Passion som smittar av sig
Vilket fascinerade område fotografi är och herre jösses vad folk har bråkat och varit osams. F:s redaktör Jenny Morelli om Niclas Östlinds historiska avhandling i fotografi. Från nya numret av Fotografisk Tidskrift. (nr 2/2015). Foto: Knut Koivisto
När fotohistorikern/kuratorn Niclas Östlind undrade när vi skulle anmäla hans avhandling om svensk fotografi 1970-2104 blev jag ställd. Hur skulle jag hitta en skribent som kunde klara av att recensera detta ambitiösa verk på 2000 sidor? Fem decenniers fotohistoria och 9 kilo. Vem har kompetensen att analysera och hitta svagheterna? Och till vilket timarvode? Jag blev svaret skyldigt. Och började själv läsa. Här är mina reflexioner.
Även den fotograf som inte alls är intresserad av akademiska texter kan nog finna behållning i de läsvärda intervjuerna i fråga svar-form. Att namedroppa alla fotografer plus alla andra Östlind pratat med skulle uppta hela krönikan. Och att snabbt se vilka han inte har nämnt eller pratat med är med i detta mastodontverk är inte heller lätt.
På ett föredömligt pedagogiskt vis hjälper Östlind mig att se det svenska fotografiska landskapet och förstå vad de olika fotografiska striderna har handlat om. Östlinds passion smittar av sig. Vilket fascinerade område (medium, fält eller vad ni vill) fotografi är och herre jösses vad folk har varit osams.
Han kallar berättelsen om svensk fotografi för en tragedi. Tragedin skulle i sådana fall vara att 1960-talets vision om ett fristående statligt fotografiskt museum aldrig blev verklighet. Men alla tragedier rymmer också möjligheter och det finns en sådan vitalitet både i boken och i den fotografiska samtiden att jag inte riktigt tror på det. Fotografihistorien fortsätter. Kanske är fältet inte alls dött utan snarare mer vitalt än någonsin. Om jag får önska mig något inför framtiden är vi ser fler sådana som Niclas Östlind. Låt fotografihistorien fortsätta att skrivas av ännu fler aktörer.
Det här numret viger vi åt en annan specifik del av fotohistorien: Lars Tunbjörk som hastigt gick bort den 11 april i år. Det var förstås alldeles för tidigt och han sörjs av en hel fotovärld. Poeten Göran Greider, som en gång skrev texten i Landet utom sig, reflekterar över Lars Tunbjörks bildvärld och sätter ord på vad den betyder för oss även om en av våra främsta fotografer inte finns med oss längre.
Landskrona fotofestival växer och vi har ställt fem frågor till arrangörerna. Jenny Maria Nilsson skriver om Hendrik Zeitlers nya bok 424. Torbjörn Elensky skriver om en bild av den taiwanesiske fotografen Chen Shun Chu. Stefan Ohlsson skriver om hur man får koll på sina svartvita bilder i tryck och vi tar ett grepp om matfotografin, från 1950-talet och framåt. Var har matfotografiet varit, vart är det på väg?
Slutligen vill jag passa på att tacka för alla mail jag fick efter efterlysningen på matfotografer i förra numret. Blev lycklig över att se hur många duktiga matfotografer det finns men har inte kunnat ta med alla. Trevlig läsning och glad sommar! Vi ses på Landskrona Fotofestival hoppas jag!