Redaktionellt | 29 Aug 2025 | Oskar Hammarkrantz

När allt går åt helvete - Felix Oppenheim

”Kameraremmen snurrade sig runt halsen medan jag drogs ner under vattnet”

Felix Oppenheim om när han höll på att drunkna i en virvlande fors i Chile 2005.

När allt går åt helvete - Felix Oppenheim

Foto: Felix Oppenheim

Om man som Felix Oppenheim i 50 års tid bestigit de högsta bergen, åkt skidor utför de brantaste bergssidorna och hängt ut från flygplan har det förstås varit nära att gå åt helvete många gånger.
– Några kamerahus och några objektiv har förstås gått åt, men inte så många som man skulle kunna tro, säger den idag 75-årige fotografen.
I början av 2005 hade Felix Oppenheim fått ett uppdrag att plåta en kampanj för Ericsson.
– Det var en ny kund för mig, så jag ville verkligen göra ett bra jobb så att jag kunde få fler uppdrag för dem.
Bildidén var att fotografera rafting, alltså att färdas i gummiflotte i snabba forsar. Efter en flygresa som tog honom från Frankfurt till São Paolo och vidare till Santiago och Puerto Montt landade han till slut i den lilla byn Futaleufú i norra Patagonien.
De första dagarna gick ganska lugnt till, när Felix stod på klipporna och fotograferade flotten på avstånd. Men den femte dagen bestämdes det att det behövdes bilder även inifrån flotten.
– Jim Coffey, vår mycket erfarne kanadensiske rorsman, övertygade mig om att det var relativt säkert att ”rafta”, bara 5 eller 6 kapsejsningar på runt 250 turer per säsong. Självklart gick jag på det och givetvis kapsejsade vi. Jag spolades runt som i en tvättmaskin och svalde större delen av forsen, kom upp till ytan och slet av mig kameran för att göra mig av med den. Men jag kom på att jag ju måste rädda bilderna, så jag hängde kameran runt halsen igen innan jag spolades ner i djupet igen. När jag till slut kom upp till ytan igen, hostande och hulkande, kom en räddningsbåt som jag lyckades klamra mig fast vid och komma iland. 
Tillbaka på det lilla hotellet, med ett sprucket revben från flodfärden, försökte Felix rädda bilder och utrustning. Han plockade isär kameran och blåste med en hårtork.
– Nästa morgon kunde jag konstatera att bilderna fanns på minneskortet.  Kamerautrustningen fick dock kasseras, men det är ju därför man har försäkring.

Bildbeställarna på Ericsson var uppenbarligen nöjda med Felix hjälteinsats. Snart var det dags för nästa uppdrag för samma kund. Ett segelflygplan skulle fotograferas i luften ovanför San Diego. Felix satt i ett litet tvåsitsigt Cessna-flygplan som flög bredvid segelflygplanet. Sidodörren var bortplockad för att han skulle kunna komma åt att fotografera.
– Vi flyger i 180 km/h på 1 100 meters höjd och jag sitter där och dinglar ut med benen. Plötsligt känner jag hur objektivet flyger av. Jag ropar ”My lens fell of!” till piloten, och han tror ju att jag tappat min kontaktlins. Men det var ju värre än så. Att tappa ett 24–105 mm-objektiv från 1 100 meter är ju ganska allvarligt. Hade det träffat någon nere på marken kunde personen dött. De närmsta dagarna kollade jag i alla tidningar om en olycka med ett objektiv från skyn, men hittade inget. Så det landade nog på en åker någonstans.

Alla Felix jobb är dock inte på exotiska platser runt om i världen. I början av 1990-talet fick han i uppdrag av Statens fastighetsverk att dokumentera ombyggnaden av Kungliga Biblioteket under jord.
– Jag skulle fotografera ner i ett schakt, kanske 15 meter djupt. Jag hade fått låna ett svindyrt och ljusstarkt 50/1.0-objektiv av en kompis. När jag skulle byta film tippade kameran och stativet ner i det vattenfyllda schaktet. En byggarbetare lyckades gräva fram allt med en traktor. Gluggen var totalförstörd, och jag var rädd för att försäkringen inte skulle gälla lånade grejer. Men min fantastiska assistent ritade en blyertsteckning av hela händelsen som vi skickade till försäkringsbolaget. Och det gick igenom.

Felix Oppenheim började fotografera 1973 i samband med att han var reseledare i Alperna. Nu har han hunnit fylla 75 år, men vill ändå inte riktigt kalla sig pensionär.
– Jag gjorde ett jobb för Åka skidor nyligen. Och så har jag börjat jobba som skidlärare i Verbier på vintrarna.
När F pratar med honom är han hemma i huset på Lidingö och packar inför en semesterresa till Grekland med familjen.
– Vi ska segla. Jag kan inte bara sitta vid poolen. Det har jag alldeles för mycket myror i benen för.

Felix Oppenheim
Ålder: 75
Bor: Lidingö
Gör: Frilansfotograf
Hemsida: felixoppenheim.se