Båten mot sjön
Om båtklubbar i Stockholm
Carl Heideken (text, foto & teckning)
Stockholmia förlag

VID NÄRMARE betraktande sönderfaller Carl Heidekens Båten mot sjön i tre delar. Här finns en historieskrivning, eller kanske bättre en serie artiklar, om det som undertiteln anger – båtklubbarna i Stockholm. Här finns en lång svit svartvita foton tagna från dessa miljöer under drygt två decennier. De har en vardaglig charm men är tagna med precision och bokens tryck förmedlar fint deras nyanser. Detta varvas med 26 korta dagboksanteckningar med stundtals närmast aforistiska kvaliteter. Dessa anteckningar ackompanjeras av finstämda teckningar. Mako Fukudas grafiska formgivning av boken andas samma gedigna yrkeskunnande som utmärkte de gamla träbåtsbyggarna.

Jag ska medge att jag till en början blev lite irriterad av detta mångfrestande grepp. Särskilt som själva historieskrivningen inte håller riktigt rak kurs, vilket stundtals får boken att kränga lite hit och dit i infallens kastbyar. Men när jag väl kommit en bit in och blivit mer vän med Heidekens sätt att styra sin skuta, så ska jag villigt erkänna att han får många och intressanta saker sagda på dessa drygt 200 sidor.

Här får vi inblickar i båtlivets etnologi och historia, ja, han gör till och med en utflykt bakåt i tiden så där 5000 år, för att visa att det alltid funnits båtbyggare som "klurat på linjer och mått, former och proportioner". Och på slutet gör han en elegant sammanfattning av dagens båtliv "som mötet mellan en gammal folklig kustkultur och överklassens nöjesliv på 1800-talet, understött av 1930-talets sociala ingenjörskonst."

Kort sagt, när man väl satt sig i sittbrunnen hos Heideken så är han både lärorik och nöjsam att segla med.

DICK SCHYBERG