-Cola, Heineken, Ikea, Viking Line och Stadium ligger ännu en bit in i framtiden. Men han har börjat skapa sin högst egna dokumentära och naturliga reklamstil som snart skulle komma att göra honom till en av landets flitigast anlitade reklam- och livsstilsfotografer.

Platsen är ett reklambyråkontor i Stockholm, och byrån ska göra en kampanj åt Norsk Laks och de enorma laxodlingarna som ligger utanför Norges kust.
Briefen var egentligen ganska enkel, en massa fina bilder där kameran är halvvägs under vatten, så att man ser både fiskarna och de höga bergen och djupa fjordarna i bakgrunden.
– Inga problem, tyckte jag. Det är väl bara att hyra ett undervattenshus till kameran och ligga och plåta där vid ytan. Men när jag kom hem började jag googla bilder på laxar i odlingar. Jag hittade nästan ingenting, och kanske borde jag ha börjat ana oråd redan där.

Foto: Björn Terring

När det blivit dags för plåtning flyger Björn, hans assistent och några från reklambyrån upp till Lofoten i Nordnorge. Där möts de av en dykare i en räddningsbåt som ska köra hela truppen ut till laxodlingarna. Ungefär halvvägs frågar dykaren hur dykvan Björn egentligen är.
– Jag svarade att jag aldrig hade dykt i hela mitt liv. Jag tänkte ju att jag bara skulle ligga i vattnet och guppa.
Dykaren stannar båten mitt ute till havs och tvingar på Björn hela dykarutrustningen för en snabbkurs.
– Det finns knappar på dräkten för att man ska kunna åka upp eller ner i vattnet, och jag gör fel hela tiden. Dykaren suckar, men det finns ingen chans att avbryta nu.
Väl framme vid odlingen får Björn veta att just i dag befinner sig laxarna på ungefär 20 meters djup. Killen som övervakade laxarna via tv-skärmar konstaterade helt torrt att ”man kan ju inte styra laxarna. De är på det djup de vill vara, oavsett vad vi vill”.
– Det var typ två plusgrader och duggregn, så det hela var inte jättemysigt. Men jag hoppar i. Det är 2 000 laxar i varje nät, och de är ganska stora och faktiskt ganska läskiga. De bumpade in i mig hela tiden.
Björn försöker sjunka ned i nätet, men trycker återigen fel och får samtidigt

, bara hålla kameran och knäppa och hoppas att några av fiskarna kommer med. Laxarna är också ganska skygga, så de simmar ju bort från mig. Det är inte som att de kommer och poserar, direkt.

Foto: Björn Terring

Nästa dag är det dags för resterande bilder, de vackra naturbilderna i fjordarna. En relativt behaglig upplevelse tills Björn inser var han är.
– De där fjordarna är väldigt djupa. Att veta att det är 700 meter ner till botten, och att kameran bara sjunker om jag släpper den, är en väldigt obehaglig känsla.
Riktigt åt helvete gick det ju aldrig, för efter lite kreativt retusch- och Photoshop-arbete utmynnade det hela i en lyckad kampanj.
– Men jag kanske lärde mig att inte låtsas att jag kan en massa saker jag aldrig provat förut. Det var likadant när jag blev tillfrågad av Försvarsmakten att fotografera från en tandemfallskärm tillsammans med en annan hoppare. Då sa jag inte heller att jag aldrig hade hoppat fallskärm tidigare …