Fotoförfattarna | 10 Maj 2012

Bilden av Strindberg

En fotografisk biografi kallar förlaget Max Ström praktverket ”Strindbergs världar”. Strindbergsforskaren Björn Meidal står för text medan bildredaktören Bengt Wanselius grävt djupt i arkiven för att återkalla de miljöer August Strindberg vistades i under olika skeden av sitt liv.

Östra Slussgatan med skeppsbron i bakgrunden, Stockholm 1886.

Han skrev i stora stycken sitt liv - August Strindberg. Men fiktionen och verkligheten är en snårig fläta i det litterära efterljuset som många författare, forskare, översättare och lekmän försökt närma sig med mer eller mindre framgång. Hur den fysiska världen omkring författaren såg ut blir tydlig i ”Strindbergs världar”. Det är ett i alla avseenden tungt bidrag till det pågående Strindbergsåret.

Björn Meidal professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och en av världens mest välmeriterade Strindbergsforskare har skrivit bokens texter. Men titeln på boken är avsiktligt dubbelbottnad eftersom den bygger på en text som visualiseras av ett mycket omfattande bildmaterial. Bildredaktören Bengt Wanselius rikhaltiga urval av främst fotografier från KB, Strindbergsmuseet, Nordiska museet och från olika arkiv, vidgar onekligen helheten till en livfull upplevelse av såväl författaren Strindberg som den tid och de miljöer där han levde och verkade.
Det har blivit en präktig bok för att inte säga tegelsten i coffetable-format. I 15 kapitel närmar sig Björn Meidal de platser och hemorter som på olika sätt naturligtvis påverkade och omslöt August Strindberg. Synen på personen Strindberg och hans liv både i och utanför fiktionen han själv skapade, känns genom den här boken som en delvis ny ingång till ett välkänt men omdiskuterat författarskap.

Att kalla den delvis ny beror till stor del på hur texterna och bildmaterialet - och mestadels då fotografier - skapar nya helheter vid läsningen av boken. Bildmaterialet ger självklart en omedelbar tidsfärg och visuell förstärkning till de olika geografiska förflyttningarna i hans liv och en närvaro i den samtid där Meidal låter oss titta in i författarens tidsrum och själsliv.

Självporträtt med hustrun Siri von Essen, taget i Gersau, Schweitz 1886.

August Strindberg var ju inte bara en pionjär och föregångare när det gäller sitt måleri, han experimenterade även med fotografi och var en aktiv amatörfotograf. För nu några decennier sedan gavs det ut en bok om Strindberg och Munch som fotografer. Båda två var intresserade av fotografin som uttrycksmedel, vilket gav i den boken och i den nu aktuella, en bild i sig om de strömningar som fanns i det sena 1800-talet. Inte minst visar det hur fotografin befäster sin kommande roll som ett konstnärligt medium vid sidan av sin då högt hyllade dokumentära kraft.

Självporträtt med Wunderkamera,årtal okänt..

Under Strindbergs tid skjuter moderniteten nya kraftfulla skott och mot slutet av hans liv står den västerländska världen och imperierna inför en militär urladdning med industrialismens hela muskelapparat i militärens händer, och vars konsekvenser ingen kunde föreställa sig ens Strindbergs dödsår 1912. I bokens bildmaterial kan man stegvis se hur Europa håller på att förändras.
Men i ” Strindbergs världar” råder trots allt ännu en närmast hundra årig fred i Europa. La Belle épocque skimrar som mest.

Han skrev som sagt sitt liv men det fanns en fysisk verklighet omkring honom oavsett hans vistelseorter. En kulturell och geografisk kontext som han antagligen dränerade på intryck eller filtrerade närvaro ifrån till sina texter, brev och tänkande. Den omgivningen, inspirerande eller deprimerande, får en särskilt tydlig profil och närvaro i det här vackra bokverket. Det är ett i alla avseenden storslaget porträttet av författaren och hans samtid i inspirerande fotografisk gestalt.