Flyktskytte enligt naturmetoden
Max Brouwers (foto), Göran Rahm (text)
Initierat Förlag

MYCKET GRUNDLIG och pedagogisk är den bildrika Flyktskytte enligt naturmetoden. Första kapitlet/lektionen informerar om hur man ska stå när man skjuter, den andra varför ser bössan ut som den gör, osv. Tom Alderin instruktör i flyktskytte, som instruerat i Holland, London, USA samt varit coach för svenska hagelskyttelandslaget 1994 är den som lär ut. Han kallar själv metoden Hagelskytte enligt Naturmetoden.

Max Brouwers har gjort både rena och redovisande instruktionsbilder samt många foton från jakter med hund, med glada jaktkamrater och stämningsfulla utomhusmiljöer. Både bedårande och lite makabert, i alla fall ovanligt, är ett porträtt av en kvinna och hennes dotter(?). De är jaktklädda, sittandes på en trädstam i en ljust solbelyst glänta och leende tittande mot kameran. Den äldre med bössan i hand, den yngre håller den döda kaninen. I bilden finns texten "Visst är kaniner mjuka..." som fortsätter på nästa uppslag med "...och gulliga, men får de chansen att breda ut sig i vilt tillstånd förvandlas de snabbt till ett riktigt plågoris". Detta illustreras med en stort uppdragen vacker närbild på två döda kaniner. Även andra bilder berättar om god jaktlycka med troféerna fotograferade i olika poser.

Följdriktigt får också en död fågel posera som dekorativ råvara bland torkad Karl Johansvamp, vildandsbröst och ett glas rosé. Eller i panna med färggranna grönsaker och frukter, som konstraterar mot de dovare jaktkulörerna, tillsammans med recept på hur man anrättar jaktbytet.

Nej beträffande djurens och fåglarnas grymma öden förhåller sig Brouwers helt osentimental; han skildrar jaktresultaten på samma sätt som när han fotograferar naturmiljöer; dvs stämningsfullt och lite romantiskt (naturskildringarna är också vackra, men mer endimensionella). Men jag tilltalas av hans sakliga förhållningssätt, för det blir klart intressantare bilder att titta på när döden estetiserats men liken ändå är närvarande.

MARIE NILSSON