I Sverige fick de modernistiska idéer som börjat ta form under 1920-talet sitt tydliga genomslag under 1930-talet. En av de fotografer som kom att gestalta detta nya bildspråk var Emil Heilborn.

Han föddes i Sankt Petersburg år 1900 men kom efter den ryska revolutionen till Sverige. Under 20-talet utbildade han sig till ingenjör inom bilindustrin i Detroit, USA. När Emil Heilborn återvände till Sverige vid 27 års ålder fick han jobb på General Motors i Hammarbyhamnen i Stockholm, men bara några år senare bestämde han sig för att byta yrke.

I början av 1930-talet skaffade han en egen ateljé och började arbeta som reklam- och industrifotograf. Snart fick han uppdrag från flera av landets stora industriföretag, däribland Electrolux, LKAB, Stora Kopparberg och Sandvikens järnverk.

Samtidigt spelade den tekniska utvecklingen en viktig roll för det nya bildspråket. Den tvåögda spegelreflexkameran Rolleiflex, med negativformatet 6 × 6 cm, började tillverkas 1928 och kom genom sin lätthet och smidighet att förändra fotografins uttryck. Emil Heilborn var en av de första fotograferna i Sverige att använda kameran.

Monumental karaktär

Hans fotografi präglades av den internationella modernismens formspråk, och det ligger nära till hands att dra paralleller till dåtida storheter som Alexander Rodtjenko och Albert Renger-Patzsch. Fotografen Bruno Ehrs beskrev Emil Heilborns styrka i Fotografisk tidskrift (nr 1/2021): ”Det är inte motivet i sig som är det dramatiska, utan det är Heilborns konstnärliga blick och genomförande som laddar bilderna och gör dem unika. Så hade ingen annan fotograf i Sverige tidigare medvetet låtit bildvinklarna skapa en utmanande spänning.”

I hans bilder får maskiner, stålkonstruktioner och fabriksrum ofta en nästan monumental karaktär, där människan ofta framstår liten i relation till industrins dimensioner.

Ett modernt samhälle

Bilden ovan är ett tydligt exempel. I en mörk fabrikshall faller ljuset från ett takfönster ner i en skarp stråle mot golvet. I kanten av ljuset står en arbetare med en slang i händerna. Kontrasten mellan ljus och mörker, mellan människa och industriell rymd, skapar en dramatik som är typisk för Heilborns bilder.

Fotografiet är också ett uttryck för sin tid. Under mellankrigsperioden präglades mycket av bildkulturen av en stark tilltro till teknikens och industrins möjligheter. Fabriker, maskiner och produktion framstod som symboler för ett modernt samhälle i utveckling.

Trots sin betydelse för svensk fotografi dröjde det länge innan Emil Heilborns arbete uppmärksammades brett. Först 1993 – vid 93 års ålder – fick han sin första separatutställning, på Robert Mann Gallery i New York.

Tio år senare gick han bort, ett par månader innan han skulle fylla 103 år.

Läs Bruno Ehrs artikel om Emil Heilborn från Fotografisk tidskrift nr 1/2021.