Person på gatan

Jag har fotat en person på gatan och inte har några kontaktuppgifter till personen. Vad gäller när jag säljer en bild till någon som ska använda den i en intern medlemstidning? Har då inte frågat personen som är igenkännbar på fotot. /Susanne

Svar: Det beror på hur bilden används i tidningen. Redaktionellt innehåll är typiskt sett undantaget från reglerna om skydd av personuppgifter (GDPR). Handlar det i stället om en annons eller annan marknadsföring krävs en laglig grund – i många fall någon form av samtycke från de avbildade. Ett tips är att vara tydlig gentemot din kund med att samtycke inte har inhämtats.

GDPR och rättspraxis

Vilka rättsfall lutar ni er mot när det gäller er tolkning av GDPR i de fall ni rådgiver? Berätta något om fallets frågor och rättsliga lösningar. /Jesper

Svar: Det korta svaret är tyvärr att det ofta saknas direkt tillämpbar praxis (från EU-domstolen) för den enskilda situationen. I stället får man utgå från principuttalanden, göra analogier (jämförelser) och, utifrån det, göra en intresseavvägning från fall till fall – med stöd av eget omdöme, eller sunt förnuft om man så vill. På Integritetsskyddsmyndighetens webbplats finns viss rättslig vägledning som i delar hänvisar till relevant domstolspraxis.

Personer i naturbilder

Som naturfotograf tar jag bilder med personer som till exempel vandrar i bergen eller är ute och åker båt. Dessa kommer såklart med på bilden. De befolkar naturen, om man så vill kalla det för, men är inte huvudmotiv. Det är också omöjligt att fråga om lov.  Det går att känna igen människorna. Fotograferar i mellanformat med Phase one. Är det okej att använda dessa bilder utan modellavtal? /Leo

Svar: Om personer inte är huvudmotiv utan bara ingår som en del av miljön är det i regel möjligt att använda bilden utan modellavtal, särskilt i redaktionella eller konstnärliga sammanhang. Bedömningen påverkas dock av hur identifierbar personen är och vilken roll hen har i bilden. Vid kommersiell användning, till exempel i reklam, bör man däremot undvika att använda bilder där personer är igenkännbara utan deras samtycke. En praktisk tumregel är att ju mer identifierbar och central en person är i bilden, desto större är behovet av samtycke.

Vidareanvändning av arkitektbilder

Jag fotograferar ofta åt arkitekter där ägaren till husen godkänt att bilderna tar och används för arkitektens marknadsföring. Inte sällan hör andra företag av sig och vill köpa rättigheterna att också använda bilderna för sin marknadsföring (t ex köksleverantör, kakelleverantör). Behöver ägaren av huset godkänna detta och har arkitekten rätt att säga nej till denna vidareförsäljning av bilderna (om de vill ha exklusiv rätt till bilderna och inget uttalat från början)? /PPStation17

Svar: När det gäller arkitektfoto och vidareanvändning av bilder är det i första hand avtalet som avgör vad som gäller. Om inget särskilt har reglerats får uppdragsgivaren, till exempel arkitekten, endast den nyttjanderätt som kan anses avtalad utifrån omständigheterna. Att låta tredje part använda bilderna, exempelvis leverantörer eller samarbetspartners, kräver normalt ett uttryckligt stöd i avtalet.
Fastighetsägaren behöver i regel inte godkänna själva vidareanvändningen av bilden, förutsatt att fotograferingen var tillåten. Däremot kan arkitekten inte överlåta eller ”sälja vidare” rättigheter som hen inte själv har fått. Vill arkitekten ha en mer långtgående rätt, såsom exklusivitet eller möjlighet till vidarelicensiering, bör det därför tydligt avtalas från början.
Med det sagt är mitt tips att informera fastighetsägare och arkitekt innan du säljer bilder vidare, om du bedömer att det finns en risk för missförstånd – enligt den gyllene regeln: hellre innan än efter.

Muntliga avtal

Det enklaste avtalet är:
“Kan du fota åt oss?”
“Ja, det kostar 10000 kr/dag.”
“Bra, då ses vi.”
Vad gäller egentligen, vilka lagar styr? /Leo

Svar: När någon frågar ”kan du fota oss?” uppstår i juridisk mening ett avtal, även om överenskommelsen är enkel och muntlig. Då gäller att fotografen enligt upphovsrättslagen behåller de rättigheter till bilderna som inte har avtalats bort.
I praktiken blir det en tolkning av vad som har överenskommits, utifrån vad kunden typiskt sett kan anses ha rätt att använda bilderna till i sammanhanget och enligt branschpraxis. Den största utmaningen i dessa situationer är ofta just bevisning och otydlighet.
Därför är det alltid klokt att skriftligen bekräfta vad som ingår i priset och hur bilderna får användas.

Rättigheter vid konkurrensklausul

Hur agerar man som frilansfotograf när man har ett kontrakt som förbjuder att man arbetar med konkurrerande verksamhet efter det att man avbryter ett samarbete? Vilka rättigheter har man? Och vad är tillåtet av en uppdragsgivare att kräva av mig som frilansfotograf? /Christina

Svar: Kontakta den juridiska rådgivningen. Det här är ett stort problem i branschen och en fråga som SFF har arbetat med under lång tid.
Principen om avtalsfrihet är en grundläggande utgångspunkt i avtalsrätten, särskilt i avtal mellan juridiska personer (företag). Det kan slå hårt mot fotografer och andra enskilda näringsidkare.

Otillåten användning av politiskt parti

Vad kan jag då göra när ett parti jag inte vill bli förknippad med har använt mina bilder utan lov men faktiskt angett mig som fotograf? Förmodligen stulna för ett par år sedan men upptäckta av mig nyligen. /Susanne

Svar: Att de har angett dig som fotograf förändrar inte det grundläggande: har de använt bilden utan tillstånd är det ett intrång i din upphovsrätt. Du har både rätt till ersättning för användningen och möjlighet att kräva att den upphör. Att du dessutom inte vill bli förknippad med ett visst parti kan aktualisera din ideella rätt, alltså rätten att motsätta dig användning i ett sammanhang som är kränkande för dig som upphovsperson.
Rent praktiskt kan du börja med att dokumentera användningen (skärmdumpar, datum och var bilden har publicerats) och därefter kontakta partiet. Du kan dels begära ersättning motsvarande en skälig licensavgift, ofta med ett påslag eftersom användningen skett utan tillstånd, dels kräva att bilden tas bort eller att fortsatt användning regleras genom avtal. Om kopplingen till partiet är problematisk för dig kan du också begära att ditt namn tas bort i samband med att bilden tas ner.
Att användningen ligger några år tillbaka i tiden hindrar inte att du agerar nu, men det finns preskriptionsregler att ta hänsyn till. Det är därför bra att inte dröja i onödan efter att du upptäckt användningen. Som medlem i SFF kan du få hjälp med att formulera en skrivelse.

Ideell rätt i avtal

Som jag har fattat det gäller för bilder att, enligt 3§ i upphovsrättslagen, ska upphovsman anges på det sätt god sed kräver och verket får inte användas eller förvanskas så att den kränker upphovsmannen.
I paragrafen står också: ”Sin rätt enligt denna paragraf kan upphovsmannen med bindande verkan eftergiva endast såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket.”
Innebär det att det inte är möjligt att skriva bort den ideella rättigheten helt och hållet även om jag skulle gå med på det och kunden betala för det? Och i så fall vad innebär ”art och omfattning begränsad”, kan kunden hävda att det går att ange 100 år och rada upp en mängd användningsområden för att i praktiken skriva bort rättigheten? /Tomas

Svar: Du har uppfattat det helt rätt i grunden. Den ideella rätten enligt 3 § upphovsrättslagen – rätten att bli namngiven och rätten att motsätta sig kränkande användning – kan inte avtalas bort ”generellt och för all framtid”, ens om upphovspersonen själv går med på det mot ersättning.
Det som däremot är möjligt, vilket framgår av andra stycket, är att upphovspersonen kan efterge sin ideella rätt i ett konkret och avgränsat sammanhang. Formuleringen ”till art och omfattning begränsad användning” är just tänkt att sätta stopp för försök att i praktiken skriva bort rätten. Det innebär att eftergiften måste vara knuten till en viss typ av användning och en någorlunda tydligt definierad ram. Typiska exempel kan vara att man accepterar att inte bli namngiven i en viss kampanj, i ett visst medium eller i ett specifikt projekt.
Det går alltså inte att avtala att kunden ”alltid och överallt” får använda verket utan namnangivelse eller utan hänsyn till kränkande sammanhang. Inte heller bör det vara möjligt att kringgå detta genom att formulera extremt breda klausuler, till exempel genom att ange en mycket lång tid (som 100 år) och samtidigt rada upp i princip alla tänkbara användningsområden. En sådan konstruktion riskerar att bedömas som ett otillåtet generellt avstående och därmed vara utan verkan i den delen.
I praktiken handlar det därför om en rimlighetsbedömning: ju mer preciserad och situationsbunden eftergiften är, desto större chans att den håller. Ju mer den liknar ett totalt avstående från ideell rätt, desto större är risken att den inte gör det. För en fotograf innebär det att man bör vara försiktig med långtgående formuleringar och i stället, om man vill vara flexibel, tydligt ange i vilka specifika användningar man accepterar avsteg från exempelvis namnangivelse.

Har du också frågor inom det juridiska området?
Titta gärna i vår juridikguide eller kontakta Astrid Nymansson.

Här kan du läsa mer om föreläsningen den 22 april.