Home
Lars Tunbjörk foto
Göran Odbratt text
Steidl förlag

VID FÖRSTA anblicken är Lars Tunbjörks Home inte lika slående politisk som förra årets Kontor eller Landet utom sig från 1993. Det är sin egen uppväxt han återvänder till. En samling lågmälda bilder av svenska förortsmiljöer i ett glasaktigt ljus som för tankarna till flamländska interiörer på 1600-talsmålningar, och lite grann till den kanadensiske konstnären Jeff Walls sätt att fotografera.
Det är ingen anmärkning, bara en tanke utifrån den pastorala stämningen i dessa suburbana utmarker.

Kärleksfull och subtil som han är i sin samhällskritik har Tunbjörk valt att lyfta fram de finaste, välordnade och prydliga sidorna av förortslivet. Inga katter syns pinka i sandlådor och rabatter; inga ungdomar är fulla, skränar och kastar ölburkar; inga blottare skymtar i buskarna. Istället får han förorternas tystnad att framstå som skrämmande vacker – även för mig som bott i radhus i en förort som de på bilderna och avskydde varje minut av det.

Och inte blir det mindre otäckt av att Tunbjörk, med hjälp av korta bildtexter bara, demonstrerar att radhusestetiken i min barndoms Sollentuna var snarlik den i Borås, Varberg, Åsa, Uppsala och Hedemora. Att det är så där standardiserat overkligt vackert när allt är som det ska vara i välartade svenska förorter. När det är tyst ute och tyst inne och bara vinden far över parkeringsplatser, rondeller, kedjehustomter och buskkantade gångstigar. Så här dags när invånarna ska vara på jobbet, på dagis, i skolan eller upptagna av rid-, piano- och tennislektioner. Ser man någon röra sig bland buskarna så är det något som är fel, någon som är sjuk, skolkar eller är arbetslös.

”No news are good news” som Görand Odbratt skriver i ett förord till bilderna. Som fotojournalistik är det strålande. Bilder som berättar det man inte visste att man visste.

SUSANNE PAGOLD

Home utgavs av Steidl förlag i samarbete med Hasselblad Center till utställningen Home/Office i Göteborg.