"Jag behöver leken och att få undersöka"

I väldiga gröna plåtlådor längs väggen i ateljén är den nedpackad, boken In waiting for what is to come som blev en utställning med samma namn som just tagits ner efter visning på Konsthallen i Göteborg. Varje uppslag i boken omvandlades till ett skåp som besökarna själva öppnade. Helga Härenstam var en av fem konstnärer samlade under titeln Innan vi glömmer, med minnen av släktingar som gemensam nämnare.

Några gånger om året under uppväxten packade Helga Härenstams familj ihop sig och körde hemifrån Segerstabyn, mellan Grums och Karlstad, ner till farmor och farfar i Göteborg. Visst hände det att Helga och hennes syskon bläddrade i farmors fotoalbum från tidigt 1900-tal, då farmor var barn på en missionärsstation i nuvarande Zimbabwe. Men det var först när farmor dog 2012 som en släkting undrade om inte barnbarnet Helga, som gått och blivit fotograf, skulle ha det ytterligare album som dykt upp i gömmorna. Pärmarna var mörkgröna, omslaget pryddes av sirlig guldskrift. Inuti fanns ännu fler gulnade bilder från livet i dåvarande Sydrhodesia. Bilder av människor och miljöer som ingen i Helgas närhet längre kunde berätta om.

– Jag gillade de där gulnade bilderna och tänkte mycket på hur minnen bleknar och hur fort ett liv glöms bort. Många tycker att det är sorgligt men jag känner inte så. Jag var också både nyfiken och störde mig på mina släktingars ärende. Att dra till Afrika med övertygelsen att ha mer rätt än andra och en vilja att pracka på folk sin lära. Det är lite obehagligt tycker jag, säger Helga.

Men det som fångade hennes intresse var inte bara de bilder som satt inklistrade på sidorna – utan i lika hög grad de fotografier som genom åren lossnat från albumet och trillat ut. På vissa ställen saknades bilden men det fanns ord i skrivstil: Solsken vid kaffebordet, Goda vänner, trogna grannar eller vad som på engelska också fick bli bokens titel: I väntan på vad som komma skall.

Farmors gröna album blev liggande medan idén slog rot.

I april 2015 köpte Helga Härenstam en biljett till Johannesburg, via Viktoriafallen. Sista biten fick hon resa med buss till byn där missionärsstationen legat och farmor bott med sina föräldrar.

– Där fanns inga aktiva utländska missionärer nu men ett missionärssjukhus, med We preach, We teach, We treat som slogan. Jag hade tagit kopior på bilderna i albumet och visade för människor jag mötte och frågade om någon kände igen eller mindes och kunde berätta för mig.

Det visade sig vara svårt att hitta någon som kunde ge vägledning om de hundraåriga bilderna, särskilt om de porträtterade människorna. Flera personer hänvisade till en Zackarias som nyss dött och sa att det var synd att inte han fanns kvar för han skulle troligen ha vetat mer. Under två dagar hängde Helga i byn, pratade med människor och fotograferade.

– Jag hade bestämt mig för att ta lika många bilder som fattades i albumet, 50 stycken, och i någon mån avsluta albumet. Jag tycker om att sätta upp en slags ram som intresserar mig och sedan fotografera så mycket som möjligt innanför den.

Från början tänkte Helga att boken skulle bestå av ett samtal enbart mellan bilderna – de gamla och de nya – men det blev även korta texter, skrivna för hand på vita mindre blad som inleder varje nytt uppslag. Anteckningar hon gjorde på plats, glimtar av berättelser hon snappade upp och ett och annat citat av någon hon träffade.

– Jag har inte det i mig att göra ett klassiskt reportage utan jag behöver leken och den där mer flytande undersökningen, säger hon.

 In waiting for what to come är Helga Härenstams sjunde bok. Allt eftersom har hon genom åren blivit mer säker på hur hon vill att hennes böcker ska vara utformade vad gäller format, papper och uttryck. Den här gången bestämde hon sig för att för första gången själv formge boken.

– Jag ville härma formen från farmors album och har använt samma gröna färg och guldskrift. Texterna på flikarna mellan bildsidorna har jag skrivit för hand. I stort sett tycker jag att det gick bra och var roligt att göra även formgivning själv.

När Helga Härenstam inte är i sin studio under takåsarna i det gamla sockerbruket i Klippan i Göteborg undervisar hon på HDK och Valand. Hon sitter också i en arbetsgrupp för Kulturrådet och är styrelsemedlem i Centrum för fotografi. Att det blir fler fotoböcker med Helga Härenstam som avsändare låter snarare som en fråga när än om.

Foto: Tove Falk Olsson.

Helga Härenstam
In waiting for what is to come (Journal)
Formgivning: Helga Härenstam.

Juryns motivering: Helga Härenstam ger sig ut för att bokstavligen fylla igen hålen i familjens mest skamfyllda fotoalbum. Boken innehåller bilder från farmoderns barndom i dåvarande Rhodesia och Härenstams lågmält undersökande bilder från dagens Zimbabwe, familjealbumets anatomi styr processen. Berättelsen blir hennes egen.

Här kan du läsa om de andra nominerade i Svenska Fotobokspriset

Anna Clarén: “Det här var den svåraste boken att göra”

Mikael Jansson: “Alla ville ge sitt ansikte, alla ville berätta”

Kalle Sanner: “Det som driver mig är ljus”

Ulf Lundin: “Monumentet handlar om förändring”