abcdefefhsi
Fotohistoria | 25 Maj 2022 | Björn Axel Johansson

Drottning Victoria och svensk amatörfotografi

Egyptens pyramider i stort negativformat, fiskare på Capri med handkamera eller en flotteskader som panoramabild. Ingenting var främmande för fotografen Victoria, kronprinsessa och senare drottning. En pionjär inom svensk amatörfotografi, uppmärksammad för en rad utställningar och hedersledamot i Fotografiska föreningen.               

 

Drottning Victoria och svensk amatörfotografi

VICTORIA AV BADEN växte upp i en av Europas förmögnaste familjer med band till kontinentens yppersta kretsar. Nitton år gammal vigdes hon med den svenske kronprinsen Gustaf i dubbelmonarkin Sverige-Norge, Gustaf V efter trontillträdet. Vid bröllopet deltog trettio kejsare, kungar och furstar, bland andra den blivande Kaiser Wilhelm II.
    Som de flesta unga kvinnor i hennes samhällsställning blev hon tidigt invigd i de sköna konsterna och visade anlag för musik och konst. Hon kom bland annat att ägna sig åt piano, akvarellmålning och inte minst fotografi.
    Samtidigt uppfostrades hon i en strängt preussisk anda i slottet i Karlsruhe. Den så kallade ”härdande livsstilen” med kalla bad och iskallt sovrum tycks tidigt ha brutit hennes hälsa. Livet igenom led hon av invalidserande luftvägskatarr och problem med lungorna.
    Efter giftermålet med kronprins Gustaf år 1881 stod det klart att det nordiska klimatet och livet på Stockholms slott också inverkade menligt på hennes krafter. Ett ständigt sökande efter värme och torr luft drev henne vintertid söderut och under långa perioder levde hon utomlands.

En av de två stativkameror kronprinsessan använde i Egypten. Utrustningen bestod bland annat av en väska med dubbelsidiga kassetter för torrplåt, en sats insticksbländare till Voigtländerobjektivet, en fast monterad ridåslutare med röd tofs och ett löst extraobjektiv. Kameran finns idag på Tekniska museet. Foto: Björn Axel Johansson

UNDER ÅRTIONDEN utvecklade hon sitt fotografiska kunnande. Hon var en amatör utöver det vanliga, en kvalificerad fotograf jämbördig med många inom den svenska yrkeskåren. Under två resor med flodbåt på Nilen vintrarna 1890 och 1891 framträdde hon som en mogen fotograf väl medveten om fotografins möjligheter.
    Vistelsen i Egypten blev en höjdpunkt i den fotografiska karriären. Hennes priviligierade samhällsställning gav tillgång till allt som krävdes för fotografiska expeditioner i ökenvärlden. Lastdjur, bärare, stativkameror i stort format och kilovis med glasnegativ följde henne i hettan. Till den största bälgkameran användes glasplåtar i format 30×40 centimeter.
    I ett krypin ombord på flodbåten och i ett ljustätt ökentält utförde Victoria mörkrumsarbetet. Hon assisterades av en fotokunnig person i den uppvaktning som hon och hennes gemål kronprins Gustaf omgav sig med.
    Förutom att med tung fotoutrustning dokumentera ökenlandskapet och dess tusenåriga pyramider och tempel använde hon lätta handkameror. Bland annat skildrade hon livet i de städer och byar som sällskapet passerade, porträtterade samhällenas invånare och tog även privata familjebilder.  

Victoria svarade själv för bildsättningen av den rikt illustrerade volymen ”Vom Nil”. Hennes arbetsmaterial återfinns i Bernadottebiblioteket på Stockholms slott. Foto: Björn Axel Johansson.

DE TVÅ RESORNA till Egypten resulterade i drygt tre tusen fotografier. De kontaktkopierade bilderna monterades i kronologisk ordning på meterstora kartongark. Eftersom olika negativstorlekar hade använts kunde varje ark innehålla alltifrån två upp till ett trettiotal fotografier. De placerades i fyra pergamentklädda kapslar med präglad dekor, så tunga att de bara med svårighet kunde flyttas runt.
    Parallellt började Victoria att arbeta med den illustrerade resebok som hennes föräldrar, storhertigparet av Baden, hade krävt. Föräldrarna finansierade en liten privatupplaga på tyska avsedd för släkt och vänner. Volymen ”Vom Nil” publicerades 1892 och som planerat nådde den aldrig bokhandeln.
    Fotografen Victoria framträdde nu både som författare och bildredaktör. Hon valde ut trettiofem fotografier som blev inhäftade ljustryck på specialpapper. Ytterligare ett hundra sjuttio bilder presenterades i form av autotypier, rastrerade fotografier som tillät att de bröts in i boktryckets löpande textspalter, ett relativt nytt förfaringssätt.
    Bildmaterialet förvaltades även på andra sätt. Efter att ha kopierats på papper handkolorerades några av hennes mest uppmärksammade fotografier. Ytterligare ett steg var att överföra en del bilder till diapositiv på glas vilket tillät henne att projicera dem på duk i en laterna magica. Antagligen skedde detta enbart i en sluten familje- eller vänkrets.

 

En av Victorias många besökare med obligatorisk kamera. Han fotograferar henne och hon fotograferar honom, en fotoduell vid Medelhavets strand. Bildkälla: Tekniska museet.

KRONPRINSESSAN levde i en tid som erbjöd allt större fotografiska möjligheter. Hon förstod att nyttja rätt utrustning i varje given situation. Med samma säkra blick fotograferade hon landskap, marina scenerier och vardagligt gatuliv.
    Hon experimenterade också med nya så kallade ”ögonblicksslutare” med snabba exponeringstider och tog djärva bilder från tåg under gång. Hon passade även på att fotografera när hennes sällskap färdades med häst och vagn utmed gator i större städer.
    Under sina vistelser utomlands kunde hon röra sig tämligen fritt i olika miljöer. Till skillnad mot i Sverige strövade hon anonymt omkring i folkvimlet med vad som då kallades detektivkameror. Det gällde framför allt i Italien dit hon återkom år efter år.
    Capri blev hennes fasta punkt och där köpte hon senare en egen fastighet. Dit kom också gäster på besök. Åren runt sekelskiftet 1900 hade de något gemensamt – många förde med sig en egen kamera. Framför allt små kameror för rullfilm blev populära i Europas översta samhällsskikt. De tycks ha varit en obligatorisk accessoar för Capribesökarna och ett givet samtalsämne för kronprinsessan.
    Väl hemma fyllde sedan nyblivna turist- och familjefotografer av båda könen sina fotoalbum med spännande bilder från fjärran trakter.

Numa Petersons priskuranter vände sig inte bara till yrkesfolk. En avdelning riktade sig till de nya kundgrupper som under 1880-talet intresserade sig för fotografi. Den här handkameran var anpassad för torrplåt i litet format. I Egypten använde Victoria samma kameratyp men övergick senare till negativ i form av rullfilm.  

EN AV VICTORIAS tekniska rådgivare i Stockholm var Numa Peterson, fotohandlare och sedan starten medlem i Fotografiska föreningen. Han drev landets största fotografiska rörelse och gav regelbundet ut ett produktblad som presenterade det senaste inom branschen. Tillsammans med Fotografisk tidskrift erbjöd de två publikationerna en god orientering om utvecklingen av svensk fotografi.
    Även kaptenen och sedermera hovfotografen Gösta Florman gav kronprinsessan stöd i mångahanda fotografiska ärenden allt sedan hennes ankomst till Sverige 1881. Framöver ansvarade hans ateljé bland annat för kopiering av de negativ som Victoria valde ut inför sina fotoutställningar.
    Hennes första offentliga framträdande som fotograf skedde i Gravyrsalen på Nationalmuseum år 1892. Fotografisk Tidskrift skrev bland annat: ”Bland de enligt en uppgift till bortåt två tusen uppgående negativen finnas en stor mängd tekniskt särdeles väl utförda plåtar, motiven hufvudsakligen från Egypten äro af största intresse.” Fotografierna presenterades i format från 9×12 till 30×40 cm och var ”tagna och framkallade af kronprinsessan själf”.

Victoria behärskade många motivkretsar. Hon fotograferade landskap, arkitektur, hav och kust liksom marina miljöer i både Medelhavet och Östersjön. Hon ägnade också kraft åt vad som idag kanske kan kallas ”street photography”. Bildkälla: Tekniska museet

TVÅ ÅR senare ställde hon återigen ut sina fotografier, denna gång i samband med den stora fotoutställning som Fotografiska föreningen arrangerade i det så kallade Industripalatset på Östermalm. Redaktören för Fotografisk Tidskrift, Albin Roosval, var en drivande kraft tillsammans med bland andra hovfotograf Gösta Florman.
    Ännu en gång uppmärksammades och lovordades hennes fotografier. Svenska Dagbladet konstaterade entusiastiskt att bland de mer än hundra fotografierna fanns det inte ”ett enda som kan sägas vara medelmåttigt eller dilettantmässigt. Här är smak i valet af motiv och en finhet i utförandet, som kunde väcka den mest omsorgsfullt utbildade yrkesfotografs avund”.
    Dagens Nyheter skrev: ”Bland de många amatörfotograferna intager kronprinsessan Victoria obestridt första rummet. Ty det är icke nog med att motiven äro samt och synnerligen särdeles lyckligt valda och tilltalande – vyer och typer från furstinnans resor och vistelse i Egypten och Italien m. fl. ställen – utan bilderna visa också oförtydbart att hon med lifligt intresse och stor energi förenar en för amatören ovanligt högt driven teknisk färdighet.
    Kronprinsessan kom ihåg dem som haft ansvar för hennes utställning. Fotograf Florman fick en silverkanna med inskription medan redaktör Roosval förärades ett av hennes fotografier från Tullgarns slott.  

Särskilt i Italien kom Victoria människorna nära. Med en snabb så kallad ”ögonblickslutare” fångade hon arbetsfolk ute i byarna och fiskare utmed Neapelvikens kust. Bildkälla: Tekniska museet

VICTORIA ansågs nu som en av Sveriges absolut främsta amatörfotografer. Men inom kungahuset var hon inte ensam om sitt intresse. Även Hertigen af Nerike, det vill säga Oscar II:s son prins Eugen, hade ett starkt fotointresse. Liksom många andra konstnärer använde han fotografi som stödteknik i sitt konstnärskap men på vissa fotoutställningar framträdde han enbart som fotograf.
    Den så kallade ”målarprinsen” var sedan några år hedersledamot i Fotografiska föreningen i Stockholm. År 1895 accepterade även hans svägerska kronprinsessan Victoria samma utmärkelse. Att en blivande drottning valde att ansluta sig till Fotografiska föreningen var en stor och statushöjande framgång både för föreningen och svensk fotografi. Högre upp i den dåtida samhällshierarkin gick det knappast att komma.
    I detta sammanhang spelade sannolikt hovfotograf Gösta Florman en viktig roll. Som mångårig fotografisk rådgivare till kronprinsessan blev han en garant inför hennes inträde i föreningen. År 1895 stiftades också Svenska Fotografernas Förbund där den äldre Fotografiska föreningen ingick. Gösta Florman blev det nybildade förbundets förste ordförande.

Kodaks panoramakamera för 6×18 centimeter stora bilder efterliknade en människas hela synfält. Kronprinsessan nyttjade formatet på ett skickligt sätt både i Italien och Sverige. Förutom stadsvyer och landskap fotograferade hon marina scenerier, gärna med örlogsmän eller seglande skepp.  Foto: Björn Axel Johansson

I MAJ 1897 invigdes Den Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm. Kronprins Gustaf var ordförande i den kommitté som Kungl. Maj:t tillsatt medan prins Eugen var vice ordförande för utställningen. Det var landets dittills största satsning och utställningen blev en succé.
    I en fristående byggnad invid Nordiska museet visade den fotografiska branschen upp sig. Den största avdelningen presenterade ett större antal namnkunniga yrkesfotografer och fotoamatörer. Kronprinsessan ingick med ett trettiotal bilder, dock ”utom täflan”. Albin Roosval, redaktören för Fotografisk Tidskrift, hade tillsammans med Gösta Flormans son Ernest ställt samman utställningskatalogen. Som sig bör fanns H. K. H. Kronprinsessan Victoria med som första namn.
    Hon skulle senare även delta i flera utställningar på olika håll i landet, bland annat i Helsingborg 1903 och i Norrköping 1906. Vid det laget hade Victoria ännu en gång förnyat sitt fotografiska kunnande och arbetade växelvis med en hoppfällbar bälgkamera för rullfilm, Kodak Pocket Folding No. 1, och Kodaks specialkamera för panoramabilder.
    Kodaks generalagent i Sverige, F. W. Hasselblad & Co, var imponerad. I företagets priskurant 1905 hette det: ”Särskilt har vid tvänne sistlidna år afhållna fotografiska utställningar i Stockholm och Malmö Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessan Victorias bilder, utförda med Panorama-Kodak väckt odelad och stor beundran. En Panorama-Kodak bör alltså ingå i enhvar amatörs fotografiska utrustning.”       

I samband med att Solliden byggdes på Öland tog Victoria ett stort antal privata bilder. Hon använde Kodaks hela amatörutrustning: kamera, rullfilm, negativförvaring och fotoalbum.  Foto: Björn Axel Johansson

OSCAR II:s frånfälle och Gustaf V:s trontillträde 1907 innebar att makarnas officiella liv förändrades och att deras privatliv beskars. Efter att ha deltagit i många fotografiska sammanhang började drottning Victoria dra sig tillbaka från rollen som en av landets mest uppburna amatörfotografer. Hon hade ännu inte fyllt femtio år.
    Som drottning ägnade hon sig mer åt familjebilder, privat turistfotografi på sydliga nejder och att dokumentera sommarvistet Tullgarn liksom det nya byggprojektet på Öland, Solliden. Det öländska landskapet ansågs hälsogivande och hon tillbringade långa perioder på ön.
    Victoria lät sig aldrig påverkas av tidens strömningar inom fotografin. Hennes sociala rang tillät henne att fritt ta de bilder hon ville varhelst hon befann sig. Liksom i privatlivet gick hon sin egen väg, självmedveten och tekniskt driven. Sannolikt blev hon en förebild för de kvinnor som i det dåtida samhället lockades av amatörfotografi.
    Drottningens liv slutade i Rom 1930. I dag återfinns hennes väl omhändertagna fotografier i Bernadottebiblioteket på Stockholms slott. Ytterligare bildmaterial liksom en stor del av den fotografiska utrustningen bevaras på Tekniska museet.

Björn Axel Johansson     

_________________________________________________________________

Namn: Victoria av Baden
Levde: 1862-1930
Verksam som: Amatörfotograf
Läs mer: Resan till Egypten – drottning Victorias fotografiska liv [Atlantis, 2012]

_________________________________________________________________

FOTOGRAFPORTRÄTT

Artikelserie av Björn Axel Johansson om fotografer som medverkat i
Fotografisk Tidskrift eller varit medlemmar i Fotografiska föreningen
respektive Svenska Fotografernas Förbund. Läs mer

__________________________________________________________________

Vi tar vårt fotohistoriska ansvar

Serien med fotohistoriska texter skrivna av fotohistoriker Björn Axel Johansson är en del av ett långsiktigt arbete Svenska Fotografers Förbund bedriver. För oss handlar det om att ta ett konkret ansvar för fotohistorien och gräva där vi själva står, det vill säga i våra egna arkiv. Foto: Björn Axel Johansson. Läs mer