Redaktionellt | 5 Mars 2019 | Marit Larsdotter

”Det som driver mig är ljus”

Kalle Sanner har i sin bok Lukas/Markus under ett decennium dokumenterat ljusets skiftningar i byggnaden på Västra Kyrkogården som rymmer de två kapellen Sankt Lukas och Sankt Markus. I boken skapar han en samhörighet mellan fotografi och arkitektur. Text: Marit Larsdotter

”Det som driver mig är ljus” Foto: Ines Sebalj

Trots att Kalle Sanner är uppvuxen i Majorna i Göteborg – och bortsett från ett antal år i bland annat Shanghai varit stadsdelen trogen sedan han föddes 1978 – hade han aldrig sett kapellen.

– De ligger inne på Västra Kyrkogården en bit bort från min del av Majorna, säger han en eftermiddag i studion med skyhögt till tak och med assistent Carl arbetandes tyst vid skrivbordet en bit bort.

Kalle Sanner hade nyligen tagit examen från Högskolan för fotografi när han gick en promenad över kyrkogården och fick syn på dem: Sankt Lukas och Sankt Markus. Två modernistiska byggnader från sent 1960-tal. I den mån byggnader kan beskrivas som fotogeniska tyckte han att de var det.

– Eftersom kapellen ligger med bara grönska omkring sig tänkte jag att det på bild skulle gå att få med alla former från olika vinklar – utan att stadsmiljön störde.

Känt och tänkt, de båda kapellen blev det nya projekt att sätta tänderna i som Kalle sökt. Efter att under studietiden ha gjort några enklare publikationer var han redan övertygad; boken var hans rum, den sorts tillfredsställande avslutade projekt han ville bygga fler av.

Intresset för ljus, och i viss mån hus, var redan väckt. När Kalle Sanner insåg att arkitekten bakom kapellen, Sven Brolid, var samme man som gjort den vita kontorsbyggnad i centrala Göteborg som Kalle spanat in redan tidigare, likväl som ett värmeverk i Högsbo han också lagt märke till, blev han stärkt i sitt val av projekt.
– Under tio års tid åkte jag sedan runt med en storformatskamera i bilen och så snart jag hade en ledig stund i undervisningen och från uppdrag stack jag dit. Jag lärde känna de tre personer – alla väldigt tillmötesgående – som jobbar på kapellet och jag prövade mig fram genom olika förhållningssätt och typer av fotografi.
– Det som driver mig är ljus, snarare än modernistisk arkitektur. Jag kom tidigt fram till att jag ville skildra en subjektiv upplevelse av platsen snarare än göra ett redovisande arbete om arkitektur, säger han.

Han visste också tidigt att han på något vis ville ha text som ett element i boken, ”för att rama in bilderna”, och klurade över möjliga skribenter. Sedan han läst Lotta Lotass text Mobil essä från 2006, om seende, var han ett tag inne på att be henne att skriva. Sedan gav det sig självt.

Kalle Sanner har en 90 procents tjänst som enhetschef för Film och fotografi på Akademin Valand. De övriga procenten ägnar han åt frilansande och egna projekt. Ett av de nu pågående projekten är en film som han gör ihop med Karl Palmås, docent i innovation och samhällsförändring vid Chalmers. Filmen tar avstamp i Crystal Palace, byggnaden som invigdes i London 1851 för att husera världens första världsutställning.
När Karl Palmås fick höra om boken om kapellen tyckte han att det lät spännande.
Så fick det bli. Först Kalles bilder och sedan, på annat papper, Karls ord.
– Jag visste att jag ville att boken skulle ha ett mindre format och lätt kunna gå att ta med och få plats i väskan. Jag ville också att den skulle kännas lite robust, som att det inte gör så mycket om den får en fläck.

Boken är formgiven av Lundgren+Lindqvist, en duo Kalle Sanner jobbat och trivts med förut och hyser stort förtroende för. Omslaget är i oblekt linne och har en prägling av staplar, blanka och inte blanka, som påminner om kapellens fönster. Formatet är nästintill kvadratiskt.

En bok som tagit form under så lång tid som tolv år har såklart stuvats om och dissekerats på längden och tvären.
Vad var svårast?
– Urvalet! Att hitta rätt berättelse. Olika typer av bilder. Bilder som utmanar arkitekturfotografi som genre.
Vilka bilder valde du bort?
– De som var för redovisande. Eller för snygga. De måste vara intressanta ur fler perspektiv så att man inte tröttnar, säger Kalle Sanner.

Foto: Tove Falk Olsson.

Kalle Sanner
Lukas/Markus
(Il’Editions & Blackbook Publications)
Formgivning Lundgren+Lindqvist.

Juryns motivering: I den här boken har Kalle Sanner dokumenterat två kapell i Göteborg samtidigt som han vill prata om hur fotografi i sin tur kan påverka arkitektur och om vad arkitekturfotografi kan vara. Lukas/Markus är en omsorgsfullt genomförd produktion som uppdaterar genren.


Här kan du läsa om de andra nominerade i Svenska Fotobokspriset

Anna Clarén: “Det här var den svåraste boken att göra”

Mikael Jansson: “Alla ville ge sitt ansikte, alla ville berätta”

Helga Härenstam: “Jag behöver leken och att få undersöka”

Ulf Lundin: “Monumentet handlar om förändring”

Möt de nominerade! Fotoboksdag med ett späckat program och utdelning av Svenska Fotobokspriset på Hilton Slussen. Anmäl dig här