När jag gick på Christer Strömholms fotoskola under början av 1970-talet var bildbyrån SAFTRA ett ställe som jag gillade att besöka. Man gick in genom en port från Tegnergatan, nära Norra Bantorget. En lång korridor ledde fram till en oansenlig dörr.

En dag, när jag kom in i kontorsdelen, dök Ann Christine Eek upp inifrån labbet med en röd framkallningskål. Hon hejade och tog upp några blöta 24×30-bilder ur skålen, satte upp dem på plastväggen, tog ett steg tillbaka, tittade på bilderna och sedan på mig. ”Vad tycker du?” frågade hon. Jag stirrade förvånad på bilderna som föreställde ljusreflexer på en vägg.

För att vinna tid frågade jag om det är väggen i korridoren som jag just passerat. Jag pressade ur mig några berömmande ord om bra kopiering.

Många år senare läser jag i en intervju att en annan av medlemmarna i bildbyrån också var förvånad över Ann Christins bilder. ”Det är ju bara ljus”, sade han.

Fick Anders Petersen att byta papper

Men det var inte dessa bilder hon har blivit känd för. Hon gick på Fotoskolan och hade Anders Petersen som lärare. Det var han och Kenneth Gustavsson som startade SAFTRA.

Eek blev senare tillfrågad att gå med i bildgruppen, efter att ha hjälpt Petersen med kopieringen av hans Hamburgbilder. ”På den tiden arbetade Anders enbart med hårt papper. Jag lärde honom att det fanns ett papper som hette normalt. Senare fick jag honom till och med att kopiera på special.”

Hon var länge den enda kvinnan i gruppen. Tanken med kollektivet var att dela labb och hjälpa varandra med reportageuppdrag.

I samband med att hon gjorde reportage om stadsmiljö började hon också skildra hur människor bodde i olika delar av Stockholm.

En bok om dubbelarbete

1971 kom skivan Sånger om kvinnor, ett kollektivt projekt inom Grupp 8, den radikalfeministiska organisation som kom att få stor betydelse för kvinnorörelsen i Sverige. Kanske blev den en inspiration för boken Arbeta, inte slita ut sig, som Ann Christine Eek fotograferade och där Ann Mårtens och Kajsa Orlander stod för texten. Boken skildrar kvinnors vardag, och under titeln formuleras kravet: ”en bok om dubbelarbete idag och förr i tiden. För 6 timmars arbetsdag i framtiden.”

Den bild som här representerar 1970-talet är tagen i trapphuset utanför en lägenhet i Älta, söder om Stockholm. De leriga galonbyxorna måste av innan barnet får gå in, annars smutsas hemmet ner. Lutad mot hissdörren står matkassarna.

I bildtexten står: ”Jag har tre egna barn och ett fosterbarn. Jag brukar säga att jag ska vila när jag blir gammal. Det blir inte mycket tid för oss själva.”

Helheten viktigast

Det är en vardagssituation som många kan känna igen sig i. Bilden ligger också nära det fotografiska ideal som präglade 1970-talet, där människors liv skildrades i arbetsplatser och bostadsområden.

Ann Christine Eek har i efterhand framhållit att det inte är de enskilda bilderna som bär projektet, utan helheten.

I dag arbetar hon med en bok om landskap. Natur och ljus. Och kravet på sex timmars arbetsdag har ännu inte blivit verklighet.