Victor Hasselblad Mannen bakom kameran
Sören Gunnarsson
Journal

NAMNET Hasselblad omges av en mycket stark aura i hela världen, speciellt i Västsverige och Göteborg. Victor Hasselblad är som en kombination av Torgny Segerstedt, Prins Bertil och P G Gyllenhammar med en liten släng av Alfred Nobel. Dock på senare tid även med en smak av varvskrisen.

Alla som besökt Hasselblad Center på museet vid Götaplatsen har fått se fantastiska fotografier från hela världen plus månen och rymden samt fått en lektion i svensk entreprenörskraft. Alla fotointresserade och de flesta från en äldre generation kan den fantastiska historien om hur en driftig Victor Hasselblad lyckades producera ett otroligt kamerasystem. Hur han förtrollade en värld genom en blandning av kvalité, rymdfärder, kungligheter och superkändisar på ett sätt som inga andra kameramärken eller få produkter över huvud taget lyckats med.

Sören Gunnarssons bok Victor Hasselblad Mannen bakom kameran är en massiv biografi och en mycket grundlig genomgång av Hasselblads liv och verk. Gunnarsson baserar sin bok på omfattande efterforskningar i arkiv och han har intervjuat åtskilliga personer, allt från chaufförer till direktörer. Författaren är också redaktör för tidskriften Hasselblad forum och initiativtagare till Hasselblad Centers vänner och har haft tillgång till källor inom bolaget Hasselblad. Så fakta och underlag saknas inte. Boken beskriver ingående allt från det att farfarsfar Fritz Victor Hasselblad föds 1816 till det att Hasselblad AB slås ihop med Imacon 2004. Nästan 200 år!

Mycket är känt, kanske till och med lite uttjatat, som samarbetet med NASA och lansering av kameran i New York på Athletic Club den 6 oktober 1948 (med bordsplaceringen vid middagen efteråt återgiven i faksimil). Men boken innehåller naturligtvis också mycket som i alla fall för mig är nytt och ibland komplicerat, som att grossistföretaget F W Hasselblad som grundades redan 1841 sålde tyger och dragharmonikor. Eller att Arvid Victor Hasselblad (farfar) under sin bröllopsresa till London 1885 köper en kamera av George Eastman på en uppfinnarutställning, och samtidigt också passar på att skaffa agenturen för Eastman Company för att sälja lite kameratillbehör till sina kompisar. I olika skepnader hade familjen Hasselblad också ensamrätt på Kodak i Sverige fram till 1966, då det såldes tillbaka till Eastman Company. En stor del av boken ägnas åt att förklara otaliga bolagsstrukturer och väldigt röriga affärer. Sören Gunnarsson är dock skicklig på att redogöra för företagande och ekonomi, även om just detta kanske inte är så spännande i en biografi.

En annan sida av Victor Hasselblads liv som ges otroligt mycket utrymme är hans intresse för fågelskådning. Det är sida upp och sida ner med fuktiga bivacker och manlig gemenskap för att få se en liten flyttfågel. Helt säkert är det ett välgrundat val, eftersom Victor Hasselblad verkar ha utvecklat ett maniskt och eskapistiskt förhållande till ornitologi och naturvurm. Jag vet inte, men Hasselblad och hans vänner känns som den tidens skid/surfbums, killar som gillar killar som gillar natur. Victor Hasselblad var som ung en förvirrad överklassgosse. Uppväxt i ett palats med en pappa som utvecklade ett misstroende mot sin son till ett öppet förakt på gränsen till hat, vilket ledde till att Victor Hasselblad gjordes arvslös. Eller delvis arvslös, här är boken lite otydlig.

Som läsare är det svårt att förstå varför vissa skeenden redovisas ner till varje dubbelbokfört öre, medan andra låter sig gestaltas i uppenbara försköningar. Ett exempel är när Victor Hasselblads styvmor dör och han under en lunch får veta att familjeföretaget är på väg att köpas av ett konsortium. Arvslös, eller delvis arvslös, har han nu någon timme på sig att skaffa två millioner koronor, det här är 1943. Efter lunchen stapplar Hasselblad ut på Södra Hamngatan och möter Herbert "Majoren" Jacobsson. "– Värst va du ser moloken ut min gosse, sa Jacobsson till Victor. Victor berättade vad han fått höra. – Det ska vi väl kunna ordna. Inte ska familjeföretaget gå ur händerna på detta sätt." Majoren pratade med sin fru Kagga, som tillhörde redarfamiljen Broström, Hasselblad fick några "friska" millioner och kunde ett par minuter innan banken stängde promenera förbi "näsan på de herrar som tänkt ta över F W Hasselblad & Co". Företaget var då ett av landets största inom textilgrossisthandel och handlade även med glas, porslin och fotoartiklar inklusive Kodaks produkter, men innehöll också en avdelning för radio och grammofon, ett pappersbruk samt en kartongfabrik.

Sören Gunnarsson ger en liten varning för autensiteten i ett av sina tre(!) förord: "Jag har försökt ordna en linje i ett virrvarr av fakta och fiktion" Det gör att man är lite orolig när man läser, man vet inte vad som är sant och inte och det leder till att man kan känna sig lite oengagerad som läsare.

Författaren är sympatiskt hövlig och respektfull mot paret Erna och Victor Hasselblad, men låter deras mindre smickrande sidor lysa igenom här och där. Det skapar en otydlighet. Jag kan inte tolka boken på något annat sätt än att Erna Hasselblad var en satmara, girig och snål, och, bara när det var absolut nödvändigt – inställsam. Den blir lite stum och det är lite tråkigt är att man inte lär känna Victor Hasselblad som person speciellt bra. Kanske låter det sig inte göra – vad vet jag. Men ibland känns det som författaren värjer för att utrycka känslor och i stället glider över i oviktiga detaljer. Tydligast blir det vid Victor Hasselblads bortgång, en händelse som upptar en sida i kapitlet Tack och farväl. Ändå kostar författaren på sig att skriva: "Locket till graven, själva gravstenen vägde tre och ett halvt ton och lyftes på plats av en stor kran från Kullenbergs byggfirma. Det var verkligen en jättekran."

Bokens styrka ligger istället i berättelsen om hur Victor Hasselblad skapade sin kamera. Och allt runt omkring. För lika mycket som Hasselbladkameran är ett system är produkten en del av en total affärsmodell skapad av Victor Hasselblad. Från användare, idé, finansiering, utveckling, prototyp, material, industrialisering, global etablering, marknadsföring, försäljning, kundkontakt, service och till vidareutveckling och kapitalisering är Victor Hasselblad inte bara en otrolig visionär utan också en riktigt doer. Låt vara att han hade det ekonomiskt förspänt och en stor färdig affärsstruktur att snylta på under de första hårda åren, men satan i gatan vilken kille. Det är omöjligt att inte bli på djupet imponerad.

Alla fotografer i hela världen är mer eller mindre förtrogna med hur Hasselbladsystemet fungerar. Och om man ser det i sitt sammanhang så lyckades Victor Hasselblad klämma in alla sina drömfunktioner i en kamera; enögdspegelreflex, utbytbara objektiv, utbytbara filmkassetter, användarvänlig hantering, optimerad negativ yta, kort slutartid, ljuskänsliga objektiv och kvalité i ett kompakt yttre. Detta samtidigt som konkurrenterna hade en eller kanske två av dessa funktioner. Sören Gunnarsson berättar ingående och intressant om hur ett litet lag runt Victor Hasselblad, med ganska enkla redskap, utvecklar den första kameran i skuggan av andra världskriget. Det är spännande att följa processen och lära känna flera av de begåvade människor som var med om att ta fram kameran. Jag tror att boken på många sätt lyfter fram personer som varit förbisedda tidigare. Men även tvärtom. Sören Gunnarsson anser att industridesignern Sixtens Sasons inflytande över kameran är överskattat. Sason var Sveriges första stora industridesigner somformgav Saab och Electrolux i många år. Gunnarsson anser att hans del i formgivningen av kameran är överskattad. Samtidigt påpekar han att Sason ändrade filmtransporten från att ha varit horisontell till vertikal, ett genidrag som påverkar utseendet väldigt mycket. Annars hade de runda hörnen stått på höjden och inte skapat den perfekta profil som vi är så vana vid. Kameran hade blivit både klumpigare och mer maskinlik, på ett tråkigt sätt.

Hassebladsystemet är kanske en av världens mest lyckade produktserier, där alla delar i kameran både i form och funktion smälter ihop med varandra. Att vara så förutseende att man kan använda samma gränssnitt på objektiv och kassetter i över femtio år! Det är lätt att tro att man med dagens otåliga riskkapitalister inte skulle haft de resurser och den uthållighet som den egenfinansierade Victor Hasselblad hade. Dessutom var det ju fullt krig i hela världen, men Hasselblad verkar aldrig ha tvivlat på att kriget skulle sluta och en världsmarknad skulle öppnas precis utanför Vinga fyr.

En av nyckelpersonerna, Harry Janson, berättar i boken. "– Vi jobbade konstant 64 timmar i veckan, de åren [under den första utvecklingen] var hemska. Sen blev det bara värre. Vissa dagar såg det bra ut, andra var det helt hopplöst. Ingen kan få en bra och en dålig grej att passa ihop. Även Victor hade ett helvete. Men han visade aldrig något utåt. Och han var alltid frikostig på att investera. Då fanns det alltid pengar. Jag tyckte det tog en evighet innan de köpta och tillverkade detaljerna passade. Det märkliga var att Victor aldrig var tveksam. Men det berodde nog på att han aldrig begrep hur svårt allt egentligen var. Och inte heller ville veta. Han skulle bara ha fram sin kamera. Till varje pris."

Som tidigare nämnts lanserades Hasseblad 6x6 (1600F) i New York 1948. Kameran togs emot som en succé. Fototidningarna, som på den här tiden var stadiga och inflytelserika, var överlyriska. Beställningarna rullade in. Men det fanns problem, och detta var helt nytt för mig: kvalitén var värdelös. Kamerorna fungerade inte. Hasselblad fick placera en stackars man, Östen Wejerfeldt, som ensam främling på den amerikanska representantens lager för att kontrollera och reparera kamerorna när de kom från fabriken i Göteborg innan de skulle ut till slutkund i USA. Ett mycket desperat grepp, men nödvändigt. Av de första leveranserna från Göteborg till USA med ett hundratal kameror fungerade i princip ingen. Och vad värre var för en tillverkare, alla hade olika fel. En tillverkares slutgiltiga mardröm. Alla produkter har fel och brister i början, men om det är olika fel så är man riktigt illa ute.

Beställningarna fortsatte dock att strömma in, men Hasselblad kunde inte leverera. I februari fick Wejerfeldt 80 kameror, och det var bara en bråkdel av vad som hade utlovats. Ytterst få av dem fungerade. Det dröjde till 1951 innan kamerorna fick den kvalité och precision som man nu tar för givet. Det är lätt att föreställa sig det tryck som alla inblandande kände under flera år. Även om Victor Hasselblad också var pressad så hindrande det inte honom och Erna att befinna sig på ändlösa shoppingresor. På väg hemifrån New York kunde paret bestämma sig för att ta liten detour via Paris och telegraferade att chauffören skulle köra ner till Frankrike och hämta dem, vilket var besvärligt eftersom kriget just slutat och hela Tyskland var indelade i komplicerade zoner. Dessutom tvingades sekreteraren att följa med för att passera gränsen tillbaka till Sverige via tåg med Ernas sobelpäls, som hon själv inte pallade att smuggla in.

Det är vid sådana händelser som författaren kommer med passager som förvirrar mer är de berättar. T.ex. "Hela tiden fanns Erna vid hans sida, charmig och snabb i repliken, beredd att bita till om det skulle behövas. Trots alla resor, hotell och sammanträden, trots snitsiga kostymer och dyra vanor fortsatte han att odla kontakter med forskare, fotografer och skribenter, framförallt alla med en levande relation till djur och natur." Kanske är jag inte finkänslig nog för att förstå, men jag önskar att Gunnarsson skulle vara mer tydlig med sin uppfattning.

Föredömligt tydlig är dock boken i den fina genomgången av alla modeller tillverkade av Hasselblad fram till nu. Och kort sagt, man får svar på allt utom hur Victor Hasselblad var som människa. På alla andra sätt är boken den slutgiltiga skrivningen av släkten, bolagets och kamerans uppgång och fall för det finns en analogi mellan celluidfilm, Hasselblad och Sverige på 1900-talet som är både tydlig och spöklik på samma gång. Victor Hasselblad Mannen bakom kameran är viktigt stycke samtidshistoria och Sören Gunnarsson har gjort ett imponerade arbete, och vi bör vara mycket tacksamma för det. Den är också mycket välgjord med fint tryckt och innehåller mycket extra information, tabeller och bilder. Det är en bok som jag tror att många, inte bara fotografer, kommer att uppskatta. Och den kommer för alltid att vara ett odiskutabelt referensverk om världens tjusigaste kamerasystem.

GÖRAN OLSSON
Filmare och filmkamerauppfinnare