I Torsdags togos ett par vuer från ett af Kongl. Bibliothekets små rum. […] Daguerréotypen var placerad i fönstret med det konvexa glaset riktadt mot Opera-huset jemte Jacobs kyrka.” Det skrev redaktör Dalman i tidningen Dagligt Allehanda den 12 oktober 1840.

Den mulna höstdagen krävde en halvtimmes exponering. Därefter behandlades den silverbelagda kopparplåten med kvicksilverångor. Och häpen iakttog redaktören hur en vy långsamt växte fram ”utfördt med en finhet, en sanning, hvarom man ej kan göra sig ett begrepp, utan att se det.”

Operatören, löjtnant Benzelstjerna, hade tillstånd att demonstrera den nya medietekniken på Stockholms slott. Via kungens förtrogne man i Paris, generalen och ministern Gustaf Löwenhielm, hade löjtnanten fått sig tillsänd en Camera Obscura med kringutrustning. Den var inköpt hos upphovsmannen själv, Louis Jacques Mandé Daguerre.

Främlingslegionär i Nordafrika

Benzelstjerna hade ett äventyrligt liv bakom sig. Efter att ha lämnat den militära banan i Sverige gick han till sjöss och kontrakterades också som främlingslegionär i Nordafrika. I Paris träffade han sin mentor Löwenhielm som senare introducerade honom på Stockholms slott. Ministern ville nu att löjtnanten skulle lära sig att behärska världens första kommersiellt gångbara fotografiska teknik – daguerreotypi.

Ett antal daguerreotyper ställdes ut på slottet i början av september 1840. Kostymmästaren Mannerhjerta och teaterdekoratören Müller vid Kungl. Teatern svarade för dessa, som Aftonbladet uttryckte det, ”ljusbilder som tecknas af solstrålarna, och återgifva föremålen med samma trohet som en spegel.”  

En tid senare anslöt Benzelstjerna till duon. Men förutom att ställa ut egna daguerreotyper visade han också ”hur därmed tillgår”, det vill säga att han demonstrerade tekniken inför intresserade åskådare. Den halvmeter stora Camera Obscuran ställdes upp vid ett fönster i nuvarande Bernadottebiblioteket och riktades mot Operahuset och Jakobs kyrka. Redaktör Dalman var ett av vittnena och noterade alla arbetsmoment fram till den färdiga daguerreotyp han beskrev i sin artikel.

Kompletterat av konstnär

Men tekniken hade en grundläggande svaghet – daguerreotyperna var unika och gick inte att mångfaldiga. Genom att använda dem som förlagor och litografera bilderna blev det dock möjligt att framställa vyerna i större upplagor. Under senhösten lät Benzelstjerna föra över fyra av sina vyer till den litografiska stenen. En av dem var just utsikten från slottsfönstret med Jakobs kyrka i centrum.

Litografierna i svart och vitt – som i vissa fall kolorerades – började saluföras i november. Men med en exponeringstid på en halvtimme visades inga rörliga objekt på de ursprungliga daguerreotyperna. En konstnär fick därför i efterhand komplettera vyerna med farkoster, människor, djur och molnbankar.

Spred fotokonsten

I januari 1841 befäste löjtnanten sin ställning som Sveriges förste yrkesfotograf. I en fastighet vid Riddarhustorget i Gamla stan inrättade han landets första fotografiska rörelse. Hans affärsmodell innebar att han mot betalning visade sina ”experiment” och sålde resultaten, det vill säga daguerreotyperna.

I juni samma år lämnade Benzelstjerna oväntat verksamheten i Stockholm. Han inledde en lång turné i sydöstra Sverige och spred fotokonsten även i landsorten. Hans betydelse som kunskapsförmedlare och folkbildare under åren 1840–43 kan därför sägas vara lika stor som hans insatser som utövande daguerreotypist. 

Läs mer i artikeln Löjtnant Benzelstjerna – Sveriges förste yrkesfotograf samt i boken De första fotograferna av Björn Axel Johansson.