Recension | 31 Dec 2002

Från undrens land

Från undrens land

Drömmen om Jerusalem
Lewis Larsson m fl (foto)
Mia Gröndahl (red)
Journal

Från undrens land
Wendy Sue Lamm
Journal


Muren
Donald Boström (foto)
Birgitta Albons (text)
Leopard förlag

VARJE DAG nya rapporter från Israel/Palestina. Nya reportage, nya bilder, ofta starkt upprörande. Det handlar om självmordsattentaten och de israeliska hämndaktionerna, trakasserierna vid vägspärrarna, hus som demoleras, stenkastare, gråtande mödrar, arroganta soldater, ja vi vet alla vad kamerorna dokumenterar, vi ser det hela tiden i tidningarna och på teve. Och som om det inte räckte kommer nu i höst tre fotoböcker om regionen: Muren av fotografen Donald Boström och reportern Birgitta Albons, den amerikanska fotografen Wendy Sue Lamms Från undrens land och Mia Gröndahls fotohistoriska praktverk Drömmen om Jerusalem.

De tre är sinsemellan helt olika. Muren är en anklagelse, ett reportage som sammanbitet tar ställning i den pågående konflikten. Också Wendy Sue Lamm skildrar dagens situation men gör det med ett helt annat sinnelag, med ögonen öppna för det poetiska och absurda. Och Drömmen om Jerusalem är ett stort upplagt och imponerande genomfört fotohistoriskt praktverk. Här presenteras ett omfattande bildmaterial från förra seklets början fram till staten Israels bildande 1948, fotografier från American Colony Photographers, som i början av förra seklet etablerade sig som den ledande bildbyrån i Jerusalem. Det stora flertalet är tagna av en svensk fotograf, en viss Lewis Larsson. Till Jerusalem kom han som liten pojke med sina föräldrar i den utvandrarskara som 1896 drog från Dalarna till "Det heliga landet" och som Selma Lagerlöf skildrat i romanen Jerusalem.

Det är en fascinerande historia som Mia Gröndahl berättar om den auktoritärt styrda kristna kolonin i Jerusalem och den begåvade och målmedvetna Lewis Larsson. Men självfallet är det de över 300 fotografierna, de flesta i stort format, som är bokens stora behållning. På några få undantag när skildrar de en fridfull idyll. Araber, kristna och judar lever sida vid sida utan att bråka med varandra, palestinska kvinnor mal mjöl i en handkvarn, samaritaner genomför sin rituella påskfest, ryska pilgrimer döps i Jordanfloden. Det är porträtt på fåraherdar och vattenbärare och präster, naturstycken och genrebilder. Lewis Larsson är väl förtrogen med landskapet och människorna, det märks. Det mesta är välkomponerat och ljuset faller så vackert. Men bara sällan – somliga porträtt, en interiör från en samaritisk flickskola, några knivskarpa bilder av gräshoppor – preciserar fotot någonting utöver det som den tidens folklivsskildringar förväntades visa.

I Muren har idyllen välts över ända. Muren som nu byggs skiljer inte bara Israel från Palestina, utan också de starka från de svaga. Den skär rakt igenom palestinska byar, snor i förbifarten åt sig värdefull västbanksmark och gör i största allmänhet livet till ett helvete för dem som råkar komma i vägen för de israeliska militärerna. Donald Boström lägger en gråskala som ett filter över bilderna när han fotograferar muren och människorna i dess skugga. Fotografierna är utlagda över uppslagen, som om bokens veck på något sätt skulle simulera murens klyvning. Bildtexter är placerade inne i bilden. Det är som om han vill smutsa ner fotot. I Birgitta Albons intervjuer med de drabbade palestinierna är solidariteten total. Men mycket av slagkraften i denna appell för de förtrycktas sak förtas när israelerna som genomför övergreppen är så alltigenom anonyma.

Återstår Från undrens land. Kontrasten till Muren är enorm och ändå är det, i alla fall till en del, samma verklighet som skildras. Men detta är inget ställningstagande, det går inte att avgöra vilka av dem som syns på sidorna som är offer och vilka som är gärningsmän. Men alla lever, alla visar sina ansikten. Det sprutar av färg från dessa fantasifulla och skarpsynta fotografier. Vanligtvis är jag skeptisk mot den här sortens spektakulära färgfoto. Men Wendy Sue Lamm förfaller inte till effektsökeri. Av dessa tre böcker är det den här som jag tar till mitt hjärta.

TORKEL RASMUSSON