Hej Parisa Liljestrand,

Vi är glada för att du som kulturminister verkligen ser fotografi som en viktig del av vårt gemensamma kulturarv, men vi måste samtidigt påpeka att svaret innehåller både missuppfattningar och felaktigheter.

Du nämner både Moderna Museets och Nationalmuseums ansvar men de samlar inte in fotografers livsverk utan oftast endast enstaka fotografiska verk. De saknar även ett formellt nationellt uppdrag och plan för insamling eller bevarande av fotografi. Detsamma gäller Riksantikvarieämbetet och Nordiska museet.

Fotografregistret (Sverige) inom Nordiska museet, som innehåller data om fotografer som varit verksamma i Sverige från 1800-talets mitt är långt i från komplett och sträcker sig endast till slutet av 1900-talet.

Du framhåller att alla privata och regionala initiativ som tas på fotografins område är av godo och bidrar till att stärka fotografin. Här menar vi precis tvärtom. Det är spridningen och blandningen av privata, regionala och kommunala initiativ som gör att många livsverk och stora konstnärskap går förlorade. Just detta som du hyllar som en förutsättning tar bort möjligheten till överblick. I själva verket har ingen det övergripande samordningsansvaret och det saknas statliga direktiv för ovan nämnda initiativ att följa.

Norge och Frankrike är exempel på länder som visat att det går att lösa problematiken kring ansvaret. I Frankrike har ett fotografiskt parlament inrättats direkt under Kulturdepartementet. I Norge finns ett centralt strategiskt forum med fyra institutioner som delar på ansvaret. Vi borde lära av dem.

Under flera decennier har vi hävdat att det behövs en nationell utredning och strategiska handlingsplaner på nationell nivå. Detta bekräftas av bland annat SOU 2019:58 Härifrån till evigheten – En långsiktig arkivpolitik för förvaltning och kulturarv. Den snabba digitala utvecklingen gör frågan än mer brådskande.

Vi behöver en överblick och en nationell strategi för hur vårt lands fotografiska minne ska omhändertas, organiseras, tillgängliggöras och utvecklas nu och i framtiden, både för den breda allmänheten och för forskningen.

Vi anser att en utredning bör innehålla följande punkter:

• En nationell strategi för fotografisk stillbild i Sverige baserad på inhemska behov och internationella erfarenheter. 
• En inventering av svenska fotografers livsverk, privata samlingar, kommersiella bildarkiv och samlingar inom näringsliv och organisationer.
• En ökad beredskap och en strategi för att ta emot och förvalta svenska fotografers livsverk. 
• En handlingsplan och en infrastruktur för det fotografiska fältet, där samlande, forskning och publika presentationer utgör viktiga hörnstenar.
• Utveckling av digitala metoder för lagring och spridning, samt strategi för insamling och lagring från bildflödet via sociala medier.

Så, Paris Liljestrand, vi hoppas att du ska vara den kulturminister som till slut tar tag i denna viktiga fråga och tillsätter en statlig utredning!

Paulina Holmgren, fotograf och ordförande för Svenska Fotografers Förbund

—

Du hittar Kulturministerns svar på Lars Mejern Larssons (S) skriftliga fråga här.

Läs debattinlägget på Altinget.se. 

Läs mer om hur vi jobbar med det nationella ansvaret för fotografi här.