Västra hamnen Western harbour Malmö
Leif Zimmer (foto), Ossian Grahn (text)
Bokförlaget Arena

Västra hamnen 2008 The Western harbour 2008
Joakim Lloyd Raboff
Raboff AB/LLC

VÄRSTA HAMNEN måste väl vara den korrekta benämningen på Malmös nyaste skrytstadsdel. Den slutsatsen drar jag efter två nya hyllningsböcker med nästan likalydande titlar. Och i fokus på bägge är den officiella bilden.

I Joakim Lloyd Raboffs Västra hamnen 2008 finns människor med vid få tillfällen, då som brukare av träbryggor och på två uppslag med skejtare. Annars är det byggnader, fasader, detaljer, Turning Torso i medljus, motljus, solnedgång, dimma, med mera. Lloyd Raboff lyfter fram olika detaljer och har en viss känsla för strukturer. Det är vackert och välstädat och typiskt samtida med mycket glas; en transparent och vacker stadsdel vid vatten. Någon rostig skruv dyker upp, som en pikant påminnelse om Malmös storhetstid som varvsstad.

Men det är spretigt presenterat. Bildtexter saknas, man är än vid ett hus, än vid ett annat. Inte ett ord om arkitekter, endast några luftiga helsidesannonser från boksponsorerna finns i slutet. Är det dessa som bidrar till att det inte finns något störande iLloyd Raboffs välvilliga bilder, vilket skulle kunna kasta någon skugga på sponsorerna? Boken känns faktiskt lite som en opersonlig årsredovisning för något av företagen, i och för sig en ovanligt bildrik sådan.

Bildmaterialet i Arenas Västra hamnen skiljer sig inte särskilt mycket, här finns färre översikter och lite fler människor i omlopp. Byggnaderna blir säkert intressantare när man tittar på dem live än vad de ser ut på Leif Zimmerz bilder. Boken är tryckt på mindre blankt papper, fotografierna är lite kornigare och lite oskarpare och den innhåller text, karta, presentationer, ja kort sagt guidar med korta faktatexter, som i och för sig kunde vara plockade direkt från stadsbyggnadskontorets och arkitekternas visioner. Det är i och för sig ingen ointressant information och den som är intresserad av hus- och stadsbygge kan hämta en hel del – men förutom de intervjuade delaktiga arkitekterna om det lyckade resultatet kunde man kanske också ha önskat några fristående röster om hur det blev.

Utan författarnas egna synpunkter och ståndpunkter blir Arenaguiden väl lättsam lättinformation, nästan så man misstänker en avsiktligt opersonlig hållning – eller rättare kanske – en alltför medstrykande hållning. Alltså lite årsredovisningsvarning även här. Och årsredovisningar brukar man ju inte vilja betala för i bokhandeln...

MARIE NILSSSON