Det måste ha luktat säreget i Niépces verkstad i franska Saint-Loup-de-Varennes. När hobbyvetenskapsmannen år 1826 äntligen hittade en kemisk formel som kunde få bilder att bevaras var receptet en tennplåt belagd med asfalt som lösts upp i lavendelolja och blandats med fernissa. Blandningen härdades av värme, och de icke härdade partierna sköljdes bort med petroleum.

Utan att på något sätt förminska Joseph Nicéphore Niépces historiska bedrift var den långt ifrån en isolerad händelse. I årtionden hade välbeställda män – det var främst de som ägnade sig åt hemsnickrad kemi och ingenjörskonst – experimenterat med olika lösningar för att fånga bilden. Men Niépce lyckades alltså först och bäst med att bevara den för eftervärlden.

Själva kameran var inte Niépces uppfinning, och flera andra före honom hade lyckats fånga motiv på plåt. Niépces stora bedrift var egentligen att han lyckades fixera bilden med en jodlösning.

Ett praktiskt val av motiv

Det som räknas idag räknas som världens äldsta bevarade fotografiska verk skapat med en kamera är alltså Utsikt från fönstret i Le Gras från 1826 (eller möjligen 1827, beroende på vilken källa man vänder sig till).

Man skulle kunna tycka att om man nu tar vad som skulle bli världens första, och därmed kanske viktigaste, fotografiska verk kunde man ansträngt sig lite med motivet och kompositionen. Kanske ett imponerande monument, en vidunderlig utsikt eller en spännande person. Och inte ett sluttande hustak.

Den mer spridda versionen härrör sig från 1950-talet, då historikern Helmut Gernsheim uppmärksammade bilden – efter att först ha retuscherat den.

Men valet av motiv har framför allt praktiska anledningar. Eftersom båda sidorna av fasaden är belysta har forskare slagit fast att exponeringstiden måste varit minst åtta timmar, kanske flera dygn. Så varför inte bara plåta direkt ut från fönstret hemma, så att man kan både fika, äta lunch och ta en tupplur eller två under exponeringen.

Det finns ytterligare en förklaring till det lite alldagliga motivet. I fotografins tidigaste dagar fanns i princip inga konstnärliga ambitioner. Inte heller vad vi i dag kallar storytelling. Istället var ambitionen inget annat än att avbilda och fånga verkligheten.

Fotografi vid den här tiden var av och för ingenjörer och vetenskapsmän. De som ville uttrycka sig konstnärligt fick fortsätta med måleri eller skulptur. En syn som levde kvar i många, många år.