Redaktionellt | 5 Mars 2019 | Jenny Morelli

”Alla ville ge sitt ansikte, alla ville berätta”

När fotografen Mikael Jansson fick frågan om han vill porträttera de sista överlevande från Förintelsen blev han otroligt hedrad. En utställning först som blev en bok som absolut inte fick bli en coffeetable-bok. Text: Jenny Morelli

”Alla ville ge sitt ansikte, alla ville berätta” Foto: Mikael Jansson

2017 fick fotografen Mikael Jansson ett stipendium från Micael Bindefelds stiftelse för att porträttera de sista svenska överlevande från Förintelsen. Hans arbete utmynnade i 97 porträtt som hösten 2018 visades i en stor utställning på Kulturhuset i Stockholm. Parallellt skapades boken Witnesses som nu är nominerad till Svenska Fotobokspriset.

– När Micael Bindefeld ringde sa jag ja direkt. Det kändes otroligt hedrande. Vi försökte hitta människor som ville ställa upp. Vi trodde att vi skulle nå som mest ett fyrtiotal personer men sedan spred sig budskapet och vi kom i kontakt med fler och fler, säger Mikael Jansson.

Boken Witnesses består av en enkel grå kartong i A4-format med vit text. Inuti ligger nio stora 16-sidiga tidningsark i tabloidformat som genom bilder, citat från de överlevande och ett antal fristående texter som alla handlar om Förintelsen och om vikten av att inte glömma. Boken är en dokumentation över en generation som är på väg att försvinna

När Mikael Jansson tog porträtten bestämde han sig för att skala av så mycket som möjligt, och låta människornas ansikten och deras uttryck få tala. Han har skapat raka och ärliga porträtt tycker juryn för fotobokspriset.

– Alla jag mötte ville ge sina ansikten, alla hade bestämt sig för att vara med och berätta. Några av de jag träffade hade inte tidigare berättat vad de hade varit med om, inte ens för sina egna barn. Det var oerhört starkt att få lyssna och berättelserna var fasansfulla. Nästan så att jag inte klarade av att ta upp kameran efteråt. Jag kunde knappt hålla i den. Men jag lät alla berätta först, tycker att mina porträtt blev starkare då. Men mitt jobb blev svårare, säger han.

Hans första tanke var först att nöja sig med stillbildsporträtt. Men när han gjorde de första intervjuerna kände han att ämnet var för stort och att det inte räckte med bara stillbilder.

– Allt jag fick höra var så omstörtande och gripande. Jag kände att jag behövde dokumentera på flera sätt så jag började även filma och intervjua de jag träffade. Det kommer bli en dokumentärfilm som vi arbetat med nu, säger han.

Mikael Jansson är tidigare främst känd för sina modebilder i internationella tidningar och för sina kändisporträtt. Tidigt kom han in på modefotografering och flyttade redan på 1980-talet till New York där han arbetade åt Richard Avedon. I dag är Mikael Jansson anlitad över hela världen med uppdrag från stora modehus och modemagasin; han fotograferar skådespelare och kungligheter.

– Själva porträtten är ju tekniskt sett precis som alla andra fotograferingar jag gjort, men ämnet är ju helt annorlunda, säger han.

Greger Ulf Nilson som skapat bokens form berättar om hur boken blev till.

– Ämnet är så tungt och berörande och det var svårt nog att skapa en utställning tillsammans. Vi visste att det var oerhört viktigt att inte landa i en coffeetable- bok, men vad jag än försökte med Mickes fantastiska material så blev det bara en samling väldigt starka porträtt. Det blev fint – men tråkigt formmässigt, säger han.  

Samtidigt som bokprocessen pågick och inte fick det uttryck Greger Ulf Nilson ansåg att bilderna förtjänade hade Dagens Nyheter anmält intresse för att göra en bilaga. 

– Vi jobbade fram ett förslag som DN:s chefredaktör Peter Wolodarski gillade. Och sedan insåg vi att vi skulle utgå från broadsheet-formatet även för boken. En låda fick allt på plats.

– Bokens taktilitet är viktigare än trycket på fotografierna och texterna och lådans storlek passar i bokhyllan. Eftersom boken på så vis blev billig och trycktes snabbt fick vi tid och pengar över och kunde publicera fler viktiga texter i ämnet. Roligt att det hela blev så bra, för det var verkligen inte så det började. Det har varit en mycket givande produktion med många inblandade. Och det underlättade eftersom ämnet har varit av det tyngre slaget, säger han.

 

Foto: Tove Falk Olsson.

Mikael Jansson
Witnesses. Överlevande från Förintelsen
Formgivning: Greger Ulf Nilson
Förlag: Albert Bonniers Förlag 2018

Redaktör: Lars Forsberg
Transkription: Mattias Jersild
Tryckfaktor: Ulf Kjellin
Projektledare: Monica Häger

Med texter av Göran Rosenberg, Daniel Birnbaum, Timothy Snyder, Hédi Fried, Gunilla Palmstierna-Weiss, Peter Weiss, Arne Ruth, Steve Sem-Sandberg, Gunnar Ekelöf med flera.

Juryns motivering: Historierna är fasansfulla, men Mikael Janssons porträtt av Förintelsens sista överlevande i Sverige är raka och värdiga. Formgivningen är kongenial med innehållet. Bilderna är tryckta på tidningspapper i broadsheet-format, samlade i en grå låda. Greppet signalerar dagstidningens angelägenhet och tillgängliggör historien.

Här kan du läsa om de andra nominerade i Svenska Fotobokspriset

Anna Clarén: “Det här var den svåraste boken att göra”

Kalle Sanner: “Det som driver mig är ljus”

Helga Härenstam: “Jag behöver leken och att få undersöka”

Ulf Lundin: “Monumentet handlar om förändring”

Välkommen den 5 april

Möt de nominerade! Fotoboksdag med ett späckat program och utdelning av Svenska Fotobokspriset på Hilton Slussen. Anmäl dig här