Redaktionellt | 13 Juni 2022 | Peter Wiklund

Brottstycken med Viacheslav Poliakov

Vi intervjuar den ukrainska fotografen Viacheslav Poliakov som skapat portfolion till sommarnumret av Fotografisk Tidskrift. Text: Peter Wiklund

Brottstycken med Viacheslav Poliakov

Foto: Viacheslav Poliakov

 En fredag i början av april loggar Viacheslav Poliakov in som avtalat till vår Zoom-intervju. Att planeringen skulle hålla kändes osäkert in i det sista, även om hans nuvarande hemstad Lviv inte tillhör de direkt krigshärjade delarna av Ukraina.

Jag frågar hur han mår. Han vänder ner blicken, tittar sedan upp och säger: ”Åh, kan vi inte bara hålla oss till frågorna du skickade i stället?” Det är lätt att läsa in sorg i hans blick. En dryg månad tidigare hade Cherson, hans födelsestad, blivit den första större ukrainska stad att ockuperas av ryska trupper.

Så vi talar om hans fotografier som redan väckt stor internationell uppmärksamhet, men som blivit än mer angelägna efter krigsutbrottet eftersom de på olika sätt kretsar kring frågor om den ukrainska identiteten.

Viacheslav Poliakov föddes 1986 och har sedan barnsben haft ett intresse för visuella uttryck. Han studerade konst på universitetet i Cherson och började därefter arbeta med design inom rörliga medier. År 2012 flyttade han till Lviv och kände att han kom till en stad med en vital konst- och kulturscen.

– Det var en mycket trevlig plats på den tiden. Jag minns till exempel att jag kunde vara ute en fredagskväll och gå från utställning till utställning. Det var fantastiskt.

Men efter bara ett par år började det förra kriget och i dess spår förändrades staden. Bland annat ökade levnadskostnaderna och många konstnärer flyttade till mindre orter där det var billigare. För tio år sedan började han ägna sig åt fotografi på allvar, i samband med att han återhämtade sig efter en operation.

– Jag var tvungen att gå mycket för att få kroppen att komma i gång efter att ha legat stilla i en säng länge. För att öka motivationen tog jag med en kamera och började fotografera det jag stötte på, säger han.

Det var i princip så han tog bilderna till serien Lviv – God’s will. Namnet på serien kräver sin förklaring: det har sitt ursprung i busslinjen som går mellan Lviv och Bozha Volya, en liten by som ligger inne i skogarna vid gränsen mot Polen.

En direktöversättning av Bozha Volya blir just ”Guds vilja” (alltså ”God’s will”).

– Samtidigt finns det en poäng i att ortsnamnet har samma ursprung som ordet ”bozhevillia”, som betyder galenskap.

Bilderna består av brottstycken – föremål och personer – ur det som Viacheslav Poliakov har mött på de ukrainska gatorna. Tillsammans bildar det han ser en unik visuell kultur, ett resultat av en strävan efter att definiera sin egen nationella identitet under de tre decennier som har gått sedan Sovjetunionens sammanbrott.

– Ukraina är ett land med ett komplext förflutet, och den här visuella kulturen som jag lyfter fram är en blandning av å ena sidan folklore och traditioner, å andra sidan allt fler influenser utifrån i spåren av ökad globalisering.

Bildernas uttryck präglas av ett hårt blixtljus, och motivet i varje bild har frilagts och placerats på en enfärgad bakgrund, gärna i någon rätt gräll färg.

– Fotografi handlar alltid om inramning. Du väljer vart du ska rikta din kamera, vilket objektiv du ska använda och hur nära du ska gå. Det här blev ett sätt att ta den inramningen ett steg vidare, för verkligheten är så rörig att det inte går att ta in de här detaljerna. Det ser mest ut som en massa skräp, och det är sådant som vi bara ignorerar. När jag presenterar det på det här sättet, mot färgglada bakgrunder som i ett modemagasin, så får vi plötsligt syn på det.

Allt är dokumenterat så som han har hittat det. Hans enda påverkan är den där inramningen och den artificiella belysningen.

– Varför jag har använt blixt? Det är ofta regnigt och mörkt här, så jag behövde ha blixt för att få in åtminstone lite färg och skuggor.

Han har tidigare, i ett annat sammanhang, konstaterat att ”konsten blir mer fascinerande under en konflikt”. Jag ber honom berätta hur han ser på konstens roll i dagens situation, och återigen slår han ner blicken.

– För att vara helt ärlig så är det mentalt svårt för mig att hålla på med konst just nu. Det är mycket som handlar om att gå ut i strid, att hjälpa till med förnödenheter eller att försöka arbeta för att tjäna pengar och ha något att bidra med. Jag ser att det är en del som har bra konstprojekt på gång, men jag känner inte att jag är en av dem. Jag behöver tid för att få fram nya idéer, just nu har jag svårt att känna att skapandet är meningsfullt.

Text: Peter Wiklund

 

Självporträtt

NAMN Viacheslav Poliakov
BOR Lviv, Ukraina
HEMSIDA via-poliakov.com
INSTAGRAM @viacheslav. poliakov

Prenumerera på Fotografisk Tidskrift

Vinnare av Publishing Priset 2021. Fotografisk Tidskrift har funnits sedan 1888 men är i högsta grad ett magasin mitt i samtiden. För medlemmar i SFF är den gratis. Här tecknar du en prenumeration. Läs mer