Recension | 31 Dec 2002

Office / Kontor

Office / Kontor

Office / Kontor
Lars Tunbjörk
Journal

LARS TUNBJÖRKS Kontor är årets viktigaste svenska bok, alla kategorier. Men också årets viktigaste och mest deprimerande utställning (på Kulturhuset i Stockholm). Och samtidigt Tunbjörks skarpaste, mest civilisationskritiska och framsynta bildreportage hittills.

En samling jämnt belysta och ömsint objektiva dokumentationer av datoriserade produktionsförhållanden på svenska, amerikanska och japanska kontor. Interiörerna är så talande att det inte behövs någon förklarande text. Bildtexternas kortfattade upplysningar om vilket år, i vilken stad och på vilken typ av företag (till exempel "Telekomföretag, Stockholm, 1994") en bild är tagen säger ändå mer om medelklassens proletarisering i den nya tidens datoriserade kontorsfabriker än vad jag vill och orkar förstå.

Ja, här är förklaringen till varför människor talar så högljutt och hetsigt om sina aktiefonder nere på banken. De har ingen annan trygghet, bara sina investeringar att lita till. Det är det som gör Tunbjörks kontorsinteriörer obehagliga – att det är så uppenbart att människorna på bilderna är lika utbytbara som inredningarnas flexibla kontorsmoduler, slitna heltäckningsmattor, härvor av sladdar och dammiga datorer med hyrd programvara. Och detta oavsett om den där mannen i vit skjorta som sitter och stirrar in i en datorskärm (som är skrämmande lik min) med ryggen vänd mot betraktaren och omvärlden på en bild från en revisionsbyrå i New York 1997 har en medelklassidentitet eller inte. Det har ingen större betydelse om han betraktar sig som kontorist, ingenjör eller ekonom eller i första hand som pappa och familjeförsörjare.

För vad bryr sig Microsofts programvara om det? I de stora företagens mailsystem, de nya kontorsfabrikernas ständigt registrerande motsvarighet till de gamla tillverkningsindustriernas stämpelklocka, är alla utbytbara funktioner och ingen bättre än sitt senaste mail. Högskoleutbildning kombinerat med kostym-och-slips alternativt kjol-och-pärlhalsband är ingen garanti för någonting men möjligen ett skydd mot arbetsgemenskap, solidaritet och kollektivavtal.

Inte för att det står så skrivet någonstans i Lars Tunbjörks bok. Inte mer än ett mer än två tusen år gammalt citat längst bak, enligt uppgift från LaoTzu’s Tao-Te-Ching: "Närma dig vardagens mysterium. Lägg märke till det alldagliga… Att betrakta det alldagliga med häpnad är vishet."

SUSANNE PAGOLD