En blues från Landskrona
Thomas H Johnsson (foto)
Jonas Bergh (text)
Egen utgivning

DET ÄR LITE blueskornigt och moll-grått i bilderna. Grått mot svart. Sotigt. Och den tonen stämmer överens med textberättelsen som Jonas Bergh själv kallar dokuprosa; en slags förkortad självbiografi. Men bilderna utgör egentligen en självständig berättelse. Thomas H Johnssons fotografier är från nittiotalet och framåt. Han har sett en stad totalt förändrad men samtidigt exakt samma stad som 1980 då Landskrona var en stad i kris och han själv åtta år.

Johnsson rör sig mest bland de, som man får anta, marginaliserats i ett hårdare samhälle. Fotografierna är ofta precist skurna och jag tycker om hans sätt att gå i närkamp i porträtten. Även om de avbildade inte verkar posera, så gör Johnsson dem i högsta rad närvarande: utslagna, yngre människor, folk på gatan, några husdjur. Bildtexterna berättar var i Landskrona de är fotograferade men avsaknaden av igenkännbara stadsmiljöer, ja miljöer överhuvudtaget, gör att det kunde det vara en ganska mörk skildring om vilken småstad som helst.

Trots att textens och bildens olika melodislingor löper parallellt är grundackordet detsamma och på det viset sällskapar de bra ihop. Men. Det är riskfyllt att lägga bilder och text tillsammans – och här varvas de kontinuerligt – i alla fall för bilderna, eftersom texten per automatik nästan alltid ger tolkningsföreträde. Och i En blues från Landskrona gör textens personliga karaktär den än mer dominerande. När man bläddrar för att titta på bilder går det bra att hoppa över texten, men när man läser denna är det svårare att ignorera bilderna och det blir tyvärr oundvikligt att jag läser in Berghs berättelse bekräftad i fotografierna. Och så var det väl inte tänkt.

Kanske hade de tänkt att en blues kan ju ha två upphovsmän, en till text och en till musik. Men En blues från Landskrona innehåller två olika blueslåtar, i och för sig på samma tema, och om de hade legat som två tydligare separata delar hade det mer blivit ett album, med bättre resultat för bägge.

MARIE NILSSON