Kitty Strand (1947-2001) var en norsk läkare, feminist, aktivist, och mamma. Dottern (Nina) tar med sig barnbarnet på en resa i USA. En resa som Kitty och Nina tänkt göra men som inte blev av. Moderns cancer och död kom emellan. I korta dagboksanteckningar får vi följa dotterns minnen av sin mor. Det handlar om sorg men också om en önskan att få veta vem mamman egentligen var. Familjebilder blandas med resebilder i en bok som handlar om besvikelser och lyckliga stunder. Nina Strand för en dialog med dottern (som också heter Kitty). Hon samtalar också i tanken med sin mamma. Den lilla boken förmedlar en berättelse om att vara barn och förälder på samma gång. Femåriga Kitty är på barns sätt osentimental:

... you never explicitly told me that you loved me. In your opinion, that was a given. I say it all the time to Kitty and she responds:  "I know. You don´t have to tell me." Boken, vars format är som en fickalmanackas, påminner mig ödmjukt och empatiskt om att vi alltid bär med oss vår familjeryggsäck, på gott och ont. Och nog får man en tår i ögonvrån. 

Tommy Arvidson

Dr. Strand
Nina Strand
Journal 2015