljer sig i den dimmiga skogens historia där starka, självständiga kvinnor kom att tystas ner. Maja Daniels berättar om häxförföljelserna och massmorden av kvinnan som en del av vår mytomspunna och högst verkliga svenska historia.
• Vi lär oss om dörrar. Om de som har sådana att öppna, och de som behöver nyckeln. Eija Hetekivi berättar om det svenska folkhemmets dramatiska nedmontering och de brutala klassklyftor vårt samhälle har återskapat.
• Och vi lär oss om flygplatsen. Om öppna himlar, rörelse- och handelsfrihet, kontakt med omvärlden och tekniska framgångar.
• En gång fanns det flygplan som hade destinationen Palestina. Den som flög till destinationen, landade på flygplatsen Gaza International Airport. Det är i ruinerna av den palestinska flygplatsen, Kent Klich har valt att skriva.

Att skriva med ljus.

Ärade åhörare,

Ikväll är vi alla samlade för att hylla fotoboken och dess författare. När fotoförfattarna blev en del av Svenska Fotografers Förbund, med sitt säregna uppdrag att förbättra villkoren för fotografer med litterär verksamhet, befann sig världen och Sverige i en annan tid. Kort efter bildandet formerades 1974 års kulturpolitiska mål som betonade yttrandefriheten, jämlikhet, konstnärlig förnyelse och vård av kulturarvet.

Kulturen skulle gå från att tillhöra de få människornas privilegium till att omfatta alla. Den skulle ge social jämlikhet och utövas i hela landet. Kulturen sågs som en del av själva lösningen. Idag lever vi i en tid där de kulturpolitiska målen har urvattnats. Det offentliga åtagandet för kulturen ifrågasätts och arbetslösheten bland konst- och kulturskapare har ökat med 65 % på bara två år.

En svag konstnärspolitik i kombination med hög arbetslöshet kommer naturligen att försvaga det demokratiska samhället. Konst- och kulturskaparna som är samhällsdebattens och samhällskritikens spjutspets håller redan på att bytas ut mot en kommersialiserad, algoritmstyrd kultur. Därför är de frågor som Fotoförfattarna driver av oerhörd betydelse. Kulturbudgetens storlek, nödvändiga uppräkningar av konstnärliga ersättningar, att ingå i ersättningssystemet för privatkopiering, ett nationellt ansvar för fotografiska verk. Allt detta kräver en vital kulturpolitik som vill något med samhället och som höjer värdet av konstnärligt skapande. Om vi inte agerar kommer ett viktigt kulturarv och konstnärliga verk som är en angelägenhet för svenskt kulturarv att försvinna. Fotot och fotoböckerna ska ha en tydlig plats i vårt kulturlandskap.

I en auktoritär tid behöver vi de som förändrar vår tillvaro genom att skriva sina berättelser med ljus. Genom att skriva våra berättelser med ljus.

Tack för att ni har lyssnat.