För de allra flesta av oss ligger det nära till hands att skjuta upp arbetet med att sortera, rensa och förvara det vi har producerat. Som fotograf är risken uppenbar att en sådan vana kan göra att ens produktion blir en svåröverblickbar röra.

Men med några enkla steg blir det både lättare att bevara det som är viktigt och att själv få överblick över den egna bildproduktionen. På köpet får du också en tydligare känsla för ditt eget arbete – vilka bilder som betyder mest, vad du vill lyfta fram och hur ditt samlade arv kan ta form.

Här berättar vi hur du kan gå tillväga, och till vår hjälp har vi Mia Bengtsson Plynning, bildredaktör, delägare i Link Image och arkivansvarig för Avicii Music AB. Mia har också arbetat med att ta hand om bland annat Tuija Lindströms fotografiska arv.

Rensa!

De flesta fotografer samlar på sig tusentals bilder, negativ och filer. Det första steget är att våga börja rensa. Sortera ut allt som du inte vill ska bevaras till eftervärlden.

– Rensningen är ofta det stora jobbet. Ingen tycker det är kul att städa, varken hemma eller i arkivet. Men det är där du måste börja, säger Mia Bengtsson Plynning.

Hon konstaterar att en del material som är laddat med personliga minnen kan behöva ryka, samtidigt som hon lyfter fram att annat kan bli mer värdefullt med tiden.

– Vissa bilder kan ha ett stort dokumentärt värde även om de inte kändes viktiga när de togs.

Sortera och dokumentera

När materialet väl är gallrat gäller det att ordna det så att det blir överskådligt. En enkel kronologi är ofta det mest praktiska.

Om det redan finns en struktur, behåll den, men se ändå till att sortera materialet så det blir sökbart på ett begripligt sätt.

– Det viktigaste är att skapa en grundstruktur som går att förstå. Oavsett om det bara är för din egen skull, eller om någon annan i framtiden ska hitta i det. Men håll det enkelt – det är bättre att ta första steget än att inte börja alls.

Här kan små insatser göra stor skillnad. Att lägga in metadata redan i kameran, eller i efterhand via filinformationen i samband med redigering, gör att bilderna alltid kan sökas fram.

– Många bildjournalister brukar vara bra på det, men de flesta andra fotografer slarvar.

För dig som hanterar analoga arkiv kan det helt enkelt handla om att numrera pärmar och lådor, samt skriva ett försättsblad med årtal och motiv.

Gör även gärna en förteckning i Excel eller liknande – en lista som inte bara visar vad som finns, utan också vad som behöver åtgärdas, som gamla negativfickor eller trasiga lådor.

Skaffa bra material

Ta bort tejp, gem och annat som annars lätt skadar analogt material. Flytta över dem till arkivbeständig förvaring (läs mer nedan) och förvara dem mörkt, torrt och svalt. Färgnegativ är extra känsliga.

Mia Bengtsson Plynning betonar även här att inte ta sig vatten över huvudet i arbetet med sitt arkiv:

– Fokusera hellre på att sortera och rensa än på att byta ut precis allt förvaringsmaterial. Men om du ändå ska köpa nytt, lägg gärna en extra slant på att få bra material.

Digital lagring

Digitala arkiv kan kännas tryggare än analoga samlingar, men de är nog så sårbara. Det vanligaste misstaget är att fotografer bara sparar sina bilder på en hårddisk, konstaterar Mia Bengtsson Plynning.

– Och så kraschar den en dag. Då är allt borta. Det är dessvärre inte alls ovanligt.

Hennes råd är tydligt: använd dubbla lagringar hos olika leverantörer. Molntjänster har blivit billigare och säkrare. Kombinera gärna med hårddiskar – och planera för mer utrymme än du tror behövs.

Åtkomst

Men det spelar ingen roll hur väl arkivet är organiserat om ingen vet hur man kommer åt det. Ha tydlig information till några utvalda personer om lösenord och betalning av molntjänster.

– Det är egentligen lösenorden som är det känsliga. Ha dem samlade på ett ställe där en betrodd person kan nå dem.

Här kan lösenordshanterare vara en bra lösning, och det är klokt att skriva ner var materialet finns och vilka tjänster som används.

– Även här är grundrådet: gör det enkelt. Det är bättre att det blir gjort än att man bygger ett supersystem som ingen kan underhålla.

Donation/avtal

Till sist kommer frågan om vem som ska ta hand om arvet så småningom. Sverige har i dag inget nationellt ansvarsmuseum för fotografi, men visst finns det museer eller organisationer som kan vara intresserade av vissa delar.

– Det är dyrt att ta emot ett arkiv, så institutionerna har sällan möjlighet att ta emot allt. Men om du har exempelvis unika dokumentationer av händelser eller platser – eller massor med bilder kring ett visst ämne – så kanske det kan finna sin plats i ett större sammanhang.

Om det är en släkting eller vän som ska ta ansvar för arkivet är det viktigt att skriva avtal i tid, understryker Mia Bengtsson Plynning. I avtalet bör det framgå vem som ska ta över, vem som ansvarar för upphovsrätten, och om det sker som gåva, försäljning eller deposition.

– Dessutom är det bra att vara medveten om att tillgången till en stor mängd bilder sannolikt inte genererar några intäkter – det kommer snarare kosta en massa tid och pengar att ta hand om ett arkiv. Så prata igenom det i god tid.