Fotofika med Agneta Ekman

Foto: Agneta Ekman

“Dom säger det inte ska vara bra att säja skogsrå om henne. Hon lär tycka illa om att man säjer det om henne." 
(Ur Boken Tall-Maja, text av Bengt af Klintberg)

Agneta Ekman var 22 år när hon tog bilderna som senare blev den klassiska fotoboken “Tall-Maja”, nyutgiven på Journal Förlag. Året var 1965 och 49 år senare träffas vi för att prata om boken.  Vi möts hemma hos galleristen Nina Grundermark i Stockholm. Innan Agneta Ekman dyker upp dukar Nina Grundemark fram kaffe och berättar hur Ekman skrev fotografihistoria med sin bok.

-Hon var långt före alla andra i Sverige med att arbeta konceptuellt. Hon ställde frågor om genus, folktro och det mystiska hos människan, det är verkligen roligt att hon blir uppmärksammad igen, säger hon och ställer fram ett bullfat till intervjun. 

Foto: Agneta Ekman

Så kommer Agneta Ekman, i fina hängslen och tröja med katter. Hon är på besök i stan, i kväll går tåget tillbaka till Hamburgsund på Västkusten. Där lever hon med sin man, arbetar i sitt fotolabb och drygar ut pensionen med att jobba på café.

Agneta Ekman (prästdotter från Gävle) tillhörde den första kullen fotografer som utbildades tidigt sextiotal på Fotoskolan Stockholm. Christer Strömholm och Tor Ivan Odulf var lärare.

- Christer Strömholm var tongivande och hans sätt att fotografera smittade av sig på många av oss. Men jag hörde helt andra toner i mig, en av mina tidiga förebilder var till exempel Bill Brandt. Han fick mig på spåret. Jag ser mig i första hand som en bildpoet som arbetar med fotografi.

Hon berättar att Tall-Maja var ett sätt för henne att frigöra sig från de konventioner och krav hon hade vuxit upp med. Men det är ingen självbiografisk bok.  Begreppet feminism användes inte, men Ekman var arg på patriarkatet och ville bryta med sitt ursprung.

Foto: Agneta Ekman

- Tall-Maja är skamlös och har en stark sexualitet, hon förför andra på ett djupt erotiskt sätt. Bilderna är gestaltningar för att komma åt något som jag tyckte var viktigt både för män och kvinnor. Hon visar på vår potential. Vi sitter ofta fast i vår kulturetnocentrism, för att bli kreativa måste vi bryta oss loss, hon kan hjälpa oss. Harry Martinsson har sagt att huldran är möjligheten till det omöjliga. Vi måste ju leva på det sättet, då kan under ske, säger hon.

När Ekman bestämt sig för att göra projektet ringde hon upp Svenska Tändsticksbolaget för att höra om hon kunde få låna en urskog. Det fick hon. Platsen är Hornborgasjön i Västergötland.  Direktören blev dessutom hennes mecenat.

- Under ett par veckor iscensatte jag och tre vänner en kreativ lek där jag gav regi. Det gällde att få fram det vilda i alla medverkande. Sedan experimenterade jag i mörkrummet  med att lägga i hop olika negativ.  Jag vet inte hur jag kom på det men för mig var det ett sätt visa att våra sinnen är så mycket mer än det som syns framför kameralinsen, jag ville det omöjliga, säger hon.

När boken kom ut 1967 på Gebers förlag fanns inte begreppet konstfotografi men den togs väl emot. “Agneta Ekmans fototeknik har med obeskrivbar förtrollning att göra. Hennes bilder med huldremystik och erotiskt vansinne i den snåriga svarta skogen är ömtålig bildpoesi” skrev till exempel Kurt Bergengren i Aftonbladet.

Foto: Agneta Ekman

Efter Tall-Maja flyttade Agneta Ekman till Norge där hon utbildade sig till filmare och lärare. Livet tog sig andra vägar än fotografins. Men under en periods sjukdom bestämde sig Agneta Ekman att bli frisk och hitta tillbaka till fotografin.  2012 gav hon ut boken Bryt Skam och 2013 gav förläggaren Gösta Fleming ut Tall-Maja igen. Det ena ledde till det andra. I år deltar hon i utställningen “Ett sätt att leva” på Moderna Museet, Malmö (som dessutom köpt bilder av henne) och på Landskrona Fotofestival i augusti.

- Det känns som en seger att jag kan beröra och göra något viktigt, tala till andra människors själslandskap. Jag har fått fantastiska reaktioner bland annat från unga elever, det känns väldigt roligt. Vi får se vad jag hittar på framöver. Jag är fortfarande skitförbannad på patriarkatet. Och min längtan efter det mystiska bär jag fortfarande med mig, säger hon.

Agneta Ekman. Foto: Jenny Morelli

Läs mer om Agneta Ekman här. Här finns boken på Adlibris.

Vill du läsa fler porträtt på fler fotografer? Här har vi samlat intervjuer med bland andra Pieter Hugo, Laureen Greenfield, Dawid, Eva Klasson, Åsa Sjöström och många andra: Fotofika