"Det här var den svåraste boken att göra"

Boken När allt förändrades är liten, grå och intim med en bild en pojke som speglar sig i en vacker guldspegel på framsidan. Titeln har formgivits med ett olycksbådande långt mellanslag mellan orden ”allt” och ”förändrades”.  Boken påminner om ett fotoalbum, bilderna är i formatet 10 x 15 cm och trots att sorgen och smärtan ständigt är närvarande skimrar ofta bilderna vackert.

Bokens baksidestext är ett utdrag ur den dramatiska dialog som löper som en tråd mellan bilderna och leder läsaren framåt. Dramat har en tillhörande gestaltlista, med Mannen, Kvinnan, Den stora lilla flickan, Pojken i mellan, Barnpsykologen, och så inredigerad vid sidan av de andra – Pojken i bubblan.

– Jag har läst många klassiska dramer och fascinerades av att där inte finns någon beskrivning av vad som händer mellan dialogerna, säger hon.

I Anna Claréns bok fyller bilderna ut dessa tomrum, och formgivaren Henrik Nygren har lekt med mellanrum och radbrytningar i texten. Boken handlar om hennes egen familj. Liksom i alla sina fem fotoböcker jobbar hon nära sig själv. Hon var lite trött på detta sätt att arbeta men så drabbades hon av livet. Hon och hennes man fick tre barn tätt och när det tredje föddes med autism blev påfrestningarna så stora att familjen hotades av sammanbrott.

Hon beskriver det som att det var dialogen som gav berättarkurvan i projektet. Hon hade fotograferat familjen varje dag och sparat och sorterat bilder i flera år när orden kom till henne.

– En del av det som sagts kunde jag inte komma vidare ifrån, jag behövde förstå så att jag kunde släppa och gå vidare. En dag stod jag i duschen och tänkte att jag måste skriva ut de där dialogerna och använda dem, säger hon.

Det var något helt nytt, hennes andra böcker har varit ordlösa sånär som på ett litet efterord. Att jobba med ord fick henne att se klarare på det som hänt.

– Jag förstod att Mannen och Kvinnan hade olika sätt att hantera prövningen de ställts inför, men de ville varandra väl. Jag såg hur de, så gott de kunde, kämpade för familjen. Jag kunde till och med se humor i våra olikheter.

Anna tycker att en finess med fotoböcker är att man läser dem så fort och att de kan läsas av alla. 

– Jag ville att boken skulle vara en intim bok till formatet, man ska ha den nära för man ska läsa allting från början till slut och sedan lägga den ifrån sig, säger hon.

Anna Clarén får ofta frågor om hur hon tar sina skira bilder. Svaret är att hon överexponerar dem, men i den här boken har hon också underexponerat många bilder.

Färre frågar men kanske i tysthet undrar hur hon vågar göra ett så personligt projekt och till på köpet om sina barn. Anna beskriver att hon inspirerats av boken I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv (2015) av Tom Malmquist, som handlar om hur hans fru och mamman till hans dotter gick bort i cancer.

– Han skriver inte självömkande, ber ingen tycka synd honom, utan beskriver bara hur det var. Så är det för mig också, säger hon. 

Men under hela projektet hade hon en dialog med sin man Erik, som hade 100 procents veto.

Och när provtrycket kom hämtade hon sin äldsta dotter på fritids och så läste de boken tillsammans. 

– Hon läste och sa: ”Precis så här var det. Du har inte förändrat det. När jag läser boken är det som att jag pillat bort en sårskorpa, men det är bra för nu kom det lite var!” Och sen ville hon inte prata om det mer, säger Anna.

Det har flera orsaker att Anna Clarén återkommer till att berätta om det närmaste i livet i sina konstprojekt. Dels är det ett område hon kan, dels har det också praktiska skäl.

– Jag är trebarnsmamma, jag är glad över mina ungar och behöver jobba geografiskt nära hemmet, säger hon.

Att vinna Fotobokspriset förra gången var fantastiskt, tycker Anna, och hon är så glad över att vara nominerad igen.

– Det här har varit den svåraste boken för mig att göra, för erfarenheten som ligger till grund för den var svår. Då infinner sig en sådan enorm tröst när man berättar om den erfarenheten och den blir mottagen så här, det är som en vinst i sig, säger hon.

Anna fotograferar varje dag, vilket hon har gjort i nästan hela sitt liv. Hon tror att hennes kommande projekt kommer att innehålla mer text. För När allt förändrades hade en läkande kraft på hennes relation till ord.

– När jag var liten gillade jag inte ord, det var därför jag började dokumentera min verklighet genom att fotografera. Men när jag skrev texten till det här projektet blev jag vän med bokstäverna igen. Det kommer jag ta med mig in i framtiden, säger hon.

Foto: Tove Falk Olsson.

Anna Clarén
När allt förändrades (Bokförlaget Max Ström)
Formgivare: Henrik Nygren

Juryns motivering: När Pojken i bubblan – som han kommer att kallas – anländer till familjen förändras allt. Ja, utom Anna Claréns förmåga att skapa en berättelse om tvivlet, prövningarna och smärtan. Det mesta stämmer i den här boken; de koncentrerade bilderna och samspelet med de korta, poetiska dialogerna.

Här kan du läsa om de andra nominerade i Svenska Fotobokspriset

Mikael Jansson: “Alla ville ge sitt ansikte, alla ville berätta”

Kalle Sanner: “Det som driver mig är ljus”

Helga Härenstam: “Jag behöver leken och att få undersöka”

Ulf Lundin: “Monumentet handlar om förändring”