Recension | 31 Dec 2002

Another day of life in Romanipen

Another day of life in Romanipen

Another day of life in Romanipen
Johan Lundberg
Journal

JOHAN LUNDBERG ber oss i bokens pressmeddelande att se romerna som våra systrar och bröder, mödrar och fäder. Att sätta oss in i deras situation, att se hur bli man behandlad, att mänskliga rättigheter inte gäller dig om du är rom. Det är nästan en messiansk önskan som Johan Lundberg förväntar sig ifrån oss på västra sidan av Europa i en tid när vi bekymrar oss mera om de ekonomiska framtidutsikterna på kontinenten än minoriteters rättigheter.

Tidigare har Lundberg publicerat I am you med fokus på ungdomar i Kosovo (se tidigare recension). Här gör han ett nytt försök att beröra oss och i 65 svartvita bilder visar han romernas situation i västra Balkan: Albanien, Grekland, Kosovo, Makedonien, Serbien och Montenegro. Det är slående att i ett par utvikningsbilder se de förfallna husen som ger oss en "Dantevison" av förstörelsen av Roma Mahalas bostadområde i Kosovo, totalförstört och nedbränt i juni 1999 när kriget formellt hade slutat. Då flydde invånarna i Roma Mahala, det största romska bostadområdet, i panik till de serbiskdominerade norra delarna av Kosovo och till de södra delarna av Serbien. De återvändande kosovoalbanerna anklagade romerna för samarbete med de serbiska styrkorna under kriget och idag bor de flesta i flyktingläger i Serbien och Montenegro.

Lundberg visar också positiva bilder i sin bok. Trots att de flesta romerna bor i undermåliga hus som ofta liknar skjul och har trasiga fasader, i tältläger, vid sopstationer, är det människor som har viljan att leva vidare och förbättra sin livssituation. Lundberg ser dem inte som offer och lyfter fram deras livsglädje. De unga romerna har förhoppningar att bli erkänd som en folkgrupp med samma rättigheter som övriga medborgare i Europa. Ett antal fotografier visar att Lundberg möter ett folk med stolthet och glädje.

Men svårigheterna är många. Det finns paradoxer som till exempel att romerna blev bättre behandlade under Enver Hoxhas kommunisttid då de var bättre integrerade i det albanska samhället än i övriga östeuropeiska länder. Idag lever romerna i Albanien, ca 120 000, i utanförskap och är hårt diskriminerade som i de flesta europeiska samhällen. Vi har många fördomar om romer och ignorerar deras historia. Vi ser dem som exotiska och främmande trots att de emigrerade till Europa från norra Indien för 600 år sedan. Vi ser dem som en homogen grupp men skillnaden bland romer är stora. De ser sig själva som romer, zigenare, egyptier och ashkali.

Uppgiften att integrera romerna som en del av det europeiska samhället stöter emot inte bara våra egna fördomar utan även romernas egna traditioner med tidiga giftermål, bortgifte, att få ungdomar fortsätter till gymnasieutbildning. Att förbättra ungdomarnas utbildningsnivå och professionella kunskaper, att ge dem möjligheter till praktik på arbetsplatser, att ge hela det romska samhället möjligheter till bättre hälsa kan vara några enkla men effektiva åtgärder för att integreras i det övriga civila samhället.

En del bilder påminner om Cartier Bressons och Koudelkas estetik men vi står inför en fotograf som håller på och söker sig fram till ett eget språk och sätt att berätta. Boken är vältryckt med djup svärta och är en av många böcker med behjärtansvärd ambition att informera om förtryckta minoriteter; form och innehåll följer också reportagegenrens konventioner.

PATRICIO SALINAS