Fem decennier
Torbjörn Andersson (foto)
Per Svensson (text)
Malmö museer

TORBJÖRN ANDERSSON är en av landets mest rutinerade pressfotografer och även en av de mest belönade. Över 30 utmärkelser från Årets Bild, World Press Photo och Europa Press Award har han förärats. De flesta bilderna har han tagit för Expressen, men även tidningarna Aftonbladet och Arbetet har haft honom som medarbetare. Att ett urval av hans rika produktion nu samlats i en praktvolym på drygt 300 sidor är ett välkommet bidrag då den svenska nutida fotohistorien ska skrivas. Många tidningsbilder blir annars till dagsländor som glöms bort redan dagen efter de publicerats.

Bokens formgivning (signerad Christer Strandberg) med varierande bildstorlekar ger ett spänstigt och journalistiskt intryck. Men det gäller att damma av köks- eller rumsbordet innan man tar sig an verket. I uppslaget skick blir Fem decennier 50 x 34 cm och knappast något man läser i sängen. Per Svenssons texter är inplacerade på olika ställen och fungerar ibland som förklaringar och förtydliganden av ett bildavsnitt, ibland som presentation av fotografen, ibland som betraktelser över fotografins sanningshalt.

Torbjörn Andersson är ingen vän av blixtljus. Han föredrar det naturliga ljuset även om det är svagt vilket ibland ger bilderna en nästan målerisk karaktär, förstärkt av en lätt oskärpa. Någon har sagt att dagens pressfotografi ofta är mycket yta och lite innehåll, men Torbjörn Andersson har lyckats skapa balans mellan dessa komponenter. Estetiken blir aldrig ett självändamål.

Ibland har pressen anklagats för att bedriva ”offerjournalistik”; det vill säga sätta fokus på förföljda, olycksdrabbade och utsatta människor. Därför visar givetvis Fem Decennier – som baseras på kvällspressfotografi – förödelse, jordbävnings- och krigsoffer. Men också bilder som speglar hoppfullhet och glädje trots yttre misär.

Flera av bokens reportage tar upp handikappades situation på ett positivt sätt, som till exempel bilderna av den neurosedynskadade (armlösa) mamman med dotter och den gravt handikappade Christian Swärds studentexamensfirande (i rullstol). Och reportaget om den lilla nioåriga boxningsentusiasten Ismael Koné, som måste stå på en stol i träningslokalen för att nå upp till päronbollen, är en pärla liksom fotografierna från den kommunala musikskolan med barn i koncentration eller i total vila. Där finns en värme och närhet som berör.

RUNE JONSSON