Ansel Adams var den analoga fotografins tekniska ekvilibrist.  Så vad hade han tyckt om dagens digitalkameror och bildbehandlingsprogram? Jag ställer frågan till hans son Michael Adams en behagligt varm kväll i San Jose i Kalifornien. Michael Adams har just avslutat en utsåld föreläsning om sin fars fotografiska liv på stadens konstmuseum och vi slår oss ner för en liten pratstund. 

– Pappa hade älskat de digitala möjligheterna. Han dog 1984, men hann faktiskt få en försmak av den digitala framtiden. Det var en forskare på Kodak som visade honom en mycket tidig version av en digitalkamera, fast han kallade den då för elektronisk kamera, säger Michael Adams

Michael berättar att hans pappa även var en skicklig pianist. Först hade han tänkt sig ett yrkesliv som musiker, men det fotografiska intresset tog över. Och tack vare ekonomiskt stöd av sin fru kunde han ge ut sina första böcker.

– Mammas roll kan inte överskattas, säger Michael. Det var hon som försörjde oss de första åren.

Ansel Adams använde ofta musikaliska begrepp när han talade om sina bilder. Han såg negativet som ett verks noter och den färdiga bilden som framförandet. Michael visar mig en kraftfull bild från Yosemite, perfekt kopierad med briljant detaljåtergivning och mustiga toner. Sedan tar han fram en annan kopia av samma bild. Den är direkt slagen från negativet, utan någon bearbetning. Skillnaden är enorm. Den obearbetade kopian är platt och grådaskig. 

På San Jose Museum of Art pågår en utställning om vattnets betydelse för mänskligheten, något som allt fler i Kalifornien blivit medvetna om efter sex extremt torra år. Här finns fotografier av såväl Ansel Adams som Ernest H Brooks II och Dorothy Kerper Monnelly.

I en av hallarna är en av Ansel Adams kameror uppställd, en Deardorff 8 x 10 tum. Hela utrustningen med kameror, stativ, glasplåtar, lampor och så vidare var skrymmande. Michael fick följa med sin pappa på fototurer flera gånger. Som åttaåring var han med när den kanske mest ikoniska bilden togs 1941 - Moonrise, San Hernandez, New Mexico. En bild som nästan inte blev tagen.

– Jag, pappa och hans assistent Cedric Wright åkte runt i en stor Pontiac stationsvagn, berättar Michael. På taket fanns en specialbyggd plattform som bilderna togs från. Den här dagen hade inte varit någon vidare dag för att fotografera, och på kvällen körde vi vidare mot Santa Fe. Plötsligt tvärbromsade pappa och rusade ut. Han hade fått syn på den stigande månen i en perfekt skepnad.

– Kameran riggades upp i all hast och när det var gjort hittade han ve och fasa inte exponeringsmätaren. Han gjorde en snabb kalkyl i huvudet enligt sitt zonsystem, kom fram till ett rimligt värde och tryckte av. Precis när han skulle ta nästa plåt ändrades ljuset, så det blev bara en enda exponering.  

Michael Adams är idag styrelseordförande för Ansel Adams Gallery i Yosemite Valley. Själv blev han aldrig fotograf. Han var mer intresserad av flygplan och arbetade som pilot i flera år. Senare utbildade han sig till läkare.   

Bengt-Arne Falk, skribent.

 Länk till museet och utställningen 

Vill du läsa fler intervjuer med andra fotografer?  Porträtt av fotografer i serien Fotofika