Kronprinsessan Victoria – sedermera drottning – blev på 1890-talet en av Sveriges främsta amatörfotografer. Som priviligierad kunglighet hade hon både tid och råd att lära sig behärska dåtidens fotografiska teknik. Befriad från kommersiella krav uppnådde hon resultat som förvånar än idag.

Vid 1800-talets slut utvecklades fotografin på flera sätt. I stället för otympliga och stativbundna ateljé- och resekameror lanserades en ny kameratyp – handkameran. Den var avsedd för en växande skara amatörfotografer och laddades med glasnegativ. Med den kompakta rullfilmen i celluloid som grund utvecklades så småningom ännu mindre kameratyper.

Kamerafabrikanter i både USA och Europa fick en ny kundgrupp – överklassens fotoamatörer. De bar gärna med sig en mindre handkamera på både resor och hemmavid. Deras privata bilder var avsedda för praktfulla familjealbum och som gåvor inom släkt- och vänkretsen.

Utvecklingen innebar att de traditionella ateljéfotograferna vidgade sin verksamhet, inrättade mindre fotoavdelningar och erbjöd mörkrumsarbeten av olika slag. Den allt större skaran fotoamatörer var betalningsvilliga.

Dokumenterade resor på Nilen

I Stockholm blev det hovfotograf Gösta Florman och fotohandlaren Numa Peterson som erbjöd kronprinsessan Victoria råd och utrustning. Hon behärskade både tung och lättare fotografisk teknik. Som ung i tyska Baden-Baden hade hon introducerats i konstens värld och även lärt sig fotografi. Den kunskapen tog hon med sig till Sverige efter att ha förlovat sig med rikets kronprins, den blivande monarken Gustaf V.

Det fotografiska genombrottet kom under hennes resor på Nilen vintrarna 1890 och 1891. Hon dokumenterade då ett stort antal av faraonernas mångtusenåriga minnesmärken, klassiska vyer med pyramider, ruinstäder och ökenlandskap. Victoria använde traditionella stativkameror och framkallade de flera decimeter stora glasnegativen på plats. Bildskörden handlade om några tusen fotografier.

Parallellt använde hon en handkamera och ägnade sig åt ”street photography” i bland annat Kairo. Från det kungliga sällskapets vagn tog hon ögonblicksbilder i stadslandskapet. En annan bildtyp var etnografiskt präglade fotografier av den befolkning hon kom i kontakt med. De togs utomhus under enkla förhållanden. Ständigt nyfiken prövade hon också tekniska nyheter, exempelvis Kodaks handhållna panoramakamera.

Hedersmedlem i SFF

Efter Egypten utvidgade hon sina motivkretsar med bilder från både Sverige, Tyskland och Italien. Snart nådde hennes fotografier även en större publik i samband med olika utställningar. I mitten av 90-talet blev hon erkänd inom landets fotografiska kretsar och utnämndes till hedersmedlem i Svenska Fotografernas Förbund 1895.

Under sina fotografiskt aktiva år visade hon stor bredd: arkitektur, landskap, maritima motiv, stadsmiljöer, natur och porträtt liksom privatliv och kretsen runt hovet. Som rikets blivande drottning var hon dock restriktiv med att offentligt använda kameran i Sverige.

Men utomlands var hon befriad från de kungliga bojorna. Som anonym person rörde hon sig fritt i städer och byar. Resultatet blev ofta nära och otvungna bilder. Ett exempel är det par Victoria stötte på i en by invid Neapelbukten – kisande och lite förtjust leende lät de sig gärna bli förevigade av den främmande damen.

Läs mer i artikeln Drottning Victoria och svensk amatörfotografi samt i boken Resan till Egypten / Drottning Victorias fotografiska liv av Björn Axel Johansson och Göran Alm.