Canon imagePrograf Pro-1000

Många irriterar sig på små bläckpatroner som torkat och inte går att få igång. Och när de väl får till en utskrift stämmer inte färgerna. Men då har de missat mycket av den utveckling som skett under de senaste åren. Skrivarprofiler har blivit mycket bättre, vilket gör att färgåtergivningen blivit mer exakt. Samtidigt har arbetsflödet blivit enklare. Dagens bläckstråleskrivare har också blivit mycket mer driftsäkra, med betydligt mindre problem med igentorkade skrivarmunstycken och dålig pappersmatning. Så de invändningar som jag så ofta hör, de blir alltmer felaktiga.

Men framförallt är det ju så roligt att få ut sina bilder på papper. Det är stor skillnad på att se sin bild på en skärm och se sin bild på ett vackert papper, ett papper som passar just för din bilds karaktär.

Canon har nyligen uppdaterat sin 17″-skrivare. Den nya versionen heter imagePrograf Pro-1000 och kan hantera ark upp till A2, men inte papper på rulle. För den som skriver ut canvasbilder är detta en nackdel, eftersom många canvasmaterial bara finns på rulle. Men för skurna ark, även med höga granvikter på pappret, fungerar Canons skrivare utmärkt. Det finns två inmatningsläge, en för tjockare fine art-papper och en för vanliga papper. De tjocka, matta pappren är de som brukar ställa till problem med matningen, men jag under testen har jag kört en hel del papper i en gramvikt på 320 gram utan ett enda problem. Skrivaren tog tag i alla papper och de matades in helt rakt. Så den manuella matningen fungerar smidigare än på de flesta andra skrivare jag testat.

En funktion som alltid irriterat mig på flera av Canons skrivare har varit de breda marginalerna som jag tvingats använda när jag skrivit ut på tjocka, matta papper. Orsaken till dessa marginaler är att Canon vill undvika att skrivarhuvudet tar tag i papprets kant. Nu har de byggt in en fläkt som suger ner pappret, så att risken för att skrivarhuvudet tar i kanten har försvunnit. Så nu kunde jag skriva ut med hur små marginaler som jag ville utan risk för att huvudet stötte i papperskanten.

När jag installerade drivrutinen var det bra nära att jag valde fel drivrutin, den som kallas för AirPrint och är avsedd för utskrifter från iOS-enheter. Både Canon och Epson har gjort det alldeles för enkelt att välja fel drivrutin. Väljer man AirPrint-drivrutinen saknas en rad olika inställningsmöjligheter. 

Ett annat alternativ än att skriva ut via drivrutinen är att använda ett tilläggsprogram, Print Studio Pro, som följer med skrivaren. Fördelen med denna är att alla inställningar finns i den dialogruta som öppnas. Du behöver inte göra några inställningar i Photoshop eller i drivrutinen, allt görs i en enda dialogruta. Alla inställningar kan också sparas, så att om du ska skriva ut en serie bilder med samma inställningar så blir det så mycket enklare. 

Canon har ett särskilt program, Print Studio Pro, där du kan göra alla inställningar inför en utskrift.

Skriver du ut i svartvitt finns ett särskilt svartvitt läge. Detta läge gör att skrivaren använder mera av de svarta och grå bläcken och minimerar användningen av färgbläcken. Och eftersom skrivaren använder tre olika bläck, fotosvart/mattsvart, grått och fotogrått (ljusgrått), blir nyansåtergivningen mjuk och nyanserad. Det finns också en inställning som gör det möjligt att skapa en ton i bilden, från kalla till varma toner. Detta gör det möjligt att skapa en bild som ser ut som den vore framtaget till exempel på ett varmt silvergelatinpapper. 

Canons särskilda svartvita läge gör det möjligt att addera en svag ton till bilderna. I Print Studio Pro kan du göra en testutskrift som visar hur bilden kommer att se ut med en rad olika inställningar. 

Efter utskriften får du ett antal olika alternativ, som gör det enkelt att välja den bildton du vill använda. 

Skrivaren använder totalt 12 olika bläck, men 11 används för varje utskrift. Patronerna innehåller 80 ml. Växlingen mellan mattsvart och fotosvart sker automatiskt. Vid sidan av de vanliga cyan, magenta, gult och de olika nyanserna av svarta bläck så finns också en ljus nyans av cyan och magenta plus en röd och en blå nyans. 

Dessutom ingår ett genomskinligt bläck, kallad Chroma Optimizer. Detta bläck används för utskrifter på blanka papper och medför att alla spår av bronsering och glansskillnad försvinner. Canon har använt denna teknik tidigare, men den har blivit betydligt bättre i denna skrivare. Lagret som läggs på är tunnare, vilket medför att den lite plastiga känsla som jag fick när jag gjorde utskrifter på Canons äldre skrivare har försvunnit. Och eftersom detta skikt läggs ovanpå de övriga bläcken medför det att bilden känns som den ligger i pappret, inte som ett skikt ovanpå. Utskrifterna ser mer ut som vanliga färgfotoprintar, så kallade c-printar.

Under hela tiden jag har haft skrivaren för test har jag inte haft ett problem med skrivarnålar som torkar igen. Detta trots att jag lät den stå stilla upp till 14 dagar för att se om skrivaren torkade igen. 

Till Canons papper följer det såklart med profiler som installeras tillsammans med drivrutinen. Men Canon har också tagit fram profiler till ett antal populära papper från andra tillverkare. När jag kontrollerat kvaliteten på dessa profiler är de riktigt bra. Avvikelsen från det teoretiskt perfekta resultatet ligger på * ΔE = 2,5 eller lägre i genomsnitt. Det gör att mina utskrifter ligger mycket nära utseendet på min kalibrerade skärm.

I programmet PatchTool kan man kontrollera hur exakt utskriftens färgåtergivning är. I de färgade rutornas övre, vänstra del syns färgen som utskriften har, i den nedre, högra delen syns den teoretiskt korrekta färgen. 

Jag har också gjort egna profiler för att se om jag får ett bättre resultat, men skillnaden mellan dessa profiler och de som Canon publicerat har blivit mycket mindre. Tidigare var det lätt att se på utskrifterna vilka som var gjorda med en profil för just den skrivaren som jag skriver ut på eller om utskriften var gjord med en profil som kom från tillverkaren. Inte så längre. 

När jag har kontrollerat hur neutrala utskrifterna är utan profil visar det sig att en gråskala återges utan färgstick. Valöråtergivningen i de extrema skuggorna och högdagrarna är också bra. Canon verkar ha lagt ner mycket arbete på att få fram bra mediainställningar. 

Denna bild använder jag för skrivarutvärderingar. Den finns för nedladdning på outbackphoto. Där finns också en ordentlig genomgång hur du kan använda bilden vid en skrivarutvärdering.

Den inre, röda figuren visar färgomfånget som Epson SureColor P800 kan återge. Den yttre, flerfärgade linjen visar färgomfånget för Canon Canon imagePROGRAF PRO-1000. De är mycket snarlika, men Canons skrivare återger de mest mättade blå färgerna med lite större intensitet.

Den närmaste konkurrenten till denna skrivare är Epson SureColor P800. När jag jämför utskrifter gjorda på båda skrivarna med profiler som jag gjort har jag svårt att se skillnad mellan dem. När jag mäter skrivarnas färgomfång har Canon imagePrograf Pro-1000 en liten fördel i de blå färgerna, men för övrigt är de mycket snarlika. På de blanka papper jag testat har Canon en aningen djupare svärta, men på matt papper har Epson en liten fördel. 

*. ΔE är ett mått på hur stor skillnad det är mellan två färger. Två färgrutor som ser identiskt lika ut har ett ΔE-värde under 1. Lägger du två färgrutor nära varandra och du kan just ana att de skiljer sig åt i färg eller ljushet, då ligger ΔE-värdet på 3.