Fotohistoria | 14 Juni 2022 | Björn Axel Johansson

Fotografi som stödteknik i den akademiska världen

När Fotografiska föreningen bildades i Stockholm 1888 blev läkaren Carl Curman en av de första medlemmarna. Liksom många andra vetenskapsmän använde han fotografin som stödteknik i sin verksamhet. Redan i början av 1860-talet drev han en fotoateljé på Karolinska institutet och blev en föregångare inom medicinsk fotografi. 

 

Fotografi som stödteknik i den akademiska världen

Kvinna med skolios vars böjda ryggrad har markerats med prickar. Den fototekniskt skicklige Carl Curman dokumenterade sjukdomar i olika stadier.    Bildkälla: Tekniska museet

CARL CURMAN fick en innehållsrik akademisk karriär som docent och professor parallellt med ett livslångt intresse för fotografi. Efter studentexamen ägnade han sig i slutet av 1850-talet åt medicinska studier vid Karolinska institutet och blev medicine licentiat 1864. Den begåvade och driftige unge mannen var samtidigt elev vid Akademien för de fria konsterna och studerade bland annat skulptur.
    Under dessa år lärde han sig att fotografera. Det var då ett utpräglat hantverk baserat på dagsljus och den så kallade kollodiumprocessens våta glasnegativ. Fotografen måste ha också ha omedelbar tillgång till någon form av mörkrum och raskt preparera och exponera våtplåten innan den hunnit torka. De olika arbetsmomenten krävde särskild kunskap och varje fotograf fick prova sig fram efter bästa förmåga.
    Curman utvecklades snart till en avancerad amatörfotograf och inrättade 1861 en dagsljusateljé på Karolinska institutet. Han insåg fördelarna med att dokumentera patienter med synliga sjukdomstillstånd, exempelvis håravfall, skolios, hudåkommor och missbildade lemmar.


Fotograf Curman lyckades väl med sin speciella uppgift att dokumentera den stora samling kranier som studerades på Karolinska institutet. Här en skalle som hämtats från Australien. Bildkälla: Tekniska museet.

ÄVEN ANTROPOLOGEN Gustaf Retzius var verksam vid institutet. Han arbetade med att utveckla de teorier som hans far, professor Anders Retzius, tidigare hade framlagt. Det handlade bland annat om ett så kallat skallindex för att rasbestämma människor. En indelningsgrund var kort- och långskalliga individer.
    För sina vetenskapliga studier byggde far och son upp en stor samling kranier från olika delar av världen. Det rörde sig om hundratals människoskallar som hemförts av sjöfolk och utsända kunskapare av skilda slag. De förvarades i Karolinska institutets så kallade Anatomiska museum.
    Utöver att mäta, klassificera och typbestämma kranierna ville Gustaf Retzius även få dem dokumenterade i bild. Han inledde ett samarbete med Carl Curman som i institutets ateljé fotograferade ett stort antal kranier.
    Männens gemensamma intresse för fotografins möjligheter i vetenskapliga sammanhang tycks ha lagt grunden till en kollegial relation som varade i årtionden. Ett år efter att Curman blivit medlem i Fotografiska föreningen 1888 sökte även Retzius medlemskap. 


Carl Curman under en anatomilektion på Akademien för de fria konsterna. Där dissekerade han kroppar omgiven av både manliga och kvinnliga grupper konststuderanden. På bordet ligger ett helt ben vars fot Curman håller i höger hand. 
Bildkälla: Tekniska museet.

CARL CURMANS mångskiftande intressen resulterade 1869 i en professur vid Akademien för de fria konsterna. Hans ämne var plastisk anatomi, det vill säga den kunskap om människokroppens uppbyggnad som hade betydelse för framför allt skulptörer och bildkonstnärer. Under föreläsningarna kom hans egna erfarenheter som driven tecknare, målare och skulptör väl till pass.
    Men hans viktigaste insats inom den akademiska världen hade en helt annan inriktning. År 1880 utsågs han till docent i balneologi och medikal klimatologi vid Karolinska institutet, det vill säga läran om bad som terapiform respektive läran om jordens klimat och dess påverkan på människors hälsa.

Lysekil 1883. Carl Curman byggde upp en stor mönsteranläggning och utvecklade ett medicinskt program med salta bad, gymnastiska övningar, raska promenader och frisk havsluft. Foto: Carl Curman

    Som balneolog fick han stora framgångar och kom att räknas som landets ledande expert inom området. Redan under sin studietid hade Curman fungerat som badläkare i Lysekil och fick senare ansvar för ortens nya badhusanläggning. I årtionden efterfrågades hans kunskaper när badväsendet byggdes ut runt om i landet.
    Hans intresse för fotografi kvarstod långt upp i åren. Förutom som stödteknik inom medicin ägnade han sig också åt helt andra motivkretsar och ofta i anslutning till sin verksamhet. Curman dokumenterade bland annat Lysekils bad- och kurliv, lokalbefolkningens levnadsvillkor liksom landskapet och havet. Under sina sena år inriktade han sig på Stockholms stadsmiljöer och naturscenerier i stadens omgivningar.

I SVENSK fotohistoria framstår Carl Curman som en kompetent fotograf i gränslandet mellan amatör- och yrkesfotografi. Han ingick i den grupp föregångare som utvecklade fotografi för vetenskapliga ändamål. De samlades och medverkade i Fotografiska föreningen i Stockholm och dess officiella organ Fotografisk Tidskrift. Till skillnad mot Europas stora fotoländer saknade Sverige ännu vid denna tid en etablerad utbildnings- och forskningsverksamhet inom fotografi. 
________________________________________________________________

Namn: Carl Curman (1833-1913)
Verksam som: Läkare, professor, amatörfotograf
_________________________________________________________________

FOTOGRAFPORTRÄTT
Artikelserie av Björn Axel Johansson om fotografer som medverkat i Fotografisk Tidskrift eller varit medlemmar i Fotografiska föreningen respektive Svenska Fotografernas Förbund. Läs mer

__________________________________________________________________

Vi tar vårt fotohistoriska ansvar

Serien med fotohistoriska texter skrivna av fotohistoriker Björn Axel Johansson är en del av ett långsiktigt arbete Svenska Fotografers Förbund bedriver. För oss handlar det om att ta ett konkret ansvar för fotohistorien och gräva där vi själva står, det vill säga i våra egna arkiv. Foto: Björn Axel Johansson. Läs mer