”Vill du åka på en reportageresa till Sovjetunionen inför dess 50-årsjubileum?”

Frågan ställdes till Malmöfotografen Georg Oddner i början av 1967. Uppdraget var att göra ett stort bildreportage om sovjetmedborgarnas vardag, som skulle publiceras i tidningen Vi senare samma år. Han tackade ja. Han hade redan 1955 gjort ett reportage för Veckojournalen och hade dessutom en mor som kom från Ryssland.

Det visade sig inte vara helt enkelt att få visum. Från sovjetiska ambassadens håll ville man fastställa resrutten i detalj, och Oddner själv ville resa till avlägsna platser, som Uralbergen och Kamtjatka. Han föreslog en rundtur på tre månader. Senare fick han reda på att man från Sovjetsidan blivit chockade över en del av reseförslagen. I Ural fanns till exempel många av deras största fångläger. Efter påtryckningar från tidningen och med hjälp av kontakter mellan den sovjetiska Kooperationen och svenska Konsum beviljades han till slut visum.

Välkänd fåraherde

I mitten av mars 1967 landade han i Moskva. Han reste ensam, men med tolkar och officiella tjänstemän.

”Jag fick aldrig gå själv, de följde mig hela tiden. Om jag någon gång lyckades trassla mig ifrån uppvaktningen så visste de i alla fall var jag hade varit. De frågade: ’Är ni sjuk, herr Oddner? Ni besökte ju ett apotek.’”

Han besökte Kiev, Vladivostok, Baku och Irkutsk, och nådde ända fram till stillahavskusten. I Azerbajdzjan mötte han en fåraherde och tog den bild som kom att bli en av hans mest kända. Herden sitter till häst och håller ett lamm i famnen.

Bilden har visats på många utställningar och kan ses som en symbol för människans omsorg om värnlösa djur.  Men det är inte hela sanningen. Om man tittar på hela kontaktkartan från filmrullen ligger den på ruta 29.

På bildruta 36 har herden klivit av hästen, lammet hålls i ett fast grepp och tycks livlöst, på väg att lämnas över till en pojke. Man kan undra om lammet hamnade i herdefamiljens kvällsgryta…

Foto: Georg Oddner

I Malmö museums samlingar finns omkring 400 rullar film från resan. Med dagens villkor kan man inte låta bli att undra hur en sådan expedition kunde finansieras. Frågan ställs till tidningen Vi, och en del av förklaringen ligger i upplagan – omkring 420 000 exemplar – vilket gjorde tidningen till en av Sveriges största veckotidningar.

Chefredaktören Markus Wilhelmson skriver i sitt svar: ”Jag vet inte vilket dagsarvode Georg Oddner hade, men jag är ganska övertygad om att vi skulle ha svårt att finansiera en liknande resa i dag. Det var helt enkelt roligare förr, som när Evert Taube köpte en segelbåt för tidningens pengar inför en reportageresa.”