En film av Lars Dareberg. Översättning och textning Emily Berry Mennerdahl och Timo Menke.

Emma Nilsson – field; scope; site (Sailor Press) 
Formgivare: Matilda Plöjel 
Medförfattare: Stefano Graziani, Sandra Kopljar, Björn Nilsson, Adriana Seserin 
Textförfattare: Emma Nilsson, Stefano Graziani, Sandra Kopljar, Björn Nilsson, Adriana Seserin  

Juryns motivering: Landskrona idrottshall agerar nav i Emma Nilssons snillrikt konstruerade publikation där arkivmaterial blandas med registrerande bilder och arkitektoniskt tänkande. Utifrån denna plats berättas en historia om relationen mellan fotografi och arkitektur, men också om blicken, kroppen och rummets relation till ett samhällsbygge.  

Emma Nilsson (1972) är arkitekt och sedan 2021 rektor och professor på Bergen Arkitekthøgskole i Norge. Samma dag som hon tilldelades rektorstjänsten i Bergen, öppnade utställningen field; scope; site på Landskrona Foto. Utställningen var den första delen av Emma Nilssons projekt om Landskrona Idrottshall, som ritades av den danske arkitekten Arne Jacobsen. Del två, med samma namn och med samma byggnad som utgångspunkt, är hennes första fotobok, med vilken Emma Nilsson nominerats till Svenska Fotobokspriset 2023.   

Foto: Tove Falk Olsson

I field; scope; site utforskar Emma Nilsson arkitekturfotografiet som ett medel för att förstå arkitektur, snarare än en genre som resulterar i en viss typ av fotografi. Arbetet är indirekt en slags kritik av arkitekturfotots starka koppling till arkitekten, där byggnader som regel fotograferas utifrån arkitektens perspektiv och intention så som den formulerats vid ritbordet.  

– Arkitekturfotot är ganska konformt. Det beror till viss del på att fotograferandet sällan utforskas som sådant. Och när det väl blir föremål för diskussion är det oftast i relation till det fotografiska resultatet, och inte utifrån en optik som öppnar upp för ett annat seende. Arkitekturfotografiet förhåller sig på så vis alltid till den färdiga bilden och oftast vet arkitekten redan i förväg vilken bild det är som ska tas, även när det gäller arkitektur som ritats av andra arkitekter. På så vis cementeras en viss slags bilder av en viss slags byggnader så att de är nästintill identiska, oberoende av vem som fotograferar, säger Emma Nilsson. 

Arne Jacobsens Idrottshall i Landskrona, är just en sådan byggnad. Men i stället för att reproducera redan tagna bilder, som de som publicerades inför invigningen 1965, ville Emma Nilsson undersöka byggnaden som del av ett vardagligt liv. För att uppnå det behövde arbetssättet fokuseras till den fotografiska metoden, snarare än den fotografiska bilden och på så sätt placera arkitekturen i ett annat sammanhang.  

– Jag ville ta reda på något jag inte redan visste om Landskrona Idrottshall men också utmana mitt eget fotograferande. Även arkitekturen blev ett medel, för att förstå fotografi på ett nytt sätt, säger Emma Nilsson. 

Med kameran som verktyg återkom hon till byggnaden vid upprepade tillfällen, vid olika tidpunkter, och vid olika årstider, utan att i förväg ha bestämt sig för vad bilderna skulle representera. Tiden blev en viktig komponent för att kunna vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det skapade också förutsättningar för en dialog med besökare, idrottare och anställda i huset och en närhet till byggnaden. I sin bok field; scope; site kombineras projektets nya fotografier med arkivbilder från Landskrona Foto, både av byggnadsprocessen och från tidningsreportage genom åren. 

Idrottshallen i Landskrona blev ett av Arne Jacobsens sista arkitektuppdrag. Exteriört är byggnaden typiskt modernistisk och enkel i sitt utseende med stora glasfasader. Interiören domineras av den nedsänkta spelplanen, omringad av läktaren likt en amfiteater. Byggnaden har genom åren varit en viktig plats för kommuninvånarna, både för idrotten och föreningslivet, men även politiskt som plats för avgörande möten. Dessutom har arkitekten blivit Arne, med de äldre idrottsutövarna i hallen.  

– Idag är byggnaden sliten och i stort behov av renovering. Men den är väldigt omtyckt av de som använder den. Flera personer jag pratade med under mitt fotograferande hoppades till och med att vår utställning och bok skulle visa hur viktigt det är att den bevaras, säger Emma Nilsson. 

Foto: Tove Falk Olsson

field; scope; site är ett kollektivt arbete som Emma drivit tillsammans med andra arkitekter, forskare och fotografer. Det började som ett konstnärligt forskningsprojekt om arkitektur och fotografi, finansierat av Vetenskapsrådet. Längs vägen bestämdes det att arbetet skulle resultera i både en utställning och en bok, var och en skapad utifrån sitt eget sammanhang. Både utställningen och boken är resultat av ett nära samarbete med Stefano Graziani, Björn Nilsson, Sandra Kopljar och Adriana Seserin. Matilda Plöjels gedigna kunskap om grafisk form och bokproduktion möjliggjorde utgivningen av fotoboken field; scope; site.   

Emma Nilsson har en master i arkitektur från Lunds universitet 2002 och 2010 doktorerade hon från samma universitet med avhandlingen Arkitekturens kroppslighet. Staden som terräng. Hon har även undervisat på Arkitektskolan vid Lunds universitet och är idag professor och rektor på BAS, Bergen Arkitekthøgskole.