Fotografiet spelar en central roll i museernas arbete. Det används både som dokumentation och som ett sätt att gestalta och förmedla historia. När AI-genererade bilder börjar användas i utställningar och samlingar aktualiseras frågor om relationen mellan bild, kunskap och förtroende.

För Carina Johansson, etnolog och forskare, och Eva Dahlman, etnolog och fotohistoriker, är det just den relationen som står i centrum. De konstaterar att museer är en av de institutioner som har allra högst förtroende hos allmänheten, vilket i sin tur gör att museerna har ett särskilt ansvar för hur fotografier används.

Ett fotografi är inte bara en bild

Eva Dahlman beskriver museet som en miljö där bilder aldrig är fristående. Ett museum ingår alltid i ett större sammanhang – med arkiv, metadata och katalogisering – som ger bilderna mening.

– Ett fotografi i en samling är inte bara en bild. Det är knutet till information om vem som tagit det, när, i vilket sammanhang och ofta varför. Det är den kontexten som gör att bilden kan fungera som historiskt källmaterial. Om man flyttar bilden eller förändrar den utan att den informationen följer med, så förändras också vad den kan säga, säger hon.

Mot den bakgrunden blir AI inte bara ytterligare ett visuellt verktyg, utan något som kan påverka hur bilder sätts in i sitt sammanhang. Särskilt när de genererade bilderna ligger nära det fotografiska uttrycket.

– Vad händer med trovärdigheten för fotografier när AI sprids? Hur ska vi kunna veta vad som är sant? I en museimiljö är utgångspunkten ofta att det som visas har en koppling till verkliga händelser eller föremål. Det är inte säkert att besökaren gör den distinktionen på egen hand, säger Carina Johansson.

Skapa upplevelser – inte förmedla kunskap

Museerna befinner sig samtidigt i ett läge där teknikutvecklingen går snabbt och där det finns ett tryck att vara relevanta och samtida. AI uppfattas i många fall som något man både behöver förhålla sig till och visa upp.

– Det finns en vilja att experimentera och att använda nya verktyg. Man ser vad som görs internationellt och vill inte framstå som att man står still. Men det finns också exempel där resultaten väckt kritik eller tveksamhet. I vissa fall handlar det mer om att skapa upplevelse än att förmedla kunskap, och då blir det lätt att man tappar bort vad som är museets kärnuppdrag, säger Carina Johansson.

Den här typen av förändringar kan också uppstå i praktiken, till exempel i hur bilder väljs ut, bearbetas och presenteras, konstaterar hon.

Små förändringar kan få stora konsekvenser

Även när det gäller sådant som kan framstå som mindre ingrepp finns det skäl att vara noggrann. Eva Dahlman lyfter fram hur beskärning, urval och placering kan förändra en bilds innebörd, även utan avancerad manipulation.

– I museisammanhang kan även små förändringar få stora konsekvenser, eftersom de påverkar hur bilden kopplas till historien. Det kan handla om att man inte längre ser under vilka omständigheter bilden är tagen, eller vad som finns utanför bildytan, säger Eva Dahlman.

AI förstärker dessa frågor, inte minst eftersom det blir svårare att avgöra vad som är dokumentärt och vad som är skapat i efterhand. Det innebär en förskjutning i hur bilder kan både användas och missförstås.

– Det betyder inte att man inte kan arbeta med den här typen av material. Men det kräver en annan tydlighet.

Måste vara tydligt för publiken

Samtidigt väcker utvecklingen frågor om hur bilder ska förstås och tolkas.

– Hur ska vi kunna veta vad som är sant? säger Carina Johansson.

För att inte underminera museernas roll som kunskapsinstitutioner måste det också vara tydligt för publiken vad som är vad.

Eva Dahlman och Carina Johansson. Foto: Lennart Durehed och självporträtt

I ett större perspektiv menar de att museerna får en ännu viktigare roll framöver.

– Museerna har ett stort förtroende, men det kan också snabbt gå förlorat, säger Carina Johansson.

Det ställer krav på hur ny teknik används i utställningar och samlingar. Det handlar inte om att avstå från AI, utan om att använda den på ett sätt som inte försvagar bildens koppling till kunskap.

– I motsats till flera andra länder finns det inget nationellt ansvar för fotografi i Sverige. Nu finns ett ännu större behov för nationell samordning och gemensamma riktlinjer, säger Eva Dahlman.