Uppsalas Linné
Martin Karlsson
Uppsala Konstmuseum

VAD ÄR DET som är så sympatiskt med normaloptik, färgfilm och folk som poserar framför kameran? Bilderna i Martin Karlssons bok Uppsalas Linné skulle kunna härstamma ur vilkensomhelst dagstidningsreporters repertoar. Bilden säger något, eller också så säger den inget, men bildrubriken hjälper alltid till med att sätta den lilla bildrutan på plats. Det är den som skapar kopplingen mellan en tråkig skogsstig och naturvetaren Linné. Mellan en frontalfotograferad kanelbulle på rutad duk och Carl von.

Fyrtiofem Uppsalavyer har Martin Karlsson samlat ihop som på ett eller annat sätt har med Carl von Linné att göra. Med rubriker som Linnés naturstig/ Linnaeus Nature Path eller Linnés Golv/ Linnaeus Flooring Company kopplar han sedan ihop även de mest intetsägande vyer med den firade personligheten. Ett respektlöst spårletande, kan tyckas eftersom bildernas motiv är långt ifrån hyllande. Men det är inte så mycket Carl von Linné som bilderna har för avsikt att berätta om.

Uppsalas Linné handlar minst lika mycket om vårt sätt att hedra en historisk personlighet som om den historiska personligheten själv – minst lika mycket om vår syn på historien som om historien själv. "Iscensättningar av historien är intressanta då de inte bara gestaltar en överenskommelse om en förgången tid utan även speglar tiden i vilken gestaltningen sker i", förklarade Martin Karlsson i en intervju med Markus Degerman i februari 2006, och vidare: "I det avseendet är levande historia en omöjlighet." Det är där någonstans bokens bilder framstår som små kärleksförklaringar, som fyrtiofem älskvärda försök att sträcka oss efter en dåtid. Fyrtiofem försök som ändå inte lämnar plats för något annat än nutid.

ALEXANDER DE CUVELAND