Uno Falkengren var minst sagt excentrisk. Max en fotografering om dagen. Helst bara en bild. Och aldrig före klockan två på eftermiddagen. Men det Falkengren möjligen saknade i arbetsmoral tog han med råge igen genom att vara en framåtblickande visionär.

Han var en nyckelperson i 1920-talets rörelse bort från den måleriliknande piktorialismen, med sitt mjuka fokus, mot något mer modernt. Kanske var han rent av Sveriges första modernistiska fotograf. Piktorialismen behärskade han mästerligt, och det var kanske just därför han kunde röra sig bort från den. Man måste ju kunna reglerna för att kunna bryta mot dem. Porträtten präglades av skarpt fokus och tydlig realism, med strama kompositioner och tydlig formkänsla.

Bland möbler på NK

Födelsestaden Lidköping kändes aldrig tillräckligt stor. Istället ville han ut i världen. Först till Dresden, där han lärde känna Henry B Goodwin, sedan till Göteborg för att 1916 tillträda en tjänst som chef på NK:s nyöppnade fotografiska avdelning.

Även om Uno Falkengren var skolad i den klassiska porträttkonsten, och en högt eftertraktad ateljéfotograf, var det bland de handsnickrade möblerna på NK han hittade nya vinklar. När Bauhausskolan öppnade 1919 inspirerades Falkengren av rörelsens helt nya strama saklighet.
I den modernistiska idén låg att fotografi är ett självständigt visuellt medium, som måste bryta sig loss från måleriet och hitta sin egen plats , stärkt av mediets tekniska möjligheter.

Lämnade fotografin

Att flytta till Berlin i början av 1920-talet var egentligen en självklarhet för modernist som Falkengren. Tyvärr gick inte den egna ateljén där något vidare. I stället återvände han till Stockholm. Men den sista bildrutan tog han redan i Berlin – för under resten av sitt liv skulle Falkengren låta kameran ligga på hyllan. Istället handlade han med konst och antikviteter fram till sin död 1964.

Uno Falkengren var onekligen före sin tid. När modernismen slog igenom på allvar i Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1930, hade Falkengren för länge sedan övergett fotografiet som uttrycksform.

Bilden ovan föreställer den lettisk-svenska dansaren Ronny Johansson, fotograferad redan i slutet på 1910-talet i Uno Falkengrens ateljé i Stockholm. Johansson tillhörde huvudstadens societet och tidens kändiselit, som mer än gärna tog ett glas champagne i Falkengrens studio.