Otaliga är de angelägna utställningar med dokumentär fotografi jag sett under de gångna tre decennierna på Galleri Kontrast på Hornsgatan 8.
Jag hade sett fram mot många fler i framtiden.
Så blir det sorgligt nog inte nu när galleriet tvingats stänga för gott eftersom de ekonomiska kalkylerna inte går i hop bland annat på grund av de höga hyreshöjningarna.
Några exempel ur högen av de flera hundra berikande utställningarna jag minns så där lite spontant.
Så skildrade fotografen Johan Sundgren i utställningen ”I lampans sken” människor han mött i sitt jobb i hemtjänsten under några år i början av 2000-talet, empatiska ömsinta porträtt eftersom han först lärde känna gamlingarna innan han började fotografera dem. Och de fotograferade honom tillbaks, hemtjänstbiträdet vid dammsugaren, i skyddshandskar och bara rakt upp och ned.
Man kände den mellanmänskliga värmen som strålade ut i Johan Sundgrens respektfulla porträtt av de äldre.
Lennart Nilsson (1922-2017), mest känd för sina ”ett barn blir till-bilder” och vetenskapliga fotografier, som han tog med olika avancerade svepelektronmikroskop, inledde sin karriär som reportagefotograf.

Galleri Kontrast visade för några år sedan en minnesvärd utställning med många exempel ur den senare kategorin, avspända porträtt på Ingrid Bergman konverserandes vid ett kafébord i Paris 1957, kvinnlig gyttjebrottning på Kiviks marknad, en obetalbart humoristisk bröllopsbild på kungaparet 1976 omgivet av en grupp småttingar, med mera ur Lennart Nilssons breda repertoar som fotograf.
Pionjären bland kvinnliga pressfotografer, Ragnhild Haarstad, Svenska Dagbladet, hade en oförglömlig utställning på Galleri Kontrast för snart två år sedan, med sin första publicerade bild i tidningen från 1959 på en liten flicka med hängiven min i söndagsskolan, Astrid Lindgren med en trave böcker i famnen tillsammans med författarkollegor under den stora författaraktionen 1969 för att understryka kravet på högre biblioteksersättning för bibliotekslånen.
Förutom Ragnhild Haarstads alla fina bilder på framträdande personligheter minns jag speciellt den underbara bilden från pensionärernas dag på Skansen 1980 med ett äldre dansande par ensamma på dansbanan i hällregnet, svensk sommar samanfattad i en enda bild.

Jag skulle kunna mångdubbla exemplen om utrymmet tillåtit. Men alla årets Bild-utställningar måste ändå omnämnas liksom de många elevutställningarna från inte minst Nordens fotoskola med alla utsökta genomarbetade reportage.
Galleriets verksamhetschef Mia Klintewall måste också hyllas för sitt mångåriga kreativa arbete i dokumentärfotografin tjänst.
Jag kommer förutom alla utställningar också att sakna Galleri Kontrasts fina lokaler där jag träffade så många begåvade yngre kollegor under åren och där jag även traditionsenligt brukade medverka på PFK Stockholms julfester med ett hemsnickrat fotoquiz.
Nu är det slut med allt detta.
Dokumentärfotografin har förlorat sitt geografiska hem i Stockholm.
Så sorgligt!

Lars Epstein