Markus Nilssons masteruppsats, Fotografisk minnesgestaltning – En analys av praktiker i fotoböcker från 1970- till 2020-talet, är en studie om hur svenska och internationella fotoförfattare gestaltar minnen. Genom ett urval från Svenska Fotobokspriset och internationella exempel undersöker han hur minnen struktureras och berättas i fotoboksformatet. Syftet är att fördjupa förståelsen av fotografisk minnesgestaltning och bidra till ökad kunskap inom ett delvis underbeforskat forskningsfält. Resultaten visar hur olika konstnärliga arbetssätt används för att gestalta minne i fotokonsten.

Varför ville du gå från att studera självbiografi till att undersöka minne i fotoböcker?
– Jag skrev en kandidatuppsats om självbiografiskt berättande i svenska fotoböcker. Teorier om minne ingick i den analysmetod jag tillämpade, men det fanns inte så mycket skrivet om hur hågkomster gestaltas i bilder. Masteruppsatsen gav mig möjligheten att studera mer om hur fotografer återger sina minnen och vilka praktiker de använder. Minnesstudier är ett stort och brett forskningsområde, men konst- och bildvetenskaperna är inte särskilt väl representerade inom fältet. Det finns mycket kvar att studera.

Foto: Helena Björk

Vad gör fotoboken särskilt intressant för att gestalta minnen?
– Många forskare menar att minnen är något vi skapar och att vi redan som små barn börjar väva historier av det vi minns, bland annat som livsberättelser. Fotoboksformatet har en stark koppling till berättande och är därför bra material för att studera hur vi strukturerar och presenterar hågkomster. I uppsatsen visar jag hur fotografer använder fotoboken på en mängd olika sätt för att berätta om sina och andras minnen.

Vad hoppas du att din forskning kan bidra med inom fotokonst och fotoboksforskning?
– Jag har försökt fördjupa förståelsen av hur fotografer konkret framställer sina minnen och vilka konstnärliga praktiker de använder. Genom att studera ett större material har jag kunnat jämföra olika arbetssätt och därefter gruppera och kategorisera olika praktiker. De metoder jag använt går förhoppningsvis att tillämpa generellt och därmed öka kunskapen om fotografisk minnesgestaltning.

Foto: Helena Björk

Har du någon fotobok du är extra förtjust i – eller flera?
– Det är svårt att välja, men två böcker i studien som jag tycker mycket om är Jim Goldbergs Coming and Going och JH Engströms Sketches of Paris. Båda böckerna är självbiografiska, men författarna använder helt olika metoder för sina berättelser. Goldbergs narrativ är sekventiellt och personerna i boken är namngivna och identifierbara. Engströms bok har inte någon tydlig tidslinje, människorna är anonyma och berättelsen är impressionistisk och drömsk. Det är två fantastiska fotoböcker som är tematiskt lika men på andra sätt väldigt olika.